Helt tom i hjärnan men tänkte ändå försöka mig på ett inlägg såhär på fredagskvällen. Två dagar med kraftig nackvärk har nu passerat, men som tur är så börjar man äntligen känna sig som en människa igen. Dagen idag har spenderas mest hemma med en välbehövlig sovmorgon fram till klockan 10:e. Det blir verkligen stora kontraster i vardagen när man har Ella varannan vecka. Ena veckan är dygnsrytmen nästintill perfekt medans när man är barnfri så glömmer man bort vad både tid och kost innebär i ens liv. Inte speciellt så superbra, men vad gör man när man bara går hemma och är sjukskriven? Jag vet ju att jag inte klarar av ett jobb just nu men jag vill ändå ha en fungerande vardag med dagliga aktiviteter. Men just nu funkar det verkligen inte med bestämda tider för mat och att försöka ta sig ut från lägenheten. Tror det har med att min hjärna har ställt in sig på att hålla sig för sig själv och inte utsätta sig för obehagliga situationer.

Men ikväll blev det andra planer trots att jag egentligen ville ligga hemma i soffan och ruttna framför en film. Så jag ska göra det bästa utav situationen och försöka vara så social som jag bara kan. Haha så sitter jag här och skriver medans dom andra pratar runt omkring mig och jag sitter här i mitten i min lilla bubbla utav bloggandet.

Ha nu en underbar fredagskväll så ska jag försöka vara lite social med mina vänner!

Samtalet med läkaren drog ut på tiden då vi egentligen endast skulle ordna en ny sjukskrivning. Men då jag mått väldigt konstigt de senaste två veckorna samt upptäckt en punkt i nacken som gör fruktansvärt ont vid beröring, så fick det bli en undersökning också. Det tog inte lång tid innan jag hörde läkaren utbrista ett stort OJ! Jag var nämligen väldigt svullen på högersidan av en kota långt upp på ryggraden. Läkaren konstaterade direkt att jag måste in på en magnetröntgen för att förhoppningsvis se vad det kan vara för något. Denna punkt har funnits där i några månader och kan i vissa fall göra så ont att jag inte kan röra nacken, så vi får hoppas att dom ser något som vi kan ordna.

Sjukskrivningen håller fortfarande i och jag går väldigt mycket upp och ner med mitt mående. Mycket på grund av min medicin som jag slarvat med ordentligt.. Men nu de senaste veckorna så har jag haft min granne som tryckt på och påmint mig att ta den, så vi får hoppas på en bättring snart. Under läkarbesöket pratade vi även om ett stöd i vardagen för mig, en person som kommer hem till mig och ser till att jag äter och tar min medicin ordentligt. Jag är väldigt positiv till det och ser fram emot att börja få mer ordning på min vardag som just nu är katastrofalt dålig.