Nervös inför den kommande förlossningen? Lugn, bara lugn. Här följer en strikt, vetenskaplig samt objektiv instruktionsmanual. Om du följer den punkt efter punkt kommer du att bli den förlossningshjälte som du vet att du innerst inne är.
Om vattnet går i sängen hemma, beklaga dig aldrig över hur blöta dina kalsonger blir.
Hjälp din käresta att packa det sista i väskan om det behövs. Ta INTE med dina egna tv-spel eller moduler ifall du tror du får någon tid över.
När första värken sätter igång, jämför inte med när du stukade din hand i Åre för två år sedan.
Kör lagom snabbt med egen bil. Sakta dock ner vid eventuella väggupp.
Vill din käresta hålla handen på väg in till förlossningen, muttra ingenting om att sådant är töntvarning.
Har du fått barn tidigare med annan kvinna, jämför ALDRIG ALDRIG någonting. Ex 1: Bettan tog aldrig nån epidural. Hon klarade sig med lustgas. Ex 2: Du skriker till och med värre än Jasmine och hon kan ju vråla som du vet.
Försök inte flirta med barnmorskan.
Bli inte förbannad och svartsjuk om den solbrända snygga läkaren kommer in och ska kontrollera din kärestas nederdel. Han kan säga: Det här ser bra ut. Det är bara någonting positivt för förlossningen och inte en sexuell invit.
När din käresta är lugn mellan varven betyder det inte då att hon vill göra djupandningar med dig, bli klappad upprepade gånger i håret eller att du knyter näven och ropar högt: Det här klarar vi, älskling. Du är så duktig. Kämpa! Hon vill bara vila.
Fråga aldrig om du får ta ett kort och lägga ut på Instagram och Twitter när hon ligger uppfläkt.
Gör bara exakt som hon säger. Badda = badda i pannan. Vatten = ge henne vatten att dricka (inte skvätta i ansiktet). Mask = ge henne lustgas.
Om du prompt vill prova lustgasen, se till att göra det när barnmorskan inte är i rummet.
När krystvärkarna sätter fart säg aldrig den förbjudna meningen: Jag vet exakt hur det känns. (Nej, du har ingen aning. Prova att klämma ut en vattenmelon ur röven så får du se).
När er lilla bebis far ut och blir lagd på din kärestas mage, säg aldrig följande förbjudna meningar. 1: Men herregud vad lik han är din chef. 2: Ska de vara så där skrynkliga och röda? 3: Var försiktig nu älskling så du inte skrämmer henne med plötsliga rörelser.
När efterbörden och moderkakan kommer ut skrik inte av fasa utan säg poetiskt när barnmorskan visar upp att den är hel: Vad fint! Livets träd.
Låt din käresta hålla bebisen så länge hon vill. Låt henne få betalt för sina smärtor och oerhörda arbete som en förlossning innebär.
Inse nu och för alltid att du kommer vara nummer 2 i din kärestas liv.
Få din käresta att inse efter ett tid att hon också har halkat ner på DIN prioriteringslista. (Men vänta tills mjölken runnit till och hon har fått igång amningen).
Käraste man!
Om du följer denna lilla manual kommer du bli tidernas största förlossningshjälte! Ja…efter din kvinna förstås…
Har de flesta barn låtsaskompisar? Alla mina plus bonusdotter Clara har haft utom min äldsta dotter. Moa. Hon blev kär i alla gamla hantverkare istället som sprang hemma i huset under den slösaktiga första hälften av nittiotalet. Det var målar-Bosse och snickar-Anders. Dottern tog på sig klänning och lackskor och stod med handväskan i hallen och väntade på att de skulle stövla in. När jag tidigare slängde iväg frågan om fantasivän till bonussonen Filip fick jag följande sms:
”Hade datorn. Behövde ingen låtsaskompis.”
Case closed.
Lista på fiktiva kamrater:
Kricke 31 – Dumma Karlsson och Snälla Karlsson. När det var något bra gossen fick beröm för så var det snälla Karlsson som hjälpt honom. När han smet från gården och cyklade till lekparken mitt i stan så var det Dumma Karlsson som cyklade. Kricke satt faktiskt bara bak på pakethållaren och protesterade.
