André Dahlgren Melin heter jag och är pappa till Ella fem år och pappabloggare här på Allt för föräldrar. Här kommer ni att få följa med på min resa genom livet som bandymålvakt, småbarnsförälder och allt som har med mitt fartfyllda liv att göra. Välkommen att följa med på min ärliga resa här på Allt för föräldrar!

Annons

En blandad röra

Efter ett långt uppehåll så är jag nu äntligen tillbaka och kan underhålla er med mitt liv igen. Anledningen till uppehållet har att göra med att jag har haft så himla mycket i huvudet och mitt mående verkligen har varit en berg och dalbana av klassen Giant Drop i Australien. Lite som ett fritt fall 115 meter i hastigheten 135 km/h. Måendet är inte på topp än men efter en längre tid av kbt behandling så pekar kurvan mer uppåt än neråt.

DSC_0201

Så vad har nu hänt under det här halvåret borta från skrivandet?

Förutom kbt behandlingen så har jag bråkat med mina försäkringsbolag om min skada och deras skrattretande bedömning som blev sammanlagt 4 % invaliditet. 4% kanske inte säger så mycket för er, men en genomsnittlig procentgrad för en whiplashskada är 10%. Men för att göra en lång historia kort. Jag har inte givit upp än för att få rättelse för min skada och kommer kriga fram tills jag får en ordentlig och seriös bedömning. Så ett litet tips! Försäkra er aldrig via Euro accident eller Folksam.

Bandykarriären känns väldigt långt bort och jag har börjat tänka i dom banorna att jag aldrig mer kommer kunna utöva den sport som jag älskar och brinner för. Det är en väldigt jobbig tanke som jag bearbetar för varje dag som går. Vem är jag utan bandyn? För under hela mitt liv har jag varit kopplad till bandy och allt har handlat om just bandyn för mig, det har varit min frizon där jag kan vara mig själv i min egna lilla bubbla och inte tänka på allt annat. Så hur tar man sig vidare från något som bara slits ifrån en? Det är frågan som återstår att bearbeta för mig, för jag vet inte.. Jag vill inget hellre än att sitta där i omklädningsrummet och ladda upp inför en match och hänga med grabbarna. Men jag vill inte proppa i mig piller och vara drogad efteråt och må som en påse skit. För efter skadan 2014 så har det behövts mediciner för att kunna träna och spela matcher. Inte en alvedon eller två utan starka och många.. Så vad kan de då finnas för andra lösningar för att kunna utöva det man älskar..?

Annars i livet så har jag planerat in att börja arbetsträna i mitten av augusti och hoppas att det kan vara början på att nå mitt nya jag. Arbetsträningen som jag kommer börja med är på en fotobutik som ligger mitt i centrala Sandviken och ett bra ställe att kunna träna på det jag tycker är jobbigt samt lära mig mer saker om det som jag tycker om. På tal om foto så kommer jag ha utställning i Torsåker i Augusti och planerar även in en utställning nästa sommar i Gamla stan i Stockholm. Så framtiden ser faktiskt ändå lite ljus ut.

Espresso Shot (2)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons