Välkommen in i våran värld. Här beskrivs våran vardag med en gnutta humor, lite ironi och en stor portion kärlek. Min förkärlek till barnkläder och barnprylar får såklart också hänga med. Så välkommen in till en oputsad skildring av småbarnslivet! Instagram: @annas_varld Kontakt: annasvarld@gmail.com

2011 – året att minnas, del 1

Januari

Året startades med en iskall vinter. En vinter med massor av snö och ordentlig kyla. Samtidigt är det oroligt i Egypten och vi har MASSOR av jobb att göra som resesäljare. Jag jobbar över massor i januari och man får verkligen veta att man lever, när resor ställs in och ombokas. Denna månad slutar jag med p-piller. Jag och H har börjat att prata om detta med att skaffa barn. Jag berättar för H att jag tror inte att jag kommer påbörja någon ny karta på p-pillren. Lika bra att kroppen får börja att ”fungera” igen med ägglossning och mens. Har ätit p-piller i många år och jag har hört att det ofta tar ett år innan kroppen fungerar som den ska.

 

Februari

Tycker att jag känner av graviditetssymptom. Men det kan väl inte vara möjligt!? Tar ett graviditetstest som visar ”inte gravid”. Nej det var väl det jag tänkte, resonerar jag. Men det känns konstigt i kroppen. Kanske är det så för att jag har slutat med p-piller. Även denna månad är en hektisk månad på jobbet. Jag jobbar helg och minns hur jag valde att inte äta min lunchlåda, jag känner mig lite illamående. Åker till min syster på jobbet, Statoil, och där brukar jag ibland få mig en korv med bröd eller liknande. Försöker äta korven men säger till henne att jag är hungrig men mår samtidigt illa. ”Du är kanske gravid!?” säger Ida då. Nej det tror jag inte, säger jag. Har inte berättat för någon att jag slutat med p-piller. Jag tror knappt H har förstått att jag faktiskt slutat med dem, även om vi pratat om det.

Jag har en stickande känsla i livmordern, kan inte förklara känslan. Ligger framför tvn på lördagskvällen och säger då till H att jag tror nog att jag är gravid. ”Ja ja, säger han”. Tror nog mer att jag är hypokondrisk. På morgonen den 20/2 smyger jag upp på på morgonen och tar ett nytt graviditetstest ”gravid 2-3” står det! WOW, jag är gravid! Tar med mig gravtestet till H som sitter framför tvn. Räcker fram det till honom med skakande hand. Vi är båda överlyckliga och chockade, vi ska ha barn! Vi berättar för våra familjer på en gång. Kändes som något vi ville dela med dem. Däremot berättade vi inte för övriga förens efter vecka tolv och facebook efter ultraljud och några veckor efter det. Jobbet var jag tvunget att berätta för. Jag spydde redan och mådde riktigt dåligt, lika bra att dom vet varför. Är orolig att det inte ska stämma att jag är gravid. Så inom de närmaste dagarna hinner jag ta 2 till tester bara för att vara säker. 3:e testet vågar jag tro på!

Mars

Har en resa till Mexico inbokad med en gammal reseledarkollega. Vi ska träffa gamla kollegor och dansa till reggaeton och festa står på det planerade schemat. Jag skickar ett sms och förklarar att jag kommer nog inte kunna festa som planerat, vill hon fortfarande åka? Det vill hon. Jag mår fortfarande dåligt och illa hela tiden, vill/vågar jag åka? Vill inte svika våra planer så bestämmer mig för att jag ska försöka åka som planerat.

Bobby och jag tävlar agility. Men jag mår illa och har vätskebrist så jag är nära att svimma. Får avbryta och åka hem och vila istället.

Mexicoresan går av stapeln. Vi åker första klass på flyget och jag får inte dricka alkohol, Sari har kul åt detta. Vi får in ostbricka och jag frågar om opastöriserade ostar, flygvärdinnan vet inte och jag står över. Sari och jag kommer fram till att det är bättre att åka första klass när man inte är gravid. Jag klara flygresan utan spyor, men fy vad illa jag mår. Vi har det underbart i Mexico med sol och bad. Och det blir en lugn resa för mig. Går hem tidigt på kvällarna för jag är så trött, kan inte hålla ögonen öppna. Är ett hemskt sällskap vid middagarna. Är inte sugen på något. Matos får mig att bli grön i ansiktet. Beställer ibland in en dessert istället för mat, kan inte med att äta. Sari säger att hon tycker synd om H, om det är såhär att äta med mig. Känns underligt att gå ut med ett helt gäng reseledare och beställa in vatten eller sprite.

Jag åker och ser Chichen Itza. Snorklar bland rockor och stora baracudor och shoppar i Cancun. Detta är veckorna 9-10 i gaviditeten och rädslan för missfall är såklart stor. H är orolig, såklart, att det ska hända något när jag är så långt borta. Men jag ser till att njuta efter denna efterlängtade resa och vi har två härliga veckor tillsammans i ett underbart land!

One thought on “2011 – året att minnas, del 1

  1. Haha, kastade tomten av sig kläderna…sötnosen. Kommer fortfarande ihåg känslan när du berättade att du skulle bli mamma, och jag mormor, underbart. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *