Då var barnveckan äntligen igång igen, så bus och stoj har stått högst upp på listan. Men först och främst igår så var det dags för möte tillsammans med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och min läkare. Trots en väldigt jobbig panikångest i väntrummet så tog jag mig in till mötet där min framtid skulle planeras. Under mötet så gick munnen på högvarv från kvinnan ifrån Försäkringskassan och jag hade det väldigt svårt att hänga med. Men då läkaren märkte att jag satt som ett frågetecken så lyckades hon avbryta henne för att sammanfatta allt för mig. Känner verkligen att jag träffat rätt läkare för just mig då hon är så förstående och märker direkt hur jag mår och hur jag har utvecklats. Så nu har jag äntligen fått en långsiktig planering där jag kommer vara fortsatt sjukskriven fram till hösten då vi kommer att gå över till aktivitetsersättning och arbetsträning. Fick även en ursäkt från både Försäkringskassan och ABF att dom hade gjort fel när jag sist skulle försöka ta mig ut i arbetslivet. Så det kändes skönt och att nästa gång jag ska ut så kommer jag inte bli helt sjukskriven utan kommer få ett samarbete tillsammans med både Försäkringskassan och ABF och inte stå utan pengar i flera månader. Så under våren ska vi ses för ett nytt möte om vart jag skulle kunna tänka mig att arbetsträna så allt är klart inför hösten.

Så nu är det bara upp till mig att börja fundera kring vilken arbetsplats som skulle funka bäst för mig att börja med. Har några funderingar kring en handelsträdgård eller ett litet lugnare ställe där det inte befinner sig allt för mycket folk i rörelse för att sakta kunna utmana mig själv mer och mer. Med det sammanfattat så ser jag ljust på framtiden och att förhoppningsvis snart kunna börja med min psykoterapi för att nå mot toppen igen.

Nu är det dags att börja packa väskan tills imorgon då jag och Ella beger oss ut på lite äventyr. Ha en toppendag!

Då får vi ta och välkomna det nya året och förhoppningsvis se fram emot lite mer positivitet i vardagen.

Förra veckan så hade jag ett efterlängtat möte hos psykiatriska mottagningen för att för en gång skull kunna försöka ta tag i min sjukdom och få tillbaka ett normalt liv med lite mer livsglädje. Vi kollade tillbaka på mina tidigare utredningar och har nu kunnat bocka av ett antal sjukdomar som jag inte har, men även också konstaterat att min sociala fobi är en stor bov i mitt mående. Så nu börjar vi en ny medicinering där jag ska behandlas med antidepressiva samt Voxra som ska dämpa mina symptom som jag får från mina antidepressiva. Den sociala fobin som jag har ska också behandlas, så inom några månader kommer jag att få tid för psykoterapi som förhoppningsvis ska hjälpa mig framåt för att kunna börja ta mig ut igen och börja arbetsträna. För just nu är jag tillbaka bakom stängda dörrar i mitt hem där jag vankar omkring och städar dag ut och dag in. Har börjat tycka det är mer och mer jobbigt att träffa mina vänner men tar mig igenom det trots allt. För när man verkligen inte orkar träffa någon på grund av den sociala fobin så är det ändå väldigt bra att tvinga sig till det för att motbevisa för sig själv att det inte är så farligt.

Men denna vecka får trots allt bli en vecka att återhämta sig och ladda upp batterierna för den kommande veckan som inte bara innebär barnvecka, utan också en påfrestande vecka där två olika möten ska genomföras med bland annat försäkringskassan, arbetsförmedlingen och min läkare.

Hoppas ni har fått en fantastisk start på det nya året och att det håller i sig!

Efter någon vecka av nästan allt för mycket att göra så kan jag äntligen slappna av i soffan och skriva av mig lite grann igen.

Just nu har jag hamnat mitt emellan jobb och arbetssökande samtidigt som min hjärna går på högvarv med frågor. Hur ser nästa månad ut? Har jag jobb? När ska jag få ordning på min kost? Hur ska jag få tid med träningen? Hur ska jag få ork till att börja träna? Vill jag bo kvar här? Kanske ska man börja om från ruta ett i en ny stad? osv.. Men nu väntar jag i alla fall med spänning på nästa vecka som kommer att bestå utav minst två jobbintervjuer som förhoppningsvis resulterar till ett jobb som kan få mig att sluta tänka på en del saker som irriterar min hjärna.

Så vad vill jag egentligen? Jag vill ha ett jobb, börja träna och få ordning på kosten som jag knappt vet vad det är längre. Så hur ska jag ta mig dit, hur ska jag börja? Det är lite här som det sätter käppar i hjulen för mig, då jag vill lite för mycket och istället för att sätta igång med en sak så slutar allt med att jag städar lägenheten för tionde gången samma dag. Men om jag tänker på saker som jag har klarat av under det gångna året så har jag under dessa gånger bara bestämt mig och sen är det så, oavsett vad. Men varför kan vissa saker vara lättare än andra? Man kanske ska börja med ett belöningssystem till sig själv som man hade när man var liten. Kommer ihåg att jag tjänade pengar hemma på att göra hushållstjänster och skrev sedan upp det på en tavla. Så jag kanske bara ska bestämma mig här och nu att om jag äter frukost, lunch och middag varje dag i en månad så åker jag på spa den 18.e November. It´s a deal!

Så nu har jag bestämt det och ska klara det. För jag tror verkligen att man måste intala sig själv till att klara saker och i vissa fall ha ett litet belöningssystem för att göra det roligare och mer motiverande. Så nu ska jag ordna ett schema att sätta upp på kylskåpet där jag kryssar av varje måltid för varje dag i en månads tid. wish me luck!