Tack för det! Slut för denna gången. Missförstå mig rätt. Vi har haft det underbart. Träffat många härliga människor. Blivit bortskämda med både det ena och det andra. Men kan det bli för mycket av det goda?
Ja! Ta exemplet när barnet vaknar med ont i magen och kräks. Orsaken tros vara för mycket av det goda. Trots att jag gjorde allt och lite till för att minimera antalet godisar och försöka sälja in köttbullarna.
Mamman har troligtvis gått upp 10 kg. Kan man inte flytta påsken till hösten? När inte beach2015 ligger precis runt hörnet?
Vill du ha köttbullar? Eller lax? Eh nej tack! Jag fick nog efter påsken.
Vill du ha godis som är kvar i barnens påskägg? Ja! Vad skulle vi annars göra med det? Du nämnde beach2015? Nej! Det är beach- nåt annat år…
Inget mer Mamma, jag vill inte vara en påskkärring. Jag älskar bara bamse.
Nu återgår vi till vardagen. Alvora är bamse. Marius är lilleskutt. Jag är Farmor och Henric är Knocke eller Smocke. Och så Bobby, han är katten Jansson!
Många har varit gulliga och hört av sig och frågat hur vi mår efter gårdagens otäcka händelse.
Vi mår bra. Men det var så pass allvarlig situation att det inte är något man skakar av sig direkt.
Idag har vi firat påsk och letat ägg med goda vänner. Mätta och trött, precis som det ska vara.
Äggletning i Sätra brunn. Alla barnen får en godispåse modell xl
Marius har aldrig sett då mycket godis förut. han åt kanske 2 stycken, men lyckan att få sin egna påse. En av hans förskolefröknar var med som arrangör och såg till att han fick en påse utan godis som innhåller mjölk
Efter äggletning åt vi middag med goda vänner. Nu blir det soffan resten av kvällen!
Har nyss varit med om något så fruktansvärt. Jag hoppas verkligen att ingen annan förälder behöver vara med om det. Något jag fruktat. Något jag knappt kunnat tänka. Det hände oss. Mitt barn satte i halsen.
Jag väntade på kycklingen i ugnen. Hungriga barn som skrek efter mat. Gav varsin portion couscous i väntan på kycklingen. Vänder mig om och fixar med annat och hör Marius gråta till.
Jag tänker att han har bränt sig. Springer fram och tar ut couscousen ur munnen med mina fingrar. Ser då att läpparna är blåa och han är vit i ansiktet.
Jag vet inte riktigt hur jag reagerar i detta läget. Får ut honom ur stolen och grips av panik när jag inser att han har satt i halsen. Ögonen rullar sig och jag tittar igen på de blåa läpparna och vita ansiktet. Troligtvis har han tryckt ihop couscousen till en boll.
Jag hinner tänka att jag måste få hit en ambulans. Jag har gått första hjälpen för barn men vet inte vad jag gör faktisk. En sak att öva på en plastdocka och hålla sitt egna barn i händerna. Han börjar skrika. När jag pratar med 112 börjar färgen komma tillbaka och han kräks upp couscous.
Hon frågar flera gånger vilken färg han har och vilken färg läpparna har. Jag är i total chock. Marius är i chock och Alvora är i chock. Vi sitter på golvet och Marius skriker. Jag gråter och Alvora är livrädd. Hon gråter hon också. Hon på 112 frågar om jag är ensam hemma. Om jag vill att en ambulans kommer även om han nu andas igen. Jag tackar nej till ambulans och blir sittande länge med båda barnen i knät.
När vi ringer Henric så hör han på mig att det är allvarligt. Han åker hem från jobbet. Minuten innan jag ringde läste han en artikel om en tvååring som dött av att han satt en korvbit i halsen.
Jag hann tänka att jag skulle förlora honom. Jag vet att det handlar om minuter vid kvävning. Det gick bra. 20 minuter senare åt han kyckling och lekte med bilar.
Alvora frågar varför jag var så ledsen. Mamma, jag vill inte att du ska gråta så mycket. Du behöver inte vara ledsen.
Själv är jag helt slut. Ligger bredvid en sovandes Marius. Insikten att livet är skört och allt kan ändras på en sekund är hemsk. Älskade barn.
Marius har nog snart redan glömt detta. För Alvora tar det nog lite längre tid. För mig tar det nog längs tid. Känner fortfarande chocken. Han satt i sin matstol och åt couscous. Ena sekund pratade vi och skrattade. Nästa sekund var det en fråga om liv och död.
