När klockan är 23.23 och man ännu inte hunnit ätit middag. Eftersom man haft fullt upp att bygga upp ett festivalområde på tomten och ta hand om bebis med mera…..
Ja, den känslan är jobbig. Men det blir ännu värre när sambon säger Va fan. Tanken, nu är maten bränd (om det hade varit så väl!). Vad? VAD?? VAD???!!! ropar jag från datorn. Har fullt upp att blogga så orkar inte resa mig och gå 5 meter. Ugnen är trasig. Det är liksom nu den där känslan av total… ja, jag vet inte vad. På 1 minut hann jag se mig själv fara fram och tillbaka till svärföräldrarnas ugn för att göra sjuttioelva cupcakes.
Men det var bara strömavbrottet tidigare som ställde till det. NU är det bara 30 minuter klar innan middagen är serverad.