Bim 22 – Det var två kompisar som följde henne under den tidiga barndomen. Sandris och Pepsi. De kunde göra en massa hyss men var också fantastiska lekkamrater. När jag en dag kom på att jag inte hört något från kompisarna på ett bra tag var jag tvungen att fråga Bim vart de tagit vägen. Hon berättade att Pepsi hade flyttat till Landon (London) och Sandris hade förvandlats till en tjejgroda. Därefter försvann de in i historiens glömska.
Clara 10 – Hennes kompis hette Stine men uttalades bara Stin. Hon var oerhört snäll och vänlig och pysslade om Clara. Hon bäddade om henne när hon skulle sova. Clara var formidabel på att leka ensam när hon var liten men jag förstår nu att hon inte alls var mol allena. Hallå! Stine var alla gånger med hela tiden.
Moses 8,5 – Han hade en hel hög med låtsaskompisar. Vargkusinerna. De kunde vara hur besvärliga som helst. Stöka till och vägra städa på rummet. Till slut blev de bara snälla och då kom det ett nytt gäng vargkusiner som mest var onda. För att komplicera till hela situationen kom YTTERLIGARE ett gäng kusiner och flyttade in i huset. Rävkusinerna.
Mille 4,5 – Han umgås fortfarande med sin bästa låtsaskompis. Strumpan Andersson. Han bor bara varannan vecka hos honom. När Mille är hos mig. När pojken är hos sin mamma är Strumpan Andersson hemma på Mars hos sina föräldrar. Anledningen till att Strumpan Andersson flyttade hem till Mille är att han en dag råkade förstöra en matta för sin mamma och fick skäll. Då tog han, i vredesmod, rymdraketen till Örebro. Strumpan Andersson har blivit historisk då han förekommer i min nya barnboksserie om Kip Jansson, där lillasystern Milla frekvent umgås med ovan nämnda mars-strumpa.
Vinga 1 – Jag tror hon kommer ha ett koppel av kamrater. Varenda en av hennes gosedjur är redan totalt levande för henne. Hon pratar , fikar kaffe och läser böcker med dem.
När de vuxna döttrarna var små utvecklade jag tillsammans med dem en superskurkliga med de suspekta namnen Tant Anders (ledaren), Doktor Fetma, Brutalo och Kömpis. Ligans viktigaste uppgift var att på olika sätt göra livet surt för barn. Tant Anders, som var en HEN redan ordet var uppfunnet, förpestade tillvaron genom att tvångstvätta barns öron och borsta tänderna på dem med tvål. Doktor Fetma hade den lilla egenheten att lägga sin enorma kroppshydda på sina offer och göra dem platta som pannkakor. Brutalo var bara brutal och Kömpis var från Karlskoga och ville vara tvångsvän med alla. När omgång två av ungar nu vuxit till sig har vi utvecklat ligan. Tjatiga tanten har tillkommit som bara pratar tråkiga nyheter en millimeter från barnens öra, så att de slut dör av tråk. Universums förstörare är en annan nykomling som skryter med att kunna förstöra allt och alla men som piper efter mamma när någon petar på skurken. Jag kommer givetvis introducera denna mänsklighetens gissel till nästa barnomgång. Allt för skapandets och lekens skull.
Givetvis har jag aldrig någonsin trott jag skulle behöva stå till svars för de tämligen mordiska och icke pedagogiska lekkamraterna till barnen. I morse hände det. Det är sportlovsvecka i Örebro och dagis kryllar av vikarier. I morse ville Mille ta med sig en figur som i hans lekar får vara Doktor Fetma. Även riddare Moses och riddare Mille samt deras klantiga medhjälpare Bluppo (som är jag i våra sagor jag berättar för dem) fick följa med i påsen. En ny snitsig vikarie tog emot oss. Hon log rart, presenterade sig och frågade Mille vad han hade med sig för kul.
– Det här är Doktor Fetma, förklarade Mille och visade.
– Jaha? sa vikarien, sneglade på mig och log snett. Dr Fetma?
– Ja, se ungar, försökte jag.
– Vet du vad Doktor Fetma kan göra? frågade min pojkusling och jag kände att jag genast borde tacka för mig och åka och arbeta lite hastigt.
– Nej, sa vikarien.
– Så här, sa Mille och visade superskurken begåvning med riddare Moses som offer.
