Att kärlek gör ont, vet vi alla. Den gör ont i alla dess former, det kan vara kärleken till sina föräldrar, syskon, barn sin respektive och/ eller till ett djur man håller kär.
Men att se den man älskar ha ont och lida gör så ont i en själv, att se den andre kämpa och stå emot demoner, och att man själv inte kan göra annat än stötta, stå bredvid och finnas där känns i bland inte tillräckligt.
För hur man än gör och hur man än försöker vara stark så faller vi alla någon gång och orken tar slut. Viljan finns och hoppet finns, men orken att kämpa är slut. Till slut finns bara tårar kvar, för kroppen orkar inte mer och tårarna får ta över för det man känner.
Men för alla som kämpar mot något, för alla er som ser er älskade gå sönder, hoppas och tror jag på. Jag hoppas att ni hittar tillbaka till er styrka och att ni kan växa som person och vara starka ihop <3
Ta hand om de ni älskar och håller kärt, för ni vet aldrig när livet vänder <3
Kommentera