Välkommen in i våran värld. Här beskrivs våran vardag med en gnutta humor, lite ironi och en stor portion kärlek. Min förkärlek till barnkläder och barnprylar får såklart också hänga med. Så välkommen in till en oputsad skildring av småbarnslivet! Instagram: @annas_varld Kontakt: annasvarld@gmail.com

Annons

2011 – året att minnas, del 2

April

Hemma från Mexicos vita stränder och härliga sol. Ska på besök hos barnmorskan. Det ska tas blodprover och annat. Jag hatar blodprover och blir nervös. Får ett tråkigt besked på jobbet att butiken i Västerås ska stängas. Blir erbjuden en tjänst i Stockholm på huvudkontoret och har svår beslutsångest. Efter många turer fram och tillbaka tackar jag nej. Jag jobbar för det företaget jag vill arbeta för och har gjort så i många år, men det känns inte rätt. Mår dåligt med illamående och vet inte om detta är tiden i livet jag vill satsa 110% på karriär. Att pendla till Stockholm just nu är inte vad jag vill. Jag tackar alltså nej. Gravid och nu utan jobb, inte vad jag planerat för framtiden. Jag har bra avgångsavtal iallafall som matchar tiden som bebisen är planerad.

Jag får en blödning och smärta i magen. Detta sker på jobbet och jag ligger på golvet i personalrummet och tänker dystra tankar. Tårarna rinner och jag är säker, jag får missfall. Får tid på kvinnokliniken samma dag och ringer H. Det brister för mig och jag bara gråter, han åker från jobbet på en gång. Jag är så säker, missfall. Vi har precis gått in i vecka 13 enligt mina beräkningar. På kvinnokliniken görs ett vaginalt ultraljud. Jag vill knappt kolla på skärmen, kollar H i ögonen. Tårarna rinner hela tiden. Läkaren säger att han kan se att jag har haft en blödning. Minuterna innan vi får besked om bebisen lever eller inte, är hemska. Tiden står stilla. Läkaren säger något i stil med ”vi får se hur det ser ut, om hjärtat slår eller inte”. Det är en bebis på ultraljudsskärmen! Och den sprattlar och gör volter. H blir så glad, ”Anna se hur den sparkar”. Jag har varit så säker på missfall att jag knappt kan bli glad. ”Är det säkert att den lever?” frågar jag och får se hjärtat och även hur den lilla bebisen sparkar. Vi får en bild på våran bebis. Blödningen har troligtvis uppstått då moderkakan ligger lågt. Varför jag har haft kramper i magen och så ont vet man inte.

Illamåendet fortsätter och jag spyr mer än någonsin. Ska inte illamåendet avta vid vecka 12? Det har alla sagt till mig. Det blir inte bättre, det blir sämre. Jag ligger mest på soffan helt utmattad och H får serva med spyhinkar och dryck.

Maj

Tävlar lite med Bobby igen. Blir fortfarande helt färdig och yr av att springa på agilitybanan. Men vi har tränat hela hösten, vintern och våren så nu vill jag tävla.

Butiken stänger igen. Känns trist och tråkigt. Äskade mitt jobb, det var det jag ville göra. Vi tjejer som arbetat ihop bestämmer oss för att åka på en resa tillsammans.

Så veckan efter att butiken stänger åker vi till Alicante, Spanien. Tyvärr kunde inte Lena följa med, men 4 är vi som åker. Hotell precis vid stranden och i centrum. Jag mår fortfarande illa och är tröttare än vanligt. Vi har en supertrevlig weekend och njuter av solen. Magen känns så stor, men är fortfarande så att folk har svårt att avgöra om jag är gravid eller rund om magen. Jag tycker det är solklart att jag har gravidmage vid den hör tiden och har sedan några veckor tillbaka börjat med mammabyxor. Medan de andrar kan njuta av gott vin och tapas får jag hålla mig till cola. Frågorna är denna osten pastöriserad? Tror ni jag törs smaka parmaskinkan? haglar och spansk tapas är inte gjord för denna typ av frågor.

 

Nu är det dax för rutinultraljudet. Nästan så att jag inte har vågat glädja mig för mycket efter blödningen fram till ultraljudet. Allt ser bra ut. Blir flyttad ett par dagar bakåt i tiden från mina egna beräkningar. NU kan vi berätta för alla. Känns underbart att se våran lilla bebis på skärmen!

Illamåendet avtar mer och mer, underbart! Men varför har jag så ont i rumpan/benen/ryggen? Foglossningen startar, och nu får jag lära mig vad smärta är. Vissa nätter kan jag inte vända mig i sängen, har för ont i fogarna. H får hjälpa mig till och på toaletten för jag har så ont. Jag börjar redan nu begränsa mig i hur och vart jag kan gå.

En reaktion på ”2011 – året att minnas, del 2

  1. Här kommer två receptlänkar, noblessegömmorna är lättast men även kladdkakemuffinsarna är ganska enkla och båda två är underbart goda! Jag visste inte att ditt jobb hade stängt igen, har du något nytt eller väntar du tills mammaledigheten är slut? Läskligt med blödningen men tur att det gick bra och att du inte fick missfall. KRAM!
    http://reising.blogg.se/2011/november/kladdkaksmuffins.html
    http://reising.blogg.se/2011/august/noblessgomma.html

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons