VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Känslorna har varit som en berg och dalbana de senaste dagarna. Jag vet varken ut eller in längre, allt är extra tungt och jag önskar att min syster satt bredvid mig nu och kramade om mig, för jag saknar henne nå olidligt.

Tänk att du för ett år sedan var så levande, tog med Casper på bio, hade han sovande över hos dig.

10403474_889824387694341_5696953286714988128_n

Tänk att jag ångrar så mycket Sofie… jag ångrar allt skit jag sagt till dig, ångrar att jag inte fanns där som du hade velat, ångrar att det blev så här.. Vill ha dig tillbaka, du förtjänar inte detta.

Tiden läker inga jävla sår, tiden gör allt bara jobbigare, för var dag som går saknar jag dig mer å mer.

För var dag som går växer min ånger och jag önskar inget hellre än att få vara hos dig <3

Det är så tungt utan dig, inget kommer mera bli sig likt.

Jag minns de fem allra sista dagarna ihop med dig på sjukhuset, dem kändes som en evighet, just för att jag led så mycket med dig, att se dig må så dåligt att du knappt orkade prata eller äta/dricka gjorde så jävla ont, jag ville inget hellre än låta nån idiot ta din plats, nån som verkligen förtjänade att lämna oss.

De dagarna på sjukhuset tänker jag på varje dag, att jag ändå fick säga till dig att jag älskade dig och var stolt över dig, att du fick träffa Casper och Moa-Li, att vi fick krama om dig, de är de mest underbara dagarna jag haft ihop med dig, vi kom varandra sp nära på slutet och så önskar jag att vi alltid hade haft det, jag ångrar att jag varit usel på att säga att jag är stolt över dig, jag skäms.. Sofie.. jag skäms.. har sån ånger och mår så dåligt för att du är borta, jag behöver ju dig här!

Jag skulle göra allt för att få tillbaka dig, men istället ligger du i en urna nedgrävd i marken på Lundbykyrkogård… dit jag drar mig för att besöka dig, för det är så overkligt att du ligger där, så overkligt att du är borta. Därför är platsen så konstigt att gå till.

Önskar att jag kunde värma dig, hålla om dig och aldrig nånsin släppa taget om dig igen.

När vi hissade ned urnan vid din plats så ville jag inte släppa taget om snöret, för jag har släppt dig allt för ofta och nu visste jag att det var sista gången jag fick hålla dig nära mig och att släppa taget om snöret var bland det jobbigaste jag gjort..

Kom tillbaka, snälla!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna