Nu måste jag spy av mig en massa ilska och irritation, ni som inte vill läsa behöver inte det, tvingar ingen, men detta är min blogg och jag skriver ner vad jag känner. Dito?
-När en människa säger sig bry sig om sitt barn så ser jag att denna människa kämpar till fullo! Så är det! Men när man ser att den INTE kämpar det allra minsta, och inte ens visar att man bryr sig, varför ska man då ens vilja ha vårdnaden om ett barn? Varför inte ge vårdnaden till den som verkligen bryr sig och finns där?! Vill man bara ha barnet för att ha det på papper men sen inget mer??!!
Om man försöker att nå den andra typ hela tiden, men aldrig får något svar tillbaka, bryr sig den andre då? När den andra aldrig hör av sig och frågar hur barnet mår, bryr den sig då? När den andre föräldern får ett meddelande eller samtal från den föräldern som har barnet ska man då undvika dessa och komma med världelösa ursäkter varenda gång när det ALDRIG någonsin var ett problem att messa INNAN man separerade?
Varför inte göra det enkelt och ge föräldern vårdnaden och sedan därifrån kan ta allt som det kommer? Att därifrån se vad som är bäst för barnet? För att behöva jaga den andre hela tiden, blanda in familjerätten osv? Är det värt?
När föräldern som har barnet hela tiden försöker att nå den andre föräldern via hans familj och vänner men INGEN tycks antingen veta något eller svara, är det då !vänner och familj” som bryr sig om barnet? Nä, du! Om ingen i hans familj bryr sig om barnet, allra minst pappan själv så ska ingen av dem någonsin ha barnet heller!!!
Jävlar vad förbannad jag är!!!!
Ibland känns det som att man borde införa ”körkort” på att vara förälder…