VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Felfri?!

Jag vet att många visste om Sofies snesteg, alla fel hom gjorde, att hon ofta var oärlig… 

Tro mig, jag kände så under många många år, men den sista tiden ändras hon helt och allt skit var bortblåst, hon väderade sig själv och la av med all skit.

Det jag vill säga med det är att inte ens jag är felfri, långtifrån..

Jag gjorde ett enormt felsteg för 7-8 år sedan som jag än idag får leva med, något jag skäms enormt mycket över.

Men jag vet att den som gjorde det då var inte jag. Jag mådde inte alls bra den perioden.

För den jag är idag skulle aldrig någonsin tänka den tanken igen, allrs minst göra den handlingen.

Precis så tänker jag med Sofies felsteg, jag vet att hon under många år inte visste vilket ben hon skulle stå på, vem hon kunde luta sig mot, lita på, samtidigt skulle hon nånstans acceptera att sjukdomen är verklig, det var inget påhitt.

Under många år var hon tom, hon försökte hitta en trygghet.

Så snälla döm henne inte mer, hon lärde sig av alla sina misstag och hon var väldigy vilsen under vissa perioder.

Hon är en fantastisk och enkel person, med ett varmt hjärta och vill ingen illa.

Jag är stolt att ha henne som lillasyster <3

Hon är min förebild!

Alla gör vi fel vi ångrar djupt, alla är vi mänskliga, men om vi är villiga att ändra på oss så finns inget finare.

Det är alltid som mest svårt att erkänna våra fel än att se på andras fel.

Döm aldrig någon om du inte känner personen personligen!

Kommentera

Yoump


Tog med grabben till Yoump!

Här ska det hoppas så det står härliga till <3

-ett avbrott i vardagen<3

Kommentera

Tomrum

Sedan jag fick samtalet att Sofie bara hade timmar kvar i livet så stannade min värld upp.

Jag började sova riktigt illa, drömma konstigt och hela tiden känna att jag är i ett tomrum..

I natt drömde jag om Sofie, jag satt med henne i bilen och hon körde (hon har inte ens körkort), hon var i mina ögon större än jag, ingen syrgas hade hon, hon var sådär svart runt ögonen som man brukar vara när man sovit dåligt.

Jag tittade på henne och samtidigt som jag grät sa jag till henne att jag älskade henne, hon tittade på mig men sa inget utan vara log och fortsatte köra.

Känslan är konstigt.

Igår tog jag en promenad, mest för att rensa tankarna. Hamnade på Sofies uteplats och bara satt.. satt och kände att jag var henne nära. 

För kanske låg hon i sin säng och sov <3

Älskade syster, du är för alltid en del utav mig! 

Kommentera

    För att få de senaste uppdateringarna