Jag har börjat jobba. Efter att ha varit hemma lång tid så känner jag att det är så skönt att jobba. Jag har alltid tyckt om att jobba. Jag har vuxna människor att vara social med och jag känner att jag utvecklas och lär mig nya saker.
Jag tycker också att jag blir en bättre mamma. En mamma med mer energi för barnen. Mer närvarande när jag är med dem, även om jag såklart missar mycket tid.
Men ikväll kom det fram, alla tycker inte samma sak. Efter flera vredesutbrott den senaste tiden och idag en jobbig och utdragen nattning, förstår jag mer. Jag vill inte att du ska jobba hela tiden. Jag vill att du ska hämta oss på dagis nån dag.
– Men jag var ledig idag med dig!
– Men jag vill att du ska vara med mig.
Tro mig, det kändes in i hjärtat. Min lilla tjej som är just liten. Såklart är detta en stor förändring för henne. Och för Marius även om han inte kan uttrycka det. Jag tänkte inte så. Jag tänkte på mig själv och att jag känt mer energi med barnen. Hon saknar den vardagen vi hade. Älskade barn!
Det där är jobbigt. Alexander har oxå Svårt med att jag jobbar. Jag jobbar oftast dygn när jag är iväg så vi har mycket ledig tid ihop men just att jag är borta så länge i taget och att jag är borta på helgen tycker han är jobbigt. Svårt att förklara för dom.