Min depression

Annons

En blandad röra

Efter ett långt uppehåll så är jag nu äntligen tillbaka och kan underhålla er med mitt liv igen. Anledningen till uppehållet har att göra med att jag har haft så himla mycket i huvudet och mitt mående verkligen har varit en berg och dalbana av klassen Giant Drop i Australien. Lite som ett fritt fall 115 meter i hastigheten 135 km/h. Måendet är inte på topp än men efter en längre tid av kbt behandling så pekar kurvan mer uppåt än neråt.

DSC_0201

Så vad har nu hänt under det här halvåret borta från skrivandet?

Förutom kbt behandlingen så har jag bråkat med mina försäkringsbolag om min skada och deras skrattretande bedömning som blev sammanlagt 4 % invaliditet. 4% kanske inte säger så mycket för er, men en genomsnittlig procentgrad för en whiplashskada är 10%. Men för att göra en lång historia kort. Jag har inte givit upp än för att få rättelse för min skada och kommer kriga fram tills jag får en ordentlig och seriös bedömning. Så ett litet tips! Försäkra er aldrig via Euro accident eller Folksam.

Bandykarriären känns väldigt långt bort och jag har börjat tänka i dom banorna att jag aldrig mer kommer kunna utöva den sport som jag älskar och brinner för. Det är en väldigt jobbig tanke som jag bearbetar för varje dag som går. Vem är jag utan bandyn? För under hela mitt liv har jag varit kopplad till bandy och allt har handlat om just bandyn för mig, det har varit min frizon där jag kan vara mig själv i min egna lilla bubbla och inte tänka på allt annat. Så hur tar man sig vidare från något som bara slits ifrån en? Det är frågan som återstår att bearbeta för mig, för jag vet inte.. Jag vill inget hellre än att sitta där i omklädningsrummet och ladda upp inför en match och hänga med grabbarna. Men jag vill inte proppa i mig piller och vara drogad efteråt och må som en påse skit. För efter skadan 2014 så har det behövts mediciner för att kunna träna och spela matcher. Inte en alvedon eller två utan starka och många.. Så vad kan de då finnas för andra lösningar för att kunna utöva det man älskar..?

Annars i livet så har jag planerat in att börja arbetsträna i mitten av augusti och hoppas att det kan vara början på att nå mitt nya jag. Arbetsträningen som jag kommer börja med är på en fotobutik som ligger mitt i centrala Sandviken och ett bra ställe att kunna träna på det jag tycker är jobbigt samt lära mig mer saker om det som jag tycker om. På tal om foto så kommer jag ha utställning i Torsåker i Augusti och planerar även in en utställning nästa sommar i Gamla stan i Stockholm. Så framtiden ser faktiskt ändå lite ljus ut.

Espresso Shot (2)

Annons

Framtiden ser ljus ut

Då var barnveckan äntligen igång igen, så bus och stoj har stått högst upp på listan. Men först och främst igår så var det dags för möte tillsammans med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och min läkare. Trots en väldigt jobbig panikångest i väntrummet så tog jag mig in till mötet där min framtid skulle planeras. Under mötet så gick munnen på högvarv från kvinnan ifrån Försäkringskassan och jag hade det väldigt svårt att hänga med. Men då läkaren märkte att jag satt som ett frågetecken så lyckades hon avbryta henne för att sammanfatta allt för mig. Känner verkligen att jag träffat rätt läkare för just mig då hon är så förstående och märker direkt hur jag mår och hur jag har utvecklats. Så nu har jag äntligen fått en långsiktig planering där jag kommer vara fortsatt sjukskriven fram till hösten då vi kommer att gå över till aktivitetsersättning och arbetsträning. Fick även en ursäkt från både Försäkringskassan och ABF att dom hade gjort fel när jag sist skulle försöka ta mig ut i arbetslivet. Så det kändes skönt och att nästa gång jag ska ut så kommer jag inte bli helt sjukskriven utan kommer få ett samarbete tillsammans med både Försäkringskassan och ABF och inte stå utan pengar i flera månader. Så under våren ska vi ses för ett nytt möte om vart jag skulle kunna tänka mig att arbetsträna så allt är klart inför hösten.

Så nu är det bara upp till mig att börja fundera kring vilken arbetsplats som skulle funka bäst för mig att börja med. Har några funderingar kring en handelsträdgård eller ett litet lugnare ställe där det inte befinner sig allt för mycket folk i rörelse för att sakta kunna utmana mig själv mer och mer. Med det sammanfattat så ser jag ljust på framtiden och att förhoppningsvis snart kunna börja med min psykoterapi för att nå mot toppen igen.

Nu är det dags att börja packa väskan tills imorgon då jag och Ella beger oss ut på lite äventyr. Ha en toppendag!

Espresso Shot (2)

Annons

Nytt år med nya möjligheter

Då får vi ta och välkomna det nya året och förhoppningsvis se fram emot lite mer positivitet i vardagen.

