Mitt lilla hjärta blir idag hela 7 månader. Känner mig helt efter och fattar inte att han är 7 månader. Han är inte ett nyfött litet spädbarn längre. Han är mer en bebis. Gång på gång blir vi förvånade över hur stor han är. När hände det?
Han sitter, sen en månad tillbaka. Behöver stöd såklart. För händer det något som själ uppmärksamheten så tappar han lätt koncentrationen. Han gör allt för att få tag på fjärrkontrollen eller min mobiltelefon.
Att ligga på mage är ingen hit. Vänder sig snabbt till rygg och där blir han ofta liggandes. Får stå i gå-stolen och sitter med vid bordet i matstolen.
Nya ”Ord” i jollrandet. Da-da-da och pa-pa-pa. Syrran är favoritpersonen och han följer henne med blicken var hon än är. Har han lyckan att bli tilltalad (eller skriken åt) så skrattar han hysteriskt. Han är för det mesta go och glad. Väldigt mammig och pappig. Vill gärna sitta i famnen och vill helst inte bli lämnad ensam.
Gröt var gott. Men nu efter magsjukan så står han inte ut med gröt längre. Han äter gärna barnmat och fruktpuré. Men ersättning står som nummer 1 på matmenyn. Sover i eget rum i egen säng. Skönt att vi inte stör honom längre utan han sover väldigt bra på nätterna, för det mesta.
Vad söt han är! Det är sjukt vad tiden går. Vår minsting är drygt 5 månader nu!
Tiden går verkligen allt för fort!