Dunderförkyld Alvora, jag kände inte igen hennes röst i morse. Det var mer som en väsande varelse som kom över på morgonkvisten för att sova hos sin mamma.
En snorig Marius, som blir arg av att vara snorig.
En hund som får vara hos hundvakt om dagarna för att jag ska slippa gå ut med dom snoriga barnen.
En pappa i huset som jobbar och sliter. Han sover alltid lite för lite, säger varje morgon 04.30 att han ska lägga sig tidigare.
En mamma försöker hinna med att sköta ett hus. Tvätta lite tvätt. Leka med ett barn och mysa med det andra. Torkar snor och lagar mat.
Vardagen är här…. och jag är så lycklig att ha min underbara familj att dela vardagen med!
