Panikångest av att läsa böcker

Efter mitt besök hos psykosociala teamet idag så fick jag mig en rejäl tankeställare. Vi började samtalet med att prata om mina panikångestattacker som jag brukar få när det blir för mycket folk på ett och samma ställe eller när man känner sig instängd. Panikångesten har blivit bättre än den var förut men det jag inte hade kunnat ana var att jag haft panikångest under en längre tid än jag trott. Jag har nämligen alltid fått riktigt ont i magen och svårt att andas när jag ska läsa en bok, det har gjort så att jag inte läst en bok på flera år. Ella´s böcker funkar fortfarande att läsa då det inte är allt för mycket text än så länge. Men panikkänslan för att läsa en bok för mig själv har jag haft sedan jag slutade mellanstadiet och det var inte för ens idag som jag kunde börja ana den märkliga känslan till det.

Som ni trogna läsare redan vet så var jag mobbad under låg och mellanstadiet på grund av mitt utseende och att jag var fet, men det pågick även annan mobbning inne i klassrummet. Mobbningen pågick när det bland annat kom till högläsning inför hela klassen, jag som på den tiden inte var den bästa eleven på att läsa och gick hos bland annat talpedagog hade det väldigt svårt med den delen. Tänk dig själv att du har svårt med läsningen och råkar läsa ett ord fel så hela klassen skrattar åt dig så du blir röd i hela ansiktet och blir kallad tomaten hela terminen ut. Det är inte så att självförtroendet stiger precis men det var precis så gick det till.. Ett gäng rövhål som inte kan låta bli att trycka ner en person som redan ligger ner. Självklart finns det fortfarande hat kvar inne i mig från den tiden efter vissa händelser som skedde under skoltiden. Jag kommer ihåg en del saker så väl, de sitter liksom inklistrat i hjärnan med något superlim som inte vill släppa taget.. Som till exempel personen som höll fast mig medans den andra personen spottade mig i ansiktet, den personen är faktiskt brandman nu.. Men jag känner inget hat mot honom idag utan bara mot den pojken han var och det han gjorde då. Hat mot lärarna som inte gjorde något och den bristande erfarenheten kring barn som behövde extra stöd.

Som alla samtal hos psykologen så kommer man in på sidospår när man pratar om stora ämnen. Men på grund av det jag utsattes för under skoltiden har gjort så att jag ej kan läsa böcker i dagsläget. Men som min psykolog sa så är det bra för mig att läsa mer för Ella och börja om med lättlästa böcker för en ”publik” som känns trygg och inte skrattar åt en utan bara med en.