VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

ENSAM, UTMANÖVRERAD OCH STARK

rawness_haus2-1024x678När du har familjen långt borta i Sverige och vägrar anställa en babysitter eller någon som kan lasta av dig någon gång. Jag bara vägrar – och så sätter jag mig konstant i situationer där jag känner att jag är något utmanövrerad av mina barn. Jag är inte den svagaste mamman i stan men jag vill ju bara behaga mina barn, se ett leende på deras läppar OCH känna lugn, ro och harmoni. Utan gråt och gnäll. Är ni också med på den – att man kanske ser igenom fingrarna på en och annan grej, bara för att barnen ska hålla sig lugna och inte brista ut i någon slags vrede som i sin tur bara leder till en mammas frustration och en tår eller två på det.

Jag är ofta ensam med mina barn. T är fortfarande borta mycket och även om han inte åker skidor i landslaget längre så är han borta mycket med jobbet. Jag har lärt mig att ”tackla” livet som tvåbarnsmamma och njuta av varenda vacker del av vad det innebär istället för att stressa upp mig alltför mycket. Men vissa dagar är något svårare än andra, särskilt när regnet smattrar ner mot gatorna, fönstren, babyvagnen och mitt eget huvud så jag knappt ser fram- eller bakåt men barnen likt förbannat behöver luft annars vissnar dem inuti. När man kämpar sig igenom ovädret för att de ska få sig en gnutta frisk luft, rosiga kinder och en känsla av trötthet så man kan lägga dem för middagssömn. Livet som mamma är härligt – livet som mamma som ofta är ensam och tar hand om sina två på bästa möjliga vis är lika härligt. Men påfrestande ibland. 

Jag beundrar ensamstående mammor än mer idag än jag gjort tidigare i mitt liv. Hur klarar ni det? Utan att spricka inifrån? Jag kan sitta och längta mig bort till att mannen kommer hem – och jag vet att han gör det någon gång under kvällen. Kanske till och med tidigare än så, kanske redan vid 18-tiden. Och då är hjälpen återigen där, jag är avlastad och kan göra mig fin och ren. Kan gå in till köket och laga mat ifred. Kan till och med måla naglarna om jag vill. Hur klarar ni er, ni som har två-tre men är ensamma? Wow. En stor, enorm eloge till er. 


Annons

Kommentarer


  1. Mia 17 juni, 2016 on 20:35 Svara

    ”jag vill ju bara behaga mina barn, se ett leende på deras läppar OCH känna lugn, ro och harmoni. Utan gråt och gnäll.”

    Curlingmorsa all the way long. Barn lär sig av motgångar och att de inte kan få allting och lär sig ingenting av att någon blödig förälder som inte kan se sitt barn ledset och som hela tiden håller på att krattar vägen hela tiden.

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Curlingf%C3%B6r%C3%A4ldrar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste uppdateringar från mig