När var liten så var jag med i kyrkans barnkör och jag älskade det!
Besökte även kyrkan flertalet söndagar och fann nån sorts ro och lugn i där.
Vi åkte ofta och besökte andra städer och dess kyrkor och sjung för församlingen, var med i körens läger som vi ofta hade i Rättvik tillsammans med andra barnkörer.
Men nu till själva frågan.. tror jag på Gud?! Eller tror jag på människan?
Jag tror att jag tror på något, men jag vet inte vad..
Är jag rädd att jag ska bli uttittad och pekad på bakom ryggen för att jag ärligt kan säga att jag tror på något men inte på Gud?
Jag tror på någon högre makt, men jag vet inte vad.
I kyrkan finner jag ro, lugn och inre frid, jag kan sitta ner i bänkarna och gråta ut och andas.
Där kan jag tänka på allt, jag kan lyssna på psalmer och Prästen, men tror jag på Gud?
Jag älskar kyrkans akustik, älskar att det finns en plats där alla är välkomna oavsett etnisk bakgrund, tro eller hudfärg, älskar att man känner sig välkommen utan att nån tränger sig på.
Jag önskar att jag vågade tillbringa mer tid i kyrkan, för där finner jag just nu ett lugn jag sällan annars finner.
Sedan min syster gick bort så hoppas jag på något sätt kunna få se henne igen, kanske kan det vara genom att öppna stängda dörrar?
Vad tror ni?
Kommentera