Jag hann inte ens skriva ett ”första tanden” inlägg förens andra tanden tittade fram. Under förra veckan var det en mycket grinig Alvora som gjorde entré. Sedan kom de små riskornen fram och hon slutade vara gnällig, i ca 1 dag. Ikväll när jag skulle visa Jenny första tanden kände jag den andra. Sim salabim.
Saken är den att jag har trott sedan hon var 3-4 månader att tänderna har varit på G. Jag har både sagt det (vid minst 2 tillfällen) och skrivit i bloggen att tänderna är på väg. Så lovade jag mig själv, H och Rebecca att inte säga det igen förens jag såg tanden. Men nu är dom här. Min lilla dotter är nästan lika sen som sin mamma med tänderna. Jag var 9 månader vid första tanden. Jag drog ut min sista mjölktand på gymnasiet (för då var det visst inte längre normalt att ha mjölktänder kvar?!?)
Jag tänker inte le för kameran, jag har faktiskt ont i tandköttet! Skulle man kunna tro att Alvora tänker. Här i knät på min mormor, Alvoras gammelmormor, i stugan!