Vikarien stirrade tyst och blängde chockat på mig. Jag kände mig smutsig och ertappad.
– Ja, alltså. De vuxenkramas ju inte. Alltså. Eee…
– Doktor Fetma krossar riddare Moses, förklarade Mille nöjt. Det är så han gör med barn.
-Jaha, sa vikarien och blängde ännu mer. Gör han så med barn? Krossar? Vilka intressanta fantasier du har, Mille.
– Nej, sa gossen. Det är pappa som hittat på allt.
Jag tackade snabbt för mig och försvann. Jag hoppas nu innerligt att fröken vikarie har slutat för dagen när jag ska hämta min son. Alternativt får han sova kvar på dagis. Det finns en massa mysiga madrasser i ett av rummen.
ANDERS VARNAR
Skapa aldrig en liga med superskurkar åt era barn. Informationen kan komma i orätta händer.
Avslutningsvis i min research av låtsaskompisar frågade jag fästmön om hon hade haft några dylika. Ja, svarade hon. Hon hade fyra stycken. Vårglinta, Höstglänta, Vinteris och Sommarsol. Poetiskt och vackert tycker jag. De var alla snälla men Höstglänta bodde nära skogen och där fanns farliga djur. Hon lekte med en i taget och då sov de andra tre. Förmodligen jobbade de fyrskift.
Kör försiktigt i livet, kamrater och jag är himla nyfiken på era eller era barns låtsaskamrater.
Att nedmontera en lägenhet och lägga i flyttlådor står på dagens lilla schema. Flyttlasset från särbons trea till skärgårdshuset har pågått hela veckan. Då det endast är jag, min höggravida diabetesdrabbade fästmö, sextonårige gossen Fritzl, tioåriga flickan C och vår ettåring Vinga som står för skojeriet, emotser jag tacksamt per post i nästa vecka, alla former av stesolidliknande preparat. Det spelar ingen roll om jag får stoppa det i rumpan. Tack så mycket på förhand. Att stoppa ner bohag i flyttlådor är icke bara att göra. Det är något av en konst. Man kanske inte ska ta hela bandet uppslagsverk i en och samma låda, då den sammalagda vikten lätt kan överstiga tusen kilo. Man kanske inte ska lägga glasen underst och därefter spritflaskor över dem. Mycket att tänka på. Det är också av största vikt att katalogisera och tydliggöra för eventuell flytthjälp (det kommer 8 fantastiska människor i morgon) vad lådorna innehåller samt vart de ska ta vägen i det nya huset. Man bör även varna för tunga lådor, om någon av bärarna med uselt samvete, vill smita undan och ta påsarna med gardiner istället. Även ordet AKTAS GLAS är användbart. Den tyngsta lådan fick jag märka men var ytterst noggrann med att skriva på ett jämlikt och icke könsdiskriminerande sätt.
En annat uttryck är även HANTERAS VARSAMT. Detta skrivs på de lådor, vars innehåll man värderar högst.
Jag undrar redan vem av flytthjälpsindividerna som kommer att våga röra ovan låda.
Vad de innehåller? Vin och vinglas. Vad trodde ni? Usch på er!
Vi håller på med en liten flytt i Kungälv. Från en liten lägenhet, tre rum och kök 70 kvadrat på snart 6 personer till ett vackert skärgårdshus några hundra meter från havet. Javisst. Havsutsikt och veranda åt två håll. En riktig dröm, vitt med blåa knutar, som sig bör på västkusten. Huset innehåller dock 3 rum men som delats av till 4. Ett vardagsrum, ett rum till bonusdottern på 10, ett till fästmöns och mina gemensamma döttrar Vinga 1 år och Vira snart utploppad från livmodern och 1 sovrum till oss föräldrar. Så färdigt.
