VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Tack snälla

Jag är nu helt tom i huvudet, så tom att inga ord verkar bli rätt varken på papper eller i uttal.

Helt knäckt.. så känner jag mig nu.

Hade nyligen en iv-kur som ni kanske minns och jag visste att det bara skulle ta nån vecka innan hostar var tillbaka och orken var på noll igen 🙁 Så matt i kroppen att det inte går att beskriva.

Sen ska Sofies sten vara på plats sedan sista oktober och jag drar mig hela tiden för att åka ut, för jag vill inte se, vill inte se hennes namn på en kyrkogård :'( Det är inte där hon hör hemma.

Så att få mötas av hennes sten, med födelsedatum och bortgång kommer bli som att göra om hela sorgearbetet på nytt.

För hennes bortgång har tagit mig väldigt hårt, för aldrig nånsin kan man förbereda sig på hur det kommer att kännas.

Så stenen vill jag inte se, vill inte att det ska bli ”verklighet” utav allt.

Sen är jag ju gravid, och det gör inte det hela mycket lättare. För det är svårt att orka med vardagen med två barn, en depression, gravid och att vara sjuk samtidigt.

Det går, men det är kämpigt för var dag som passerar, men jag tar en dag i taget och än så länge fungerar det, även om jag är helt slut på kvällarna.

Moa-Li har fått för sig att vakna innan 05.00 sedan i lördags och vara vaken och inte somna om och det tär det med, att inte få tillräckligt med sömn..

Så jag ser till att vila en timme på dagen, annars fixar jag nog inte ens att stå på benen.

-Nu har jag fått prata/skriva av mig lite <3

 

Kommentera (1)

    För att få de senaste uppdateringarna