Månadsarkiv: november 2012

Annons

Nattmatning

Nu är det en tand på gång och att vakna på natten hör till tänder. Normalt sätt brukar det inte vara något problem att hålla sig för skratt, om Alvora ska ha mat eller vaknar på natten. Faktum är att det är jobbigt, man ska ju sova på natten. Men inatt var det ett undantag.

H gick för att fixa ersättning. Jag ligger med Alvora i sängen.

-Heeeenkaaaa, skriker Alvora.
-Heeeenkaaaa, skriker hon hon igen, upprörd.

När han äntligen levererar flaskan så frågar jag om han har hört henne.
– Ja….
– Hörde du att hon var arg på dig?
– Ja, som om jag levererade maten försent.

När hon slurkat en stor flaskan och ligger mätt och belåten mumlar hon
– Bo bo bo bo (Bobby, hunden Bobby)

Så arg=Heeeenkaaaa Belåten= Bo bo bo

(Här är det Ikeas köttbullar som gäller)

Annons

Friska igen!

Nu är vi på fötterna igen. ALLA i familjen är friska. Det är så skönt. Hemskt med kräksjukan, tur att det gick relativt snabbt över.

Bäst i familjen klarade sig vikingen, jag. Sämst klarade sig H. Värst var det när Alvora var sjuk för man vill inte se sitt barn sjuk. Hon ropade nej, nej nej och mamma, mamma mellan kräkorna. Och såklart fick jag tårar i ögonen.

Nu är vi friska. Pigga. Glada. Må detta hålla i sig till långt efter jul!

 

Annons

Vinterkräksjukan i familjen

Det började med den minsta i familjen. Sedan den mest envise, Henric. Han åkte och spelade rinkbandymatch trots att han mådde illa och såg ganska illa ut. Jag frågade om han skulle träna imorgon också, han fnös till svar. Han har haft det bättre.

Trodde jag var stålkvinnan. Men tyvärr fick jag också en del av vinterkräksjukan 2012. Feber och illamående har symboliserat dagen. Tur att vi har delat upp sjukdagarna lite i familjen, annars vet jag inte hur vi skulle ha klarat det.

Min mamma var snäll att handla lite blåbärssoppa och annat smått och gott, för att sedan leverera hem det till ”pestens hus”. Tack!

Bollhavet, upphovet till allt ont?!?

Annons

Inte som man tänkt

Den här helgen blev inte som vi planerat. Planen var leklandet på fredagen, kalas på lördagen, för mina föräldrar och syrran, med både middag och vin för att sedan vara på ett annat kalas på söndagen och fira Ellie 1 år.

Men vi hann med leklandet. Har ett påbörjat inlägg om hur kul det var i utkast, hann tyvärr inte skriva klart det. Vi blev bjudna på middag hos Rasmus föräldrar på fredagen. Spontant och mysigt. Alvora ville inte somna där. Lite gnälligare än vanligt.

Väl hemma somnade hon. Men vaknade inte allt för lång tid senare. Spyor. Stackars barn. Kräktes hela natten till lördagen. Det smärtade i både mig och H. Ville bara ta över magsjukan. Troligtvis innehöll leklandet en elak kräkbakterie. Bollhavet kanske? Alvora ska ju prompt in med bollarna i mun.

Lördagen kalas = inställt
Söndagens kalas = inställt

Har ju fått lära av mamma att magsjuka kan smitta i 48h timmar. Så vi blev hemma. Ändrade planer i sista sekund. Trist då det inte är helt enkelt att hitta en helg dom alla kan. Men som småbarnsförälder kanske detta är att räkna med, ändrade planer i sista sekund.

Som tur är så har Alvora snabbt blivit frisk. 1 natt och sig själv igen på morgonen.

20121126-004801.jpg

Annons

Tänk på vad du gör…

…och på vad du säger. Inte minst på hur ofta du gör eller säger saker. Jag har fått lära mig av våran 1-åring att jag troligtvis säger (ropar) -Henkaaaaa, för mycket.

Henkaaaaaa är alltså när jag ropar efter Henric. Det kan vara något jag behöver hjälp med. Något som måste hämtas som jag omöjligt kan göra (för jag händerna fulla såklart). Om han går ner på nedre våningen och något händer så jag måste påkalla uppmärksamhet säger jag visst -Henkaaaaa!

Beviset på att jag ropar detta för ofta kom en dag när Henric gick in på toaletten. Alvora ställer sig vid dörren och ropar -Henkaaaa (med nästa lika tjatig stämma som jag tror min låter). När någon av oss går ner hör man henne ropa, Henkaaaaa, från övervåningen.

Nu vågar jag knappt ropa på Henkaaaa längre. Så jag ropar Henric!

Här sitter hon i Henkaaaa knä. Vi var nämligen på studiebesök på hans jobb i veckan.