Nattetid/tidig morgon: Jag lägger barnet vid bröstet. Hon äter med slutna ögon tills hon somnar ifrån. Erbjuder andra bröstet. Äter lugnt tills hon somnar.
Dagtid: Jag lägger barnet vid bröstet. Barnet förvandlas till en hal ål. Vänder och vrider sig och ska absolut kolla åt ett helt annat håll än mot mammans bröst. Finns det störande objekt som en pappa, en hund eller TV i rummet går det inte att få henne att äta. Plötsligt blir det också viktigt att ”prata” en ramsa till mamma eller vem som kan tänkas lyssna. Och händerna är godare än bröstet!
Resultat: Mamman ger upp, fixar ersättning och hoppas att det kan gå bättre.
Dödsdom: Mamman beräknar mängden ersättning fel med så lite som 10 ml. Barnet förvandlas då från en hal ål till ett rasande lejon….
Hon har ärvt humöret efter mor sin hör jag 🙂
Haha kanske det. Och lite efter moster 😉
Känner igen det där Anna… måste vara något inbyggt för Signe gör precis samma sak! Kram Jenny
Okej, skönt att man inte är ensam! Hon är så fin Signe, hoppas vi ses någon dag! Kanske på öppna förskolan. Kramar