Dagen började med ett besök hos min sjukgymnast som jag nu kommer att besöka minst 1 gång i veckan framöver. Under dagens besök så gjorde vi de sista undersökningarna innan vi kunde lägga upp ett träningsprogram helt utformat efter mina behov. Det träningsschema som vi ordnade idag kommer att variera väldigt mycket under veckorna framöver. Men just nu ser det ut såhär:
En märklig sak som sjukgymnasten märkte under undersökningen var hur jag belastar mina fötter. När man belastar fötterna rätt så ska det se ut ungefär såhär:
Min belastning är såhär:
Så jag måste införskaffa mig gjutna inlägg som kommer gå på ca. 2000 kr. Så det lär ju inte bli av det här året, haha..
Annars så gick besöket bra och på onsdag den 10:e så ska vi ha ett möte tillsammans med min läkare om ett upplägg till mig. Det här känns mer professionellt än allt annat som jag tidigare testat efter mina nackskador och jag hoppas verkligen att det blir rätt denna gång!
God förmiddag alla morgonpigga läsare och självklart ni som precis vaknat upp ur nattens koma och känner er som ”hej kom och hjälp mig”.
Under gårdagens träning så blev jag riktigt slutkörd tack vara Johan Rolfsson som är den andra målvakten i laget samt målvaktstränare åt mig. Jag kände mig lite seg i benen innan träningen och föreslog att vi skulle köra mycket låga skott för att komma igång.. Det var nog mitt dummaste beslut på länge, haha! Blev piggare och snabbare under träningen men efteråt så var mina ben som spagetti. Om ni är nyfikna så kan ni se videoklippen från träningen här.
Dagen idag började med en morgontrött liten tjej som inte ville gå upp. Men när jag föreslog att hon kunde äta frukost och kolla på barnkanalen så kom hon direkt på att hon ville se på suprise eggs på youtube. Det har verkligen blivit hennes favorit sysselsättning de senaste dagarna, haha. Själv kan jag inte riktigt förstå intresset av att sitta och kolla på det där men det är nog väldigt spännande i deras ögon när de öppnar och hittar saker i äggen.
Dagen till ära blir nog väldigt lugn, är fortfarande väldigt trött sen i natt då jag inte somnade för ens vid halv 1. Har blivit ganska van att somna mellan 22-23 så det fattas några timmar för mig och det känns, trots att jag redan druckit tre koppar kaffe!
Hoppas ni är lite piggare än mig och får en fantastisk dag 🙂
Då var det dags igen att ta tag i min nackskada och denna gång på rent allvar. Nu är det slut på velande och dags att få en förändring.
Dagens besök bestod av massor av frågor angående vad mina problem i vardagen är samt gradmätning av mina nack-böjelser. Vi pratade även hur min vardag såg ut och hur vi ska börja denna behandling på bästa sätt. En sak hon kunde lova var att min smärta aldrig kommer att försvinna så jag ska lära mig hur jag ska hantera smärtan och lära mig att leva med den. Som tur är kan vi nog få bort en del av smärtan men jag kommer alltid ha kvar en viss del.
förutom det så gick vi igenom hela min kropp med bland annat hållningen som inte var den bästa samt att jag behöver en hålfotssula och nya träningsskor som är anpassade efter mina fötter. En dålig belastning som jag lagt på mig under min depression är att jag börjat röka.. jag vet, det är brutalt dåligt och ohälsosamt men det jag inte visst var att det påverkar diskarna i ryggraden. Så hur påverkar rökningen det undrar kanske ni? Jo när nikotinet kommer in i kroppen så hindrar det syret från kotorna att nå ut till diskarna och gör då att kotorna måste jobba dubbelt så mycket. Så ja, nu har jag motivationen att sluta med det och hitta en annan lösning för att få min kropp lugn.
Hela genomgången av kroppen är ej klar ännu då det behövs ytterligare en timme till under fredag nästa vecka. Så efter det kan jag få en större uppfattning om vad som måste göras samt en framtidsplan att sikta mot.
Det blev inget inlägg igår då jag kom hem ganska så sent på kvällen eftersom träningen drog ut lite på tiden trots att jag endast tränade 40 min.
Träningen gick relativt bra under den korta stund som jag deltog, men visste redan innan jag klev ut att skridskon skulle paja då den redan var trasig från helgen match. Det var i den 85 minutern i bortamötet mot GT76 som Adam i laget märkte att jag hade en spricka i bakre delen av skridskon där plasten går ihop med skenan. Plasten måste ha spruckit efter ett skott i den bitande kylan som var i Gubbängen den dagen.
I alla fall så hann jag med uppvärmningen och första skottövningen innan jag efter ett skott från Allan tvingades kliva av träningen då hela bakpartiet hade låtsnat. Så nu ska skridskon lagas och jag hoppas den hinner bli klar till torsdagens träning då vi har två viktiga matchen i helgen.
Under dagen idag så ska jag äntligen få träffa en nackspecialist som ska utvärdera min nackskada från förra säsongen. Jag hoppas med hela mitt hjärta att jag får en diagnos utskrivet på papper så man kan börja en bra behandlingen för just den skada som jag råkat ut för. Annars idag blir det väldigt lugnt, men det e nog bäst så man är fullt utvilad till resterande dagar av denna vecka!
Har har ni lite bilder från anläggningen samt några från omklädningsrummet.
Igår hade jag motivationen och viljan, igår gjorde jag det som jag tidigare bara ha drömt om. Efter månader av rehabilitering av knät och en vilja att klara det som jag förut kände som omöjligt så står jag här idag med ett nytt personligt rekord. Under gårdagens träningspass så hade jag bestämt mig redan från start. (Idag ska jag klara 3 km under 15 minuter oavsett vad.)
Man kan väl säga att jag inte fick den bästa starten då knät redan efter 400 meter började ”hugga” lite. ”Huggningarna” som jag känner av är alltid vid mitt största ärr och brukar vara en stund innan det försvinner. Som tur var så försvann det ganska fort så jag kunde öka takten igen.
Flåset finns där men självklart så går det även det att förbättras, men det som ofta sätter stopp för mig är att knät blir väldigt trött. Förstår om det låter väldigt konstigt men det är nog det enda sättet att förklara hur jag upplever det. Man kanske skulle kunna förklara det som att högerbenet inte alls har samma kraft i löpsteget som mitt vänsterbenet.
Men jag körde vidare och sprang på som bara den trots att underlaget inte alltid var det mest optimala. Jag råkade även ut för ca. 100 meter högt gräs blandat med väldigt många brännässlor. Med ca. 600 meter kvar så kändes det som att mina ben inte skulle klara av det höga tempo som jag höll, men med ren vilja så ökade jag ytterligare och kom i mål på tiden 14.41. Mitt personliga rekord sen operationen var slaget och jag fick en euforisk känsla i kroppen där jag låg på marken och kollade upp mot himlen. Fan jag klarade det!!!
Men när ett delmål är slaget så måste jag ordna ett nytt mål som jag ska ta mig ann. Det nya delmålet blir att klara 4 km under 20 minuter innan hösten tar vid.
Efter löpningen så var det dags för ett styrkepass som pågick i 45 minuter och självklart ville Ella vara med och styrka upp sin kropp hon också, haha! Det är så roligt att hon vill vara med och testa allt som jag gör. Hon gillar verkligen att vara med mig och träna och har även fått en favoritövning som är armhävningar. Från början var det mest ett ”juckande” men nu börjar hon faktiskt få till tekniken lite bättre, på sitt egna lilla vis vill säga.
