Att sitta i skiten, ordentligt, har jag precis fått erfara. Lyckades köra fast bilen på en lermoddsåker. Men det var ingen åker. Det var inte ens en allmänning fick jag erfara, det var någons tomt.

Var på middag igår. Mycket trevlig middag som drog ut på tiden och och när jag skulle åka hem kom jag inte hem. Jag fastnade bara mer och mer. Vill försvara mig med att säga följande:

1. Jag frågade om jag kunde parkera på platsen, inga problem fick jag veta.
2. Jag trodde det var en allmänning.
3. Jag har inte varit med om kvicksandslera och bilkörning förr. Vet inte hur man bäst ska hantera det.
4. Det var mörkt.
5. Bärgarkillen sa att det var ett förjävligt underlag.
6. Bärgarkillen sa att det inte var förarens fel, inte bilens fel utan lerans fel.

Varför är detta en dryg historia:
1. Alvora, Bobby och Henric fick lov att hämta mig mitt i natten för att bilen var ju fast i leran.
2. Medan jag försöker backa, köra fram, komma loss, spinna runt i leran kommer en man. (Jippie, jag får hjälp!, tänkte jag) Mannen förklarar att det är hans gräsmatta jag förstör.
3. Vi fick en natt med väldigt få sovtimmar.
4. Bärgare fick anlitas och det kostar pengar och blir ett projekt (när man ska jobba och bilen som ska bärgas befinner sig i en annan stad). 

Men men, nu är vi en erfarenhet rikare. Tur va!?!

När du sitter ensam i bilen och sjunger Hej, jag heter Iggel Piggle, Iggel Piggel heter jag….

Snusar in i barnets huvud och känner doften av falukorv (troligtvis för att små kladdiga barnfingrar drogs igenom håret sekunden efter dom blev kletiga av falukorv). Men du känner igen doften av barnets egna doft och snusar in en gång till.

Slutat reagera på matrester som hamnar på golvet, bordet och kläder.

Funderar ordentligt på vad tusan du gjorde på helgen innan barn? Sov? Tittade på tv? Läste? Festa?

Passerar alla avdelningar på klädaffären och styr direkt in på barnavdelningen.

Blir seriöst livrädd dagligen för att barnet ramlar, stoppar något i munnen eller gör något direkt livsfarligt.