Skaljackan jag köpte till Lilla A som visade sig vara aningen (ehm ja) stor från Everest var turkosblå. Lillasysterns skaljacka från Polarn o Pyret (där ska vi inte ens gå in på min avsky för skalbyxorna som hör till) är i denim, den framplockade vindfleecen till samma barn är turkos och nu har alltså Lilla As nya (passande den här gången) skaljacka från Polarn dykt ner i brevlådan. Azurblå. Mörk turkosblå. Jag har inte ens ett namn för den och bilden lyckas inte framhäva den underbara nyansen. Skitsnygg. Ett hav av blått i alla dess nyanser hänger alltså i vår hall just nu, vilket den där blivande 4-åringen blev så otroligt glad för. Inte nog med att hon passar otroligt bra i den färgen så gillar hon dessutom. Ni kanske minns hennes vinterjacka hon valde? Blå. Jag anar ett tema.

Häromveckan var jag ute och jagade just den här skaljackan i affärer och sprang på en familj som också var på jakt. Deras dotter på 4-5 år fick order om att titta om hon hittade någon hon gillade, varpå hon kom tillbaka med en mörkblå skaljacka. Rätt snygg sån om du frågar mig. Men det blev ingen flott skaljacka för den lilla tjejen. För det var inte en färg för henne fick hon förklarat av sin mamma som bryskt tog jackan och hängde tillbaka. Och mitt blödiga jag blev ledsen för den lilla flickan som blev riktigt sårad och sprang och grät i provrummet. Som förälder får man inte be barnet att välja i ena sekunden för att i nästa säga att de har valt fel. Fast allra mest ledsen blir jag för att ett sånt litet barn redan får förmaningar vad hon får och inte får ha på sig. Ibland passar inte kläder. Men färger?