Nej visst nej. Vi glömde ju bonussonen, 16 år. Tänkte inte på det. Ja-a…Var skulle vi placera honom? Hm… Vilken tur vi gick ner i källaren, som för övrigt skulle passa i vilken skräckfilm som helst. Längst ner, längst in fann vi den perfekta mysiga lyan, där gossen kunde ystra sig framför sin dator och tonårsvältra sig i sin säng. Lite undanröjande av delar av insektsvärlden, tvättning av väggar, golv, tak och ja rör, borttagande av en frys samt några dörrar, så skulle rummet blir både coolt, hångelvänligt och framför allt skulle gossen få vara i fred från den besvärliga omvärlden. Läs oss övriga. Det skulle bli exakt lika mysigt som de övriga våningarna och den där härliga ljusa, luftiga och varma västkustkänslan skulle automatiskt infinna sig efter lite röj. Se det fantastiska resultatet:
Okej. Det återstår dock lite färg, tyger i taket för att dölja de, enligt bostadsinnehavaren, läskiga rören samt den nyinköpta sängen som vi båda, i rask takt, med halvtrasig bil, tog oss till Landvetter för att hämta. Vi fick dock lämna det fenomenala Blocket-inköpet hos säljaren, då jag i min iver över att ha gjort en bra affär, glömt bort att det inte finns några bilar som kan transportera en 120 cm bred säng. Vi får hämta den på lördag. I bilen frågade jag gossen hur det nu skulle vara att inkvarteras i en källare.
– Det blir bra med mina Coca Cola-flaskor i alla fall, sa han.
– Jaha? sa jag.
– Ja, det är ju is på rören på golvet så det är ju bara att lägga flaskorna där så håller de sig kalla och goda.
Jag försökte dämpa mitt dåliga samvete genom att skratta men kände att jag var den elaka styvfadern som tvingat ner en oskyldig pojke i en kall fuktig källare för att låta mina biologiska döttrar få vältra sig i västkustsmys.
– Så nu heter jag Fritzl, sa bonussonen.
Jag tycker faktiskt han överdriver en smula. Sängarna hos Fritzl kunde de ju absolut inte ha hittat på Blocket. Dessutom var de ju knappast 120 lyxiga centimeter.
ANDERS VARNAR:
Denna varning utfärdas till företrädesvis kvinnor. Bli aldrig gravida med män som heter Fredrik. De bara sticker. Allt enligt kvalitetspressen. Vi andra väntar tills föräldrapenningen tagit slut.
Sköt om er nu! Händerna under täcket och allt sånt. Återkommer med flyttrapport i morgon.
– Mitt liv är så innehållslöst. Det händer aldrig någonting spännande.
Fel, gott folk! Vardagen är full av dramatik som skulle räcka till minst en halv komedi, tragiskt drama eller en erotisk thriller. I onsdags anade jag inte att jag ett dygn senare skulle erhålla hemligstämplat material, som berör över etthundratusen individer i riket och som jag enligt order från högre ort (Uppsala) efter genomläsningen, skulle förstöra och undanröja bevisen. Jag har aldrig varit så nära att vara 007 eller Lisbeth Salander som då. Jag slutförde mitt uppdrag utan att ifrågasätta. Se de dramatiska bilderna:
För att vara på den säkra sidan åt jag därefter upp askan och sköljde ner med handsprit. Dramatik i vardagen de luxe. Samtidigt i Kungälv blev fästmön sjuk i aggressiv influensa, ensam med en ettåring och två sjuka äldre barn. Jag kunde bara stå på avstånd, 30 mil bort och heja och vinka. Spänningsmomenten fortsatte radikalt. 4,5-åringen kom hem med ett konstverk. Jag och storebror skulle gissa vad det var. Jag insåg det omöjliga uppdraget att gissa rätt och jag vet gossens förtvivlan när jag inte genast ser vad han skapat. Se den dramatiska bilden:
– Nå, vad är det för nåt? frågade sonen avvaktande.
– En skog med träd? gissade 8,5-åringen.
– Nej! sa den kreativa pojken.
– En folksamling gubbar med lustiga hattar? föreslog jag och kände svett i pannan.
– NEJ! röt pojken. Vad är det?
Vi gissade vilt i ren desperation. En stad med höghus? En robotarmé? En skolklass på på led?
– Nej, sa 4,5-åringen och flinade lömskt. Ser ni inte att det är pinnar med konstiga runda pluppar?
Min spännande vecka avslutades med att jag kunde konstatera att bullpapper inte blir så rena när man kört dem i diskmaskinen.
Samt att min lilla dotter blivit sjuk igen och att jag genast måste avsluta detta inlägg innan hon upptäcker att jag sitter vid datorn. Annars blir jag sittande med henne återstoden av dagen och får tvångsglo på Tinky Winky, Lala och Pooooooooh!
