Etikettarkiv: tips

Resenären: I backspegeln jämför jag alltid med den första resan

Det forsade tårar nerför mina kinder när jag vankade av och an i det där hotellrummet på Radisson SkyCity på Arlanda, vyssjandes en hysterisk bebis  i december 2009. Bebisens plågade skrik skrämde slag på mig, ovan vid de höga noterna. Vi böts av, gungade och pratade lugnande. Smärtorna fortsatte, ljudnivån ökade och vi ville ge upp, bryta ihop helt. Åka hem igen. Hela norra Europa insnöat, flight efter flight inställda. Kaoset som tog över, makten hos ett litet plastkort i rätt nyans gav plats på överfullt plan dagen efter, frustrationen från passagerare som inte fick det. Paniken hos den lilla bebisen med de vidriga magknipen, maktlösheten hos oss som redan utmattade nyblivna föräldrar. Ett dygn senare med torkade tårar befann vi oss på en strandsatt flygplats (Arlanda, Gardermoen och Asien var de enda som trafikerade Schiphol) där passagerare campat i dagar för boka om sina biljetter till julfirandet. Försenade, med sinande resurser för bebisen och sömnlösa var vi i alla fall på rätt väg. Mot Kuala Lumpur. Det här att resa med barn var ju lätt som en plätt.

Malaysia_2009 (174 av 260) Malaysia_2009 (213 av 260) Malaysia_2009 (239 av 260) Malaysia_2009 (245 av 260)Malaysia_2009 (45 av 260) Malaysia_2009 (70 av 260)

Just då var det den sämsta start man kan ha på en semester, fyra år senare med fler resor än vad jag kan räkna på mina händer senare känner jag att det var det bästa som kunde hänt. Vi blev luttrade från första sekund, när gråten slutade gav vi upp på att vara offer, vi blev problemlösare och förebyggare. När andra frågar idag om jag tycker det är tungt att resa med barn så svarar jag alltid nej. Inte ett dugg. Det kan tyckas kaxigt, men inställningen är a och o. En dålig erfarenhet ger dig alltid chansen att komma ut starkare, bara du tar chansen att titta på förutsättningar, på vilket sätt du kan hantera situationen (annorlunda) och vad som stärker dig/er ur den. Alla är vi nybörjare i början.

Nyhet från Kids Concept – Industriserien

kidsconcept_industri

Det klassiska är ju alltid intressant i inredningen, nu kommer Kids Concept med sin nya Industriserie som är lite annat än det vanliga blå och rosa. Här pratar vi lite attityd in i barnrummet, jag är inte den som gillar färglös inredning (speciellt inte till barn) men jag ser potential i den här serien som ett avbräck till all färg. Eller som komplement till en grym tapet? Äntligen en stil som inte känns utdaterad redan när barnet blir lite större utan som faktiskt utan problem kan få köra övergången till ungdomen.

 

Om utbrotten

TACK för ALLA råd och tips vad gäller vredesutbrotten!

Jag vet fortfarande inte riktigt hur vi ska hantera dem, om jag verkligen vågar ta bort nappen helt och hållet just nu (även om jag skulle vilja). Idag har jag haft möjlighet att observera henne mycket tydligare och många av gångerna hon bryter ihop är det av ren frustration och inte ilska. Visst blir hon arg, men inte på det sättet. Vid de tillfällena går det självklart att försöka prata med henne, fråga vad hon vill och sedan förklara varför det är som det är.

Min första åtgärd idag kommer bli att titta henne i munnen. Hennes Tredagarsfeber förra veckan, hennes blossande kinder, den irriterade stjärten, de ständiga fingrarna i munnen, den dåliga magen, dåliga matlusten och det sinande humöret är vårt recept på tänder. Samtidigt vet jag inte hur många gånger man får skylla på det heller, men dessa sista stora tänder tar förmodligen en hel del tid på sig att komma upp (nr 12-16 låg och ”störde” i nästan 3 månader). Har även blivit påmind om att de här sekvenserna med nappar har förekommit även tidigare, alltid i samband med tandsprickning – vilket jag förträngt.

Samtidigt testar hon såklart gränser, vill prova vad hon kan och inte kan göra. Just nappen har blivit något typ av signum att  – Jag skriker tills jag får den!!

Igår eftermiddag sov hon inte alls tillräckligt, utan fick sig en powernap på 20 minuter i bilen. Släng det ovanpå en ganska risig natt där hon var vaken i en timme och inte kunde komma till ro (vilket också kan relateras till tänder om vi går den vägen). Lilla A var sedan hela kvällen otroligt lättstött och känslig, inte grinig utan ledsen och i behov av tröst. Vi satt länge här hemma och kramades i soffan när vi kommit hem.

Vi tar en dag i taget och testar oss fram vad som fungerar och inte. Just nu är det inte värt att ta bort nappen helt och hållet, det vore en sak om hon bara var arg och ville ha sin vilja igenom – då hade jag tagit den utan snack. Nu har jag inte samvete nog att göra det – OM.

Förresten är det lustigt hur man märker att det finns mer saker i bilden när man är hemma en hel dag. Saker som dagmamman troligtvis inte reagerar på som enskilda incidenter och som vi inte märker av eller sätter i samband. Som hennes nämnda blossande kinder, högröda och har så varit den senaste veckan utan att jag reagerat förrän igår när jag såg allt i en helhet. Jag ska väl också meddela att vi haft en betydligt lugnare dag idag än de senaste eftermiddagarna och kvällarna. Mycket beror såklart på den där ljuddämparen. Men hon är gladare mellan utbrotten och det är vad jag går på just nu.

Tips på väska?

En liten tanke har flugit genom mitt huvud den senaste tiden, det är just det här med en liten väska åt Lilla A.

Hon visar nämligen en tendens att vilja bära sina egna saker, vad vore då mer passande än att hon fick sin egen lilla väska att bära med sig ex leksaker när vi nu ska ut och resa igen?

Säger jag att vi ska gå till lekparken går hon direkt till dörren och hämtar sin hink som står parkerad där, just därför tror jag att hon gärna skulle bära med sig sina leksaker. Bygga en liten stolthet, en känsla av att kunna själv.

Måste samtidigt vara en väska som är smidig även  för oss vuxna att bära, för jag hyser ingen förhoppning om att fröken tänker gå och bära sin lilla väska i flera timmar. Så ska det vara en ryggsäck/kappsäck/matlådeväska?

Har ni en väska åt barnen? Eller vet ni vart de kan köpas? Tipsa tack!!

Städning

Finns det något tråkigare än att städa?

Jag önskar att vi hade råd att ha en person komma hit någon gång varannan vecka, svabba av alla golv och dammtorka hela lägenheten. För vem orkar egentligen ligga där på knä och skrubba med en tandborste en gång i veckan? Inte jag iaf. Och definitivt inte E.

Med tanke på hur mycket jag avskyr just städning så välkomnar jag alla tips och trix för att göra lidandet kortare. Därför blir jag extra glad när jag hittar inlägg som dessa hos köksfantaster som Kryddburken. Förstår ni vilken tid man skulle tjäna på ett år om man hade koll på såna här saker? Framförallt skulle mitt kök definitivt vara mer gnistrande och glänsande om jag såg till att följa några av råden regelbundet.

Just nu har jag fullt upp att göra rent på golvet och bordet efter A. Av någon anledning är inte det bordet vi så snällt har fått ärva någon höjdare vad gäller bebismat och fläckar. Allt fastnar och inget går bort. Jag har testat vartenda borttagningsmedel jag kan hitta, men inget fungerar. Mitt sista alternativ är Svinto – men då finns väl ingen lack kvar sen. Varför finns inget tips mot såna här viktiga saker?

Titta på fläckarna. Går. Inte. Bort.

Just nu är vi fruktansvärt sugna på att införskaffa ett vanligt vitt, ovalt matbord, från Mio. Avtorkningsvänligt. Men vetskapen om att vi har ett underbart fint matbord ståendes i magasinering bara väntandes på att vi ska få mer utrymme gör mig tveksam.

Njae, vi kanske får leva med ett skitigt matbord i några år helt enkelt. Hur mycket det än kryper i kroppen på mig varje gång jag ser fläckarna.