André Dahlgren Melin heter jag och är pappa till Ella fyra år och pappabloggare här på Allt för föräldrar. Här kommer ni att få följa med på min resa genom livet som bandymålvakt, småbarnsförälder och allt som har med mitt fartfyllda liv att göra. Välkommen att följa med på min ärliga resa här på Allt för föräldrar!

Annons

Min psykiska ohälsa

Just nu är det en tufft tid för mig, jag mår inte alls bra. För mycket märkliga saker som händer just nu har skapat en oro inom mig som inte vill försvinna. Jag har även under en längre tid dolt min psykiska hälsa för er läsare och även min familj. Utåt sett så kanske jag sett väldigt glad ut men när väl Ella somnat och mörkret tar vid eller en arbetsdagen börjat så mår jag otroligt dåligt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här för er men ibland får jag dessa sjuka tankar i mitt huvud om hur jag ska ta mitt liv.. Men jag vet också att jag aldrig skulle ta mitt liv då jag aldrig skulle låta Ella växa upp utan sin pappa. Dessa tankar som dyker upp från ingenstans är inget jag kan rå för, det bara blir så.. Det är inte ofta men det händer. Vissa dagar kan jag även sitta och bara stirra in i väggen och sen komma på mig själv efter en lång stund att jag varit helt borta. Nu kanske ni tycker att jag låter som värsta psykfallet som bara klagar men så är det inte, långt ifrån.

Trots att jag har ett bra liv med en fantastisk dotter, underbar familj och vänner, så kan även jag må riktigt dåligt. Tack vare all press som jag lägger på mig själv och att jag har väldigt svårt att säga NEJ till saker så har det påverkat min psykiska hälsa. Det här är inget som är nytt utan har pågått under en lång tid, men jag har aldrig riktigt berättat det för någon eller fattat det själv. Ingen alls tror jag.

Jag vill att ni ska veta att jag inte berättar det här för att få någon uppmärksamhet, utan det är ett steg i min läkningsprocess. Jag har hjälp av psykolog och numera ”lyckopiller” så snälla.. tyck för fan inte synd om mig! Det finns människor i vår värd som har det så mycket värre.

Men av de erfarenheter jag fått genom åren och även under den senaste tiden så vill jag passa på att ge er ett tips. Känner du dig det minsta nedstämd eller kanske har du saker du ofta går och tänker på utan att berätta för någon, så snälla, kontakta 1177 för rådgivning om kuratorer eller psykologer. För att gå med saker inom sig en längre tid kommer bara slita isär dig mer och mer för varje dag som går. Det är inget farligt att ta steget till att börja prata med någon, du kommer bara börja må så mycket bättre. Det är kanske så att du tror att dina vänner kommer tänka att du är ett ”psykfall” och undvika dig för att du kanske har en depression. Men skulle dom mot förmodan göra det så är det inga riktiga vänner, utan bara skräp som du kan slänga i närmaste soptunna och traska vidare mot en ljusare framtid. Så snälla, känner du igen dig och inte redan tagit kontakt, gör det för DIN skull. Du är inte ensam!

Som en bild en gång sa till mig, When nothing goes right, go left =)

Espresso Shot (2)

11 reaktioner på ”Min psykiska ohälsa

  1. Exakt så känner jag sen år 2000. Tappat alla vänner typ ingen vän jag umgås med på lång väg . Men inte fanns de nån som bryr sig.

  2. Starkt skrivet! Jag själv har ätit lyckopiller de senaste två åren och i början skämdes jag för det. Just för att folk har såna förutfattade meningar om antidepressiv medicin och att det just är ”psykfall” som behöver sån medicin. Jag är en normal 26 årig kille från Sandviken och jag är inget psykfall.

    1. Verkligen tack! Starkt av dig att kunna berätta om det och visa att det inte är något man skäms eller ska skämmas över!
      Det är så synd att folk har såna fördomar kring just lyckopiller, men jag tror det beror på okunskap då depressioner är någon man gärna inte pratar om hemma eller i skolan. Det skjuts tyvärr åt sidan och hamnar i skymundan.
      Klart du inte är ett psykfall, det är ingen av oss :)

  3. Först vill jag säga än en gång älskar din blogg

    Sen så som alla andra säger starkt att berätta öppet går igenom exakt samma sak men är längre fram än bak och helt rätt man ska aldrig tveka att be om hjälp

    Fortsätt i din bana

    1. Vad glad jag blir!
      Va skönt att höra att du kommit en bra bit på vägen, stort och starkt gjort av dig med!
      Nej man ska aldrig tveka, men ibland är det svårt att ta det där steget. Speciellt när ingen i ens närhet vet om det heller. Men som sagt, det bästa är att be om hjälp.

      Det ska jag göra och detsamma :)

  4. Tycker det är synd att ni benämner så viktig medicin för Lyckopiller. Det just det ordet som klingar så negativt och gör att många ser ner på dom som äter dom. Det är antidepressiva mediciner som man äter för att få balans i livet. Bra att du bloggar rakt och ärligt för samhället behöver belysas om just psykisk ohälsa. Många ungdomar tar livet av sig för att dom inte ser någon annan utväg, tyvärr.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons