Alla inlägg av Angelica

Lycklig..

Är det inte nu man egentligen ska vara som lyckligast i livet? När man står på bergets topp och väntar 4e barnet när man som liten fick veta att jag kanske aldrig skulle kunna få egna biologiska barn på naturlig väg? Att jag väntar ett liv som jag ska uppfostra och ge en massa kärlek?

Jag är glad och lycklig att jag väntar barn, men känner inte det där magiska.. kanske kan det bero på allt runtomkring mig, att det är i totalt kaos? Jag bryter ihop dagligen, har gråten i halsen och irritation över precis allt, äter dåligt och fått åka in på extra kontroll? Är det så det ska vara? Varför kan jag inte en enda gång under mina graviditeter ha det bra och sväva på moln? Är det något jag gör fel gång på gång?

Jag känner inte att mina ben bär mig längre, vill bara lämna allt och låta någon annan ta över mitt liv, jag är så trött..

Mentalsjukhuset i Säter

Vi har länge velat hitta på något på tu man hand, men sällan kommit iväg. Men senaste tiden har vi faktiskt börjat att ta till vara på den tid vi har tsm när barnen är hos sin pappa och innan vi får barn på heltid igen. Vi har fiskat, tagit tillvara på den tid vi kan mysa och hålla om varandra på och det senaste .. varit till mentalsjukhuset i Säter.

Det var en helt perfekt dag att åka på, regn, rusk, mörkt och så där kusligt kul. Jag är så harig av mig och ogillar verkligen såna här nedlagda byggnader, men det här var faktiskt kul och spännande men såklart också nervkittlande.

Det tråkiga med byggnaden var att den var så sönderslagen och förstörd att det var svårt att gå samt att få ett litet hum om hur den en gång i tiden faktiskt sett ut. För det låg kakelplattor, rör, ledningar, puts osv precis överallt, även hyllor, badkar, handfat och dylik var sönderslaget och utkastat i korridorerna. Nedklottrat och förstört.

Men det var spännande och kusligt, för rastgården hade helt vuxit igen, men trots det gick vi ut och kikade. Muren som omringar sjukhuset är 5 meter hög och jag skulle få panik av att sitta inlåst på en sån plats.

Har ni varit där? Kanske när det var i bättre och finare skick?

Krämig potatissallad

Idag kommer vi att äta hemmagjord potatissallad med rostbiff, så tänkte dela med mig av receptet jag brukar göra salladen på.

4portioner

  • 600 g färskpotatis, vältvättad
  • 1/2 finhackad schalottenlök
  • 1 knippe dill
  • 0,8 dl majonnäs
  • 1 dl crème fraiche
  • 2 msk kapris (om ni vill)
  • 1/4- 1/2 tsk salt
  • 2 krm nymalen svartpeppar

Så här gör du

  1. Koka potatisen mjuk i lättsaltat vatten cirka 15 minuter.
  2. Ansa och finhacka löken. Hacka dillen. Blanda majonnäs och crème fraiche i en bunke. Blanda i dill och kapris. Salta och peppra.
  3. Häll av den kokta potatisen och ånga av den noga. Vänd ner den varma potatisen i såsen, alternativt att ni väntar tills den svalnat lite.

Vi väntar nu en jättefin julklapp 2020

Jag vet att detta är lika fantastiskt varje gång, men denna gång känner jag mig extra upprymd, vi ska få en bebis beräknad på självaste julafton 2020. Lite för bra för att vara sant, men vi är lyckliga och glada men ännu lite svårt att ta in. Jag vill ju kunna känna sparkar och rörelser, vill att William ska få känna sitt barn röra på sig.

I början mådde jag inge bra, illamående som höll mig vaken om nätterna, som fick mig att äta i tid och otid för att förhindra illamåendet att ta över. Men nu i vecka 14 mår jag mycket bättre. Lite illa kan jag må om jag inte ätit på ”länge” eller om måltiden inte var tillräckligt bra/fet.

Nu ser vi fram emot resten av veckorna och all kärlek som kommer med dem.

Barnen kommer få en lillasyster/lillebror, vilket det blir. återstår att se <3