Jag försöker förstå vad som har hänt. Jag bläddrar mig igenom videos och intervjuer gjorda med de överlevande från diskoteket i Orlando – snart har den här ”sysslan” upptagit tre timmar av mitt liv och mer ska det bli. Samtidigt tänker jag på det som hänt i Paris och i Bryssel, hur många människor som fick sätta livet till och hur många fler som kommer att få göra samma sak. När började det här hatet, när började det här helvetet och kommer den att någonsin få se ett slut? Det är många frågor jag bara måste få ställa mig själv, i brist på någon information. För det är ingen som vet, men jag bara fortsätter fråga mig själv och samtidigt ifrågasätta världen vi lever i och världen vi föder våra barn i.
De senaste åren har inneburit en enorm omställning för världen, för mänskligheten. Hatet har förvisso alltid funnits där men jag har för mig att det inte var så utspritt som det är nu. Att det numera är så många som blivit förgiftade av moderna tidens förakt mot individer och folkgrupper. Jag frågar mig hela tiden varför och jag är rätt säker på att det finns så många därute som frågar sig samma sak. Jag kan inte heller låta bli att tänka på mina barn – vad kommer de att tro om världen? När jag var liten rådde frid och fröjd och även om jag i efterhand vet att jag var priviligerad och kanske även aningen skyddad mot den bistra verkligheten, tror jag ändå inte att det var så illa då som nu. Mycket har hänt, mycket har förändrats och det enda jag vill är att mina barn får leva i en trygg miljö, i ett tryggt land, i en trygg värld där de ska våga dansa med främlingar, gå på klubbar, lära känna nya människor utan att det där varningstecknet i huvudet ska blinka, utan att de ska behöva vara på sin vakt. Jag behövde det inte som barn och jag vill inte att mina barn ska behöva det.
Samtidigt är jag medveten om att jag inte kan ändra mycket. Det enda jag kan göra är att fortsätta uppfostra dem som om världen vore en trygg, kärleksfull plats över vilken en vacker regnbåge sträcker sig och låter alla vackra själar, från varenda hörn av världen, dansa under den.
Vila i frid, alla som fått sätta livet till under de senaste årens terror.
Ja men det moderna hatet föddes framförallt nere på Balkan mellan kroater, bosnier och serber. Obegripligt att det ska vara så svårt att hålla sams och vara enat under ett enda land, Jugoslavien. Det är där du borde rota varför den ilskan uppstod och kan hitta svaret i det moderna hatet. Sedan dess har det bara eskalerat och brett ut sig överallt.
Det är hemskt hur tragiskt mycket hat det är i världen. Hur svårt ska det vara att bara hålla sams som Bengan kommenterar. Det är hat överallt för allt och inget, hoppas det någon gång kan få ett slut. I alla fall en drastisk förändring.