Att sitta i skiten, ordentligt, har jag precis fått erfara. Lyckades köra fast bilen på en lermoddsåker. Men det var ingen åker. Det var inte ens en allmänning fick jag erfara, det var någons tomt.
Var på middag igår. Mycket trevlig middag som drog ut på tiden och och när jag skulle åka hem kom jag inte hem. Jag fastnade bara mer och mer. Vill försvara mig med att säga följande:
1. Jag frågade om jag kunde parkera på platsen, inga problem fick jag veta.
2. Jag trodde det var en allmänning.
3. Jag har inte varit med om kvicksandslera och bilkörning förr. Vet inte hur man bäst ska hantera det.
4. Det var mörkt.
5. Bärgarkillen sa att det var ett förjävligt underlag.
6. Bärgarkillen sa att det inte var förarens fel, inte bilens fel utan lerans fel.
Varför är detta en dryg historia:
1. Alvora, Bobby och Henric fick lov att hämta mig mitt i natten för att bilen var ju fast i leran.
2. Medan jag försöker backa, köra fram, komma loss, spinna runt i leran kommer en man. (Jippie, jag får hjälp!, tänkte jag) Mannen förklarar att det är hans gräsmatta jag förstör.
3. Vi fick en natt med väldigt få sovtimmar.
4. Bärgare fick anlitas och det kostar pengar och blir ett projekt (när man ska jobba och bilen som ska bärgas befinner sig i en annan stad).
Men men, nu är vi en erfarenhet rikare. Tur va!?!
Men så drygt då! Tur bilen kom loss efter många om och men. Hoppas inte gubben blev allt för sur?
Haha han var lite sur först. Men när bärgningskillen sa att det var ett omöjligt underlag och inte kunde backa 1 mm så förstod han 🙂