Vi blir ju påminda nu, om skillnaden i kostnad mellan att resa bara vi vuxna med ett litet barn och ett spädbarn gentemot de resor som vi nu bokar när vi kommer betala kostnader för två barn. Det är ju inte bara flygstolen som börjar vara kostsam, utan även hotellen börjar ju gärna ta ut lite i pris samt även hänvisar till de dyrare (gärna de dyraste) rummen de har att tillgå. Trots att det säkerligen inte vore något som helst problem att dela på ett mindre. Sen har vi tågbiljetter, båtbiljetter, maten som de kanske inte längre kan dela på en portion, det är mer dricka, det är mer glass. Listan kan väl pågå i en evighet, men det är ju också ett barn som är med och får uppleva på ett helt annat sätt än tidigare. Som är medvetet.
Som exempelvis Hutcha Resort som jag tittat en del på för våra första nätter på Koh Samui (innan Ida med familj ansluter). De har flera olika rumstyper, alla med kingsize säng (220 cm bred) och möjlighet till extrasäng. Ändå när jag frågar efter rumstyp som kan delas av två vuxna och två barn hänvisas jag till deras dyraste alternativ. Typisk hantering som jag inte gillar, vi klarar oss ju även utan extrasäng. Det gör vi ju hemma. På betydligt mindre yta.
Till sommaren kommer jag nämligen att banta vår nattbudget något, vilket innebär att med den extra kostnaden som Lillasystern nu innebär blir det lite tufft att få ihop. Men ska man vara borta i över sex veckor är det inte dags att börja släppa på svångremmen redan första nätterna. Så jakten efter boende kommer nog att gå vidare. Sen att vi kanske inte bokar är en sak, men alternativ gillas.