Tycker jämt att hon känns så stor. Sedan brorsan kom växte hon ett huvud. Hennes fötter som var så små kändes plötsligt enorma. Men hon är inte så stor, min lilla tjej. En stor vilja i en liten kropp. Nyfikenhet, glädje och livlighet. Men också frustration och trots. Mycket som händer efter att det senaste halvåret fått en lillebror och börjat förskolan. Att både separeras från mig och dela på mig.
Hon pratar så mycket. Hon säger meningar som både får oss att gapa av förvåning och brista ut i skratt. Det känns som hon kan säga det mesta nu. Det går verkligen att prata med henne. Hon kan sätta ord på sina känslor och vid nattning kan vi diskutera dagen som har varit.
Hon är nu även blöjfri på förskolan. Vi väntade ett tag tills hon kommit in i rutinerna. Hon kommer fortfarande över på natten för att sova i våran säng. Hör ofta hennes små fotsteg när hon springer från sitt rum in till oss. Med sin snutt och ofta med sin kudde, blir alldeles varm i hjärtat.
En omtänksam storasyster. Ibland en avundsjuk storasyster. Mina älskar dig, minas mamma, sa hon här om dagen och gav mig en stor kram. Samma eftermiddag var det dumma mamma, när hon fick ett nej. Nej, mamma får inte vara med och bygga torn, mamma diska. När pappa kommer hem från jobbet.
Älskade barn
Åh vilken härlig ålder de är i nu! Allt du skriver känner jag igen 🙂 Dock inte blöjfritt, det tar vi till sommaren 🙂
Ja, visst är dom underbara 🙂
Åh jag blir tårögd, en sån känslomänniska man är. Finaste barnen har vi, de är allt bra fantastiska! Växer dock alldeles för snabbt.
Ja, tiden springer iväg!