Jag och barnen har fortfarande semester den här veckan. Nästa vecka börjar inskolning för Melwin i skolan och Milou börjar hos dagmamman igen. Men jag har fortfarande inte fattat att bakningen är ett av mina jobb numera och på måndag ska 8 recept fotas för en kampanj och jag ska ”bara” leverera alla bakverk tipptopp kl 8.30 i stan. Fasen, recepten måste provbakas, dom ska fungera, smaka gott och se jäkligt snygga ut! Jag älskar ju alltihop men jag är inte ensam i köket. Och då blev det inte lika kul längre…inte när jag har såna prestationskrav på mig.
Det är fullt på bänken, mjöl, bakpulver, små lappar med nedraffsade recept och överkryssade ingredienser utbytt mot nåt annat, våffeljärn för kidsen ska ha lunch inklusive två grannbarn som jag fick med på köpet idag, påsar med små blomfrön som Milou hittat ute på verandan och gett i present till mig, kissblöja från natten på golvet, en hund som glor ögonen ur sig på mig, just faan, måste ut med honom också, hur ska jag få med mig alla barnen på det? Släpper ut honom på tomten så länge. Milou får inte upp badrumsdörren så hon kissar på hallgolvet och ropar ”mamma, blääää!” Torka torka.. JÄÄÄÄVLAR!!! Kakorna precis brända i ugnen..fuck. Börja om med dom…En grannunge ropar ”Melwins mamma! Jag tycker inte om äppelmos till mina våfflor!” Jag biter ihop käkarna så emaljen fan spricker och det ilar i skallfogarna. Vill säga ”Håll käften unge och var glad att du får lunch överhuvud taget här idag!” Men säger sammanbiten ”Nähä, där ser man, vad skulle du vilja ha istället då? Kanel och socker eller blåbärssylt?” Ungen svarar ”Blää, kanel är äckligt! Jag vill ha blååååååbärssylt!” Jag undrar stilla om man skulle ta hela jävla burken sylt och hälla över ungen men ger honom istället en stor klick mitt på tallriken och vänder mig om till min överbelamrade bakbänk för att vispa smör och socker fluffigt. ”Tack, säger vi i det här huset!” säger jag och känner hur jag gillar vissa barn mer, andra mindre, mycket mindre.
Det härliga semesterlunket lämnade min kropp på ca 2 min i morse när jag såg min ”to do” lista. Jag har haft det så här i över ett år nu och nu är det ta mig faan dax att göra en förändring. Så här ser den ut.
En dag i veckan ska jag lämna barnen på skola och dagmamma och dra direkt hem och BARA BAKA och planera recept. INTE ta emot massagekunder hemma, inte köra klass på SATS, inte börja fippla med tvätthögar och städa badrum. Bara baka den dan! Jag kör igång nästa vecka. Ordning och reda och gott om tid att på övriga dagar planera recepten och vilka grejer jag ska baka. Shit vad skönt det kommer att bli!
Strukturens och harmonins tid är på väg in i vårt liv. För att stanna. Det ser jag mer än gladerligen fram emot.
Nu måste jag kolla kakorna så dom inte bränns igen. Då drar jag till månen och kommer aldrig mer tillbaks.
Hej hopp.
Hööööög igenkänningsfaktor på allt utom det däringa bakjobbet.
HAHAHAHAHA !!! Snacka om att leva livet….eller nåt…
Ha, ha, ha! Skrattar så jag fick öva kniiiip 🙂 Men stackare då, bra att du tar tag i det med en dag i veckan baka, baka, baka – men det hjälper ju kanske inte nu… Så lägg dig ner på golvet, skrik könsord och vifta hej vilt med armarna – lovar att barnen blir tysta i ren förskräckelse, hunden kommer skuttande av lycka och du kommer hitta fler ”spännande” saker på golvet! Sen upp och köööör!
Älskar att du delar med dig av även dessa bitar! -för det är exakt så det är att ha familj. Kul och mysigt många gånger, men ibland vill man bara slita sitt hår och kämpar järnet för att räcka till överallt.
Det är så mycket man känner igen sig i när du skriver. Älskar det. Inser att det inte är bara jag som håller på med att försöka få balans mellan familjelogistik och jobb…☺️
Hej Carro
Ett ärligt inlägg från din sida igen,hur du har det och känner dig. Jag både skrattade när jag läste det och kände av stressen:) Den där blåbär killens mamma,hoppas att hon också läser detta med ett leende på läpparna. Det är bra att du ska börja planera mera/bättre nästa vecka. Hoppas att du håller det också. Ja livet,familjen det är inte alltid en dans på rosor:)
Nej, ingen dans på rosor men samtidigt skulle jag ju inte byta det för alla pengar i världen, knasigt det där.. Kärleken är ju så sjukt stark till barnen och det är väl också därför dom triggar en så mycket. Skulle jag inte bry mig om dom så skulle det inte bli några explosioner…eller? Hahaha, jag intalar mig själv det iallafall! Hösten kommer att bli superbra!
Kraaaaaam!!!