IMG_4879

Förra veckan så hade jag ett efterlängtat möte hos psykiatriska mottagningen för att för en gång skull kunna försöka ta tag i min sjukdom och få tillbaka ett normalt liv med lite mer livsglädje. Vi kollade tillbaka på mina tidigare utredningar och har nu kunnat bocka av ett antal sjukdomar som jag inte har, men även också konstaterat att min sociala fobi är en stor bov i mitt mående. Så nu börjar vi en ny medicinering där jag ska behandlas med antidepressiva samt Voxra som ska dämpa mina symptom som jag får från mina antidepressiva. Den sociala fobin som jag har ska också behandlas, så inom några månader kommer jag att få tid för psykoterapi som förhoppningsvis ska hjälpa mig framåt för att kunna börja ta mig ut igen och börja arbetsträna. För just nu är jag tillbaka bakom stängda dörrar i mitt hem där jag vankar omkring och städar dag ut och dag in. Har börjat tycka det är mer och mer jobbigt att träffa mina vänner men tar mig igenom det trots allt. För när man verkligen inte orkar träffa någon på grund av den sociala fobin så är det ändå väldigt bra att tvinga sig till det för att motbevisa för sig själv att det inte är så farligt.

Men denna vecka får trots allt bli en vecka att återhämta sig och ladda upp batterierna för den kommande veckan som inte bara innebär barnvecka, utan också en påfrestande vecka där två olika möten ska genomföras med bland annat försäkringskassan, arbetsförmedlingen och min läkare.

Hoppas ni har fått en fantastisk start på det nya året och att det håller i sig!

Espresso Shot (2)

Annons

High on life

Det är väldigt konstigt hur mycket hjärnan styr ens mående. Till och med väldigt läskigt med tanke på hur den kan påverka en människa så mycket. Lördagen var verkligen en dag att inte lägga på minnet, då ångesten var otroligt stark eftersom jag inte kunde ha min dotter för att jag var alldeles för sjuk. Kände mig som världens sämsta pappa och kunde inte se nått positivt med livet. Ångesten kvävde mig verkligen den dagen, så pass att dödstankarna kom på besök under natten. Dom var starkare än under den där dagen i somras då saxen kom fram och sängen fylldes utav blod. Jag började helt plötsligt städa hela min lägenhet trots att jag hade feberfrossa och tanken med att städa lägenheten var skrämmande. Tankarna som spökade den natten var att jag inte kunde lämna min lägenhet ostädad så att mina släktingar fick städa upp all skit efter mig när jag väl hade lämnat denna värld. Men någonting hände i hjärnan när städningen var klar. Min blick mötte precis en bild i vardagsrummet på mig och Ella och gråten kom. Vet inte hur länge jag satt i ett hörn på golvet med bilden i min hand och kinderna blöta av alla tårar. Men där släppte det, för tanken att inte kunna se Ella växa upp till en stark vacker kvinna vann över dessa dödstankar.

Så från den upplevelsen till ikväll har det hänt en del. Träffade nämligen kyrkan idag för samtalsterapi och kunna lätta upp lite stenar från mitt bröst. Kändes riktigt bra trots att det ändå fanns lite ångest kvar inom kroppen. Fick även stöd från min underbara vän Micke som följde med och stöttade mig. Den killen är verkligen guld värd och en människa att hålla hårt kvar i sitt liv.

Poff! Sa det under kvällen och en känsla som jag inte har känt på år spred sig igenom kroppen. Men vad var det för känsla egentligen? Den var varm och skapade en energi i mig som inte går att förklara med ord. Jag blev verkligen high on life och började se saker mer positivt. Är det såhär det egentligen ska kännas? Får jag verkligen må såhär bra och hur kan jag göra det när jag i lördags hade tankar om att bara försvinna? Just nu känns det som att dom tankarna inte kommer ifrån mig utan en annan person. Jag har en ork i kroppen som skulle klara av det mesta och ser positivt på framtiden och livet. Så jag ska försöka hålla i den här känslan och inte släppa taget om den. För när jag nästan gång känner att livet är en pina så ska jag försöka tänka tillbaka på den här kvällen för att kunna motivera mitt inre att jag visst kan få må bra.

IMG_3919

Espresso Shot (2)

Annons

Tro, hopp och en gnutta självmordstankar

Det blir inte att jag orkar ta mig in här så ofta nu för tiden då hjärnan inte alls är återställd och jag har ramlat tillbaka på ruta ett igen. Allt började med att jag var på väg tillbaka, allt kändes så rätt. Men det fanns ett litet problem, ekonomin.. Försäkringskassan drog tillbaka all ersättning och jag fick leva på aktivitetsersättning som garanterade mig ca. 3000 kr i månaden. Så paniken för att kunna få mat på bordet och hyran betald grodde som bara den inom mig. Daglig ångest och starka självmordstankar var återigen en daglig pina som vägrade att försvinna.

Så nu är jag återigen sjukskriven och måste börja bearbeta mitt mående igen, det går liksom inte bara över en natt trots att ekonomin är något bättre i dagsläget. Men vetskapen att inte veta hur nästa månad ser ut tär inom mig. Så en remiss till psykiatrin är nu inskickad igen och jag väntar på att få en utredning samt samtalsterapi. Men då väntekön är lång så har jag fått börja tänka på hur jag kan gå tillväga med mina bekymmer så länge. Så tro det eller ej men jag vände mig till kyrkan och ska under morgondagen få prata med en diakon i Sandvikens pastorat för att kunna lätta mitt hjärta och mina tankar till någon.

Man kan inget annat än att hoppas på det bästa och testa sig fram för att till slut kunna kravla sig upp från botten igen. Jag såg ju ljuset framför mig innan försäkringskassan släckte det, så med lite hopp och tro på mig själv ska jag nog kunna få det liv jag vill ha. Kunna förverkliga mina drömmar om ett jobb, resor, kärlek och en plats att trivas på. Jag må verka glad och sprallig utåt, men inom mig är det kaos just nu..

Espresso Shot (2)