Det är väldigt konstigt hur mycket hjärnan styr ens mående. Till och med väldigt läskigt med tanke på hur den kan påverka en människa så mycket. Lördagen var verkligen en dag att inte lägga på minnet, då ångesten var otroligt stark eftersom jag inte kunde ha min dotter för att jag var alldeles för sjuk. Kände mig som världens sämsta pappa och kunde inte se nått positivt med livet. Ångesten kvävde mig verkligen den dagen, så pass att dödstankarna kom på besök under natten. Dom var starkare än under den där dagen i somras då saxen kom fram och sängen fylldes utav blod. Jag började helt plötsligt städa hela min lägenhet trots att jag hade feberfrossa och tanken med att städa lägenheten var skrämmande. Tankarna som spökade den natten var att jag inte kunde lämna min lägenhet ostädad så att mina släktingar fick städa upp all skit efter mig när jag väl hade lämnat denna värld. Men någonting hände i hjärnan när städningen var klar. Min blick mötte precis en bild i vardagsrummet på mig och Ella och gråten kom. Vet inte hur länge jag satt i ett hörn på golvet med bilden i min hand och kinderna blöta av alla tårar. Men där släppte det, för tanken att inte kunna se Ella växa upp till en stark vacker kvinna vann över dessa dödstankar.
Så från den upplevelsen till ikväll har det hänt en del. Träffade nämligen kyrkan idag för samtalsterapi och kunna lätta upp lite stenar från mitt bröst. Kändes riktigt bra trots att det ändå fanns lite ångest kvar inom kroppen. Fick även stöd från min underbara vän Micke som följde med och stöttade mig. Den killen är verkligen guld värd och en människa att hålla hårt kvar i sitt liv.
Poff! Sa det under kvällen och en känsla som jag inte har känt på år spred sig igenom kroppen. Men vad var det för känsla egentligen? Den var varm och skapade en energi i mig som inte går att förklara med ord. Jag blev verkligen high on life och började se saker mer positivt. Är det såhär det egentligen ska kännas? Får jag verkligen må såhär bra och hur kan jag göra det när jag i lördags hade tankar om att bara försvinna? Just nu känns det som att dom tankarna inte kommer ifrån mig utan en annan person. Jag har en ork i kroppen som skulle klara av det mesta och ser positivt på framtiden och livet. Så jag ska försöka hålla i den här känslan och inte släppa taget om den. För när jag nästan gång känner att livet är en pina så ska jag försöka tänka tillbaka på den här kvällen för att kunna motivera mitt inre att jag visst kan få må bra.
