Månadsarkiv: november 2011

Har fått lite gjort idag

Idag visste jag att jag skulle få ett paket levererat mellan kl 11-14. Så när jag matat Alvora vid 8 tiden kändes det onödigt att somna om. Så jag klädde på mig och såg till att dricka kaffe och äta frukost. Sedan har dagen gått i ett och jag har fått en hel del saker gjort. Känns skönt. Bl a har vi (läs H) satt upp mobilen över skötbordet, jippie.

Men nog är jag trött då jag inte somnade förens klockan 03.00 igår. Känns trist när jag sover bort hela förmiddagen, men kanske är ett måste när jag är uppe på natten. Nu ska jag mata henne och hoppas att få sova innan nästa matning vid ca 03.00

Bobby och Alvora

Jag har fått en hel del frågor hur det har gått med Bobby och hans reaktioner på våran nya familjemedlem. Märkte innan Alvora föddes hur mycket tips folk hade att dela med sig om vad vi skulle göra med Bobby. Hur viktigt det var att vi gjorde det ena och det andra. Och många gånger var det av folk som varken hade barn eller hund, eller ännu mer viktigt, inte kände Bobby.

Bobby brukar normalt inte bry sig om barn. Han håller sig gärna på lite avstånd från barn och hälsar på dem om vi har sagt till honom att göra det. Ska också tillägga att Bobby har varit ”min bebis” i 3 år. Jag är hans #1 och han har alltid ett vaktande öga på mig. Vi har också sedan han varit valp, gått alla kurser man kan gå. Vi tävlar agility ihop och han sover i våran säng. Så åter till alla tips vi fick innan, så har jag bara svarat att vi kommer göra på vårat sätt. Jag tänker lita på Bobby och låta honom vara med, och ta problemen om/när de dyker upp.

När vi kommer hem från BB har vi varit borta från Bobby från fredagens morgon t o m tisdag eftermiddag. Normalt när han har varit ifrån oss en längre stund blir han väldigt kontaktsökande och vill vara nära oss. Det finns ingen gräns på hur länge vi kan hälsa och bli pussade på när vi ses efter att vi varit ifrån varandra. Men när vi träffades efter BB hälsade han först som vanligt. Överdrivet glatt med hopp och pussar. Sprang emellan mig och H några gånger. Men snabbt började han istället att sniffa. Lukta på mig och reagera på doften. Sedan helvänder han om och ställer sig på bakbenen för att nå upp i vagnen (vilket han är långt ifrån), för att lukta på Alvora. Innan var han ganska rädd för vagnen och gick inte nära den. Men nu ville han verkligen komma upp för att lukta.

Vi tar Alvora och sätter oss ner så han kan sniffa. Och han sniffar, sniffar och sniffar. Han vill slicka på henne och all hans uppmärksamhet ligger på henne. Vi ser till att inte skuffa undan honom utan låta Bobby sniffa men jag vill inte att han slickar henne i ansiktet. Så fort hon gnyr eller vi håller i henne vill han vara med. Han är väldigt alert och lyssnar till varje andetag och rörelse hon gör. I flera dagar pågår detta. Och detta från en hund som normalt inte vill hälsa på barn. Det märks så tydligt att han vet att detta är ”våran valp”.

Han har inte visat några tecken på att vara aggressiv. Däremot har han varit lite låg och man märker att han är ”svartsjuk”. Vi är noga med att ge honom egentid och jag ser till att involvera honom i aktiviteter som tex vid amning, att han inte blir bortskuffad. Han får vara med och sniffa och sedan är han nöjd. I sängen sover Alvora i ett babynest mellan mig och amningskudden. Bobby ligger där babynestet slutar.

Såhär 3 1/2 vecka efter att Alvora föddes är hon inte lika intressant som första veckan. Han har vant sig vid det nya och nya familjemedlemmen. Han har blivit mer vaktig här hemma och varnar oss när han hör något/någon utanför. Han har blivit något lugnare och mer vuxen sedan vi blev fler i familjen.

En gullig sak han gjorde när vi varit hemma i ca en vecka. Vi hade vagnen stod brevid soffan. Så han klättrar upp på armstödet så han kan kika ner i vagnen. Där lägger han sin favoritleksak som han har haft sedan han var valp. Den leksak som alltid han har med sig och han aldrig biter sönder (normalt håller en pipleksak i 2 minuter men denna piper efter 3 år). Denna lägger han brevid Alvora. Om det är för att leka med lilla eller för att dela med sig kan vi inte veta, men gulligt var det.

Mammaskryt

Nu ska jag vara lite fräck och skryta över min dotter. Är man stolt så är man och detta är ju faktiskt min blogg 😉

Vi var till BVC idag. Hon hade gått upp 300 gr sedan förra måndagen, 3800 gr väger ”stora” tjejen nu. Sedan sa BVC-sköterskan att Alvora är väldigt social och vaken. Hon följer bra med blicken och gav några söta leenden. Hon sa att med tanken på hur hon följer med och är närvarande skulle man kunna tro att hon är några veckor äldre. Då växer man lite av stolthet som mamma. Förra veckan när vi var där sa hon att Alvora är ovanligt snäll. Hon sa att de flesta barnen brukar skrika och gråta när de vägs och mäts. Men det har (ännu) inte hänt när vi varit där.

Men hon är snäll våran lilla tjej. Och det är jag så glad över när amningen har varit så strulig och jag har haft så ont. Skulle man lägga till en massa barnskrik på det kanske jag hade blivit galen. Det är klart hon kan gråta om hon är missnöjd, men det är inte ofta.

Amning+svamp=smärta

Det verkar inte som om jag ska amma. Först såren och blåsorna som störde och orsakade smärta. Såren blev sakta bättre och en ny typ av smärta har nu börjat kännas. Det liksom bränner och ilar i brösten. Inte bara under amningen utan hela tiden. Jag kan inte duscha mot strålarna utan endast med ryggen till för att det gör så ont. När hon har sugit har det gjort så ont att jag måste se till att jag inte håller i henne när hon tar tag, för jag spänner mig så mycket.

Vi lämnade tillbaka hyrpumpen idag på amningsmottagningen. Jag beskrev mina symptom och dom tror att det är svamp. Dom har gjort en odling och jag har köpt någon salva. Hoppas den verkar snabbt och det räcker med salvan. För nu gör det riktigt ont. Blir pumpning för min del, börjar tröttna på dessa amningsproblem.

Varför känns det som om jag ser ammande mammor överallt som sitter och ler och småpratar under amningen. Alla jag pratar med säger att amningen går så bra. Jag vill också kunna amma med ett leende på läpparna. Inte med tårar och smärta!

105391_1.jpg

Jag ser det snöar…

Nu har första snön kommit. Först såg det ut som det var snöblandat men nästa gång jag kollade ut var altanen vit. Så nu har första snön kommit på första advent!

Sen att jag inte alls gillar vinter och snö är en annan femma. Känns bättre i vinter än vad det brukar. Anledningen är såklart lilla Alvora, jag längtar faktiskt inte efter att fly till varmare breddgrader. När jag ser mina före detta kollegor, som fortfarande är reseledare eller bor utomlands, uppdatera med härliga bilder på facebook blir jag inte avundsjuk. Jag har ju min lilla skatt. Oavsett om det är hemskt utanför dörren, är jag så lycklig just nu.