I förrgår morse lyfte C och Js plan på väg mot deras något sena bröllopsresa och att säga att jag är avundsjuk vore ju såklart en underdrift. Hur underbart Sverige (och speciellt Stockholm) än är när regnet piskar mot ansiktet och man fryser in i benmärgen så skulle jag hellre ligga på en strand på Aruba.
Jag har aldrig varit sådär sugen på att gifta mig, speciellt inte hela det klassiska kalaset. Att ställa mig själv i centrum av en sån stor aktivitet finns inte på min världskarta, jag har svårt för att få uppmärksamheten riktad mot mig själv och under en så lång period vore helt otänkbart. Dessutom är jag lite snål i mitt tänk och skulle hellre lägga giftaspengarna på en riktig semester bara för oss två istället för en påkostad ceremoni. Kanske är det dags att tänka om? Ett bröllop på en strand (eller i ett rådhus och rymma till närmsta strand) vore ju inte helt fel.
Brr. Det är tur att man har bilder att drömma sig vidare till när vintern börjar närma sig med stormsteg och kylan övertar allt. Jag hoppas att bröllopsparet har allt annat än kyla på sin destination och att de får ha en riktigt underbar resa!
Catalonia Port heter vårt hotell, ett litet, charmigt och fräscht hotell nära till både Ramblan, hamnen och alla shoppingstråk. Trots att klockan knappt var 12 när vi kom fram och ville checka in fanns rummet färdigt och spjälsängen redan inställd. Rummet i sig passar oss perfekt eftersom det utöver det vanliga ”sovrummet” finns en liten alkov som har blivit Lilla As sovrum. Där kan hon ligga ostört utan att vi behöver springa fram och tillbaka och därmed störa hennes sömn.
Packade upp lite snabbt och gav oss sen direkt ut i jakt på lite mat och blöjor. Livets nödvändigheter alltså! Mat och öl hittade vi på Placa Reial som ligger i närheten. Är ni någonsin här i staden och vill äta den mest smaklösa paellan (gjord på buljong och inte med saffran) så är ni välkomna till denna restaurang. Annars – ät någon annanstans – för inte ens kryddor kunde rädda min dyra paella.
Ölen serverades i ett av de mest otympliga glas jag har sett – men svalkade iaf!
Torget i sig var desto trevligare, medan vi satt och åt sprang en väldigt schnauzerklippt Bouvier des Flandres runt och charmade gästerna på torget. Förhoppningsvis hinner jag se h*n en annan dag då kameran var lite för seg för en springande hund. Enligt min guidebok är detta dessutom ett av de värsta knarkinfesterade områdena kring La Rambla och det gör mig lite konfus. Visserligen fanns polis med knarkhund på plats, men jag hade nog förväntat mig ett Sergels torg upphöjt i 10.
Istället för knarkare var det bara ett trevligt torg.
Lilla A njuter av utsikten
Vår premiärtur på Ramblan tog oss upp till Carrefour, en supermarket med rejält många kunder och långa köer. Mat till A var ju bara att glömma så vi får leta efter det imorgon istället, annars får jag beställa in barnvänliga rätter. Sin egen barnportion för 11 Euro är hon inte värd – så mycket kan vi iaf konstatera. Blev ju knappast någon sömn natten som var, det kombinerat med både sommarvärmen hemma i Sverige, stressen över att försova sig och nu värmeväggen man går in i härnere gör ju att energin rinner ur en rätt fort.
Vi gick därför tillbaka till vårt hotellrum och bytte om för en sväng i poolen istället. Plaskdamm vore kanske ett mer passande ord, men den gör sin funktion just nu när det gäller att blöta ner A och även oss själva. E hade nog önskat att den vore lite svalare – men vad sjutton. Varmt vatten – varmt i luften. Klockren kombo!
A var iaf snabb att hitta en kompis. En liten fransk tjej som dessutom hade vett nog att svara A med hennes egna ord (he=hej). Om tjejen visste vad hon sa vet jag ju inte, men hennes mamma hade iaf enorma problem att få upp henne ur vattnet. Lilla A var precis lika begeistrad hon och för tredje gången idag har jag fått höra att jag har ett socialt barn. Mjae. Till och från kanske.
Bara ögon för den franska flickan
Inbördes beundran
Efter lite bad har vi tagit en promenad bort mot hamnen och stranden. Det låg kanske inte riktigt lika nära som jag hade trott, men det finns transportmedel nära tillhands, så man behöver inte göra som vi gjorde idag och gå hela vägen iaf. Mina fötter gör iaf ont, vi har avverkat rätt långa sträckor om man ser till det sammanlagda gåendet under dagen och kvällen. Dessutom är jag helt slut. Lilla A ligger däckad i sin resesäng, vi ska titta på ett avsnitt av True Blood och sen blir det att sova – långt och länge!
Planen för imorgon är just att inte ha någon plan. Vi får se vart dagen tar oss – ut blir det garanterat iaf!
