Igår kväll hände något ljuvligt. Alvora skrattade. Det var inte ett leende med joller, det var inte lite fniss. Det var ett skratt! Ett högt, ljudligt och underbart skratt!
Hon låg på skötbordet, som hon älskar att göra, och beundrade sin mobil samt sina föräldrar som beundrade henne. Jag har en trasa och ska tvätta hennes halsveck. Då kommer det, skrattet. Jag och pappa H var lyriska. Det är så intressant hur mycket hennes små ljud kan betyda för oss. Det är som att när hon jollrar, gurglar små bubblor med sitt spott, fnissar och skrattar stannar våran värld. Synd att vi är så sega med filmkameran, eller mobilkameran. För det är mycket svårt att fånga det bästa på bild eller film.
Men hon har också börjat gråta på riktigt. Hennes lilla underläpp är första tecknet på att snart kommer det spruta ut tårar ur ögonen. Ibland hinner jag parera tårarna redan vid underläppen. Annars är det hjärtskärande att se tårarna rinna ner längs med kinderna. Tur att hon nästan aldrig är ledsen!
Igår var hon fint klädd i retro stil med body med flodhästar från Småfolk och byxor med kaffekannor från Po.P.
Vilken sötnos!! Så fort det går, bara någon månad och redan så mycket framgång och utveckling. Sjukt så fort dom små utvecklas!! 🙂