Är så trött, på att läsa alla dessa miljoner artiklar som delas på Facebook eller andra sociala medier. Jag vet, jag vet, jag behöver inte läsa! Men jag gör det. Jag lär mig liksom aldrig. Jag läser, suckar, förundras och blir förbannad.
Dessa artiklar skrivna av någon upprörd man till Västmanlands läns tidning. Eller en barnpsykolog. Eller en förskolechef. Alla med samma budskap, hur du bör vara som förälder. Jag orkar inte läsa en artikel till om hur hemska föräldrarna är som lämnar sina barn på förskolan. Om hur stora barngrupper det är och föräldrarna borde ta mer ansvar. Det är inte förälderns fel att barngrupperna är stora. Det är politikerna som inte kan prioritera och räkna ut hur många som kommer till förskolan efter antalet födslar. Eller hur pengarna fördelas.
Sluta döma andra genom antalet timmar barnet är på förskolan. Vad vet vi om hur livet är för den som väljer det ena eller andra.
När vi valde att pussla så att vår dotter kunde vara hemma lite längre ”än regeln” blev vi även där ifrågasatta och upplärda. Låt föräldern välja vad som är bäst för barnet och familjen!
Innan barnet är fött blir vi inpräntade i amningens betydelse. Plötsligt har du en liten fantastisk bebis i famnen som du vill skydda från jordens alla faror. De första sex månaderna gör du endast det om du ger tillräckligt med bröstmjölk. När allt inte fungerar som det ska strös det salt i såren och rörs runt, amning är det bästa för ditt barn.
Sedan börjar det artikeldelning om barnet ska samsova eller lära sig somna, sova och vakna själv. Inte utifrån ditt barn och familjens behov. Utan för att följa regelboken.
Här börjar sedan förskolehetsen. För tidigt? För sent? Antal timmar? Jobba heltid? 15 timmar trots att du tar hand om syskon? Vara på förskolan på sommaren? En psykolog hit, en man dit, en förskolepedagog dit.
Och det delas artiklar. Lite som att klappa sig själv på axeln och sedan ge en dos dåligt samvete till den som läser.
Jag vill inte ha mer pekpinnar, goda råd och forskning
När blev det en tävling i föräldraskap? Varför inte utgå från att föräldern gör så gott den kan och vill sitt barn det bästa!