Vi märker av förändringar hos våran lilla tjej. Snart blir hon 10 månader gammal. På senaste tiden har hon blivit mer envis än tidigare. När vi sedan säger nej, eller flyttar saken/henne, så blir hon så arg. Skrik, tårar och sprattel tillhör missnöjdhetssignaler.
Jag bestämmer: byta blöja. Snurrar, skriker och gråter.
Jag bestämmer: inte peta i eluttag. Ilska och gråt.
Jag bestämmer: sitta i vagnen. Hon lyckas krångla med kroppen så det blir omöjligt.
Jag bestämmer: inte slita av Bobby svansen. Ilska med att nypa honom/mig hårt.
När hon är trött eskalerar humöret. Snällare mot pappa än mot mamma.
Samtidigt har hon blivit mer gosig. Lägger ofta huvudet mot mina ben. Ställer sig mot mina ben och visar att hon vill upp. Jag får riktigt gosiga kramar och jag märker att hon vill vara nära. Just nu är nattning och nattsömnen sämre än vad den brukar vara, vill gärna sova tätt vid oss. Så någon form av fas går vi igenom just nu.
Separationsfasen? Ska pågå där runt omkring 9 månader och framåt. Vi hade en tuff period då med mycket ilska, tårar och dålig sömn. Tur att det går upp och ner med det där. Fast ibland tror jag att det inte finns några faser utan hela småbarnstiden är bara en enda stor fas 🙂
Ojoj, och värre kommer det bli tyvärr. För två veckor sedan var det som att vända på ett pappersbland gällande Mollys humör. Från ingenstans blev som hon en tonåring i miniformat. Helt galet vilka humörsvängningar hon har nu. Spottas, fräser och slåss!