Etikettarkiv: resor

Resenären: År 2013 här och där

2013

 I januari upplevde vi ett fruktansvärt blåsigt, men charmigt och avkopplande Caleta de Fuste på Fuerteventura. Tillrättalagt och med ett överskott av äldre resenärer passar det för även familjer och par som söker lugnet. Den sömniga lilla byn bjuder på en mysig strandpromenad som soliga dagar är perfekta för att stanna upp och lapa sol. Den där solen såg vi ju inte så mycket av, men jag och Lillasystern hade en magisk vecka tillsammans och jag kände att det här med att resa själv med en nybliven 1-åring helt klart var något jag kunde göra om.
2013-01-21_caletadefuste (4 av 13) 2013-01-21_caletadefuste (6 av 13) 2013-01-22_caletadefuste (2 av 21) 2013-01-23_caletadefuste (5 av 17) 2013-01-25_caletadefuste (8 av 23) 2013-01-25_caletadefuste (23 av 23)

I april hoppade vi på Tallink Silja till Tallinn med bästa resesällskapet, trots icke-existerande utlovade vagnar och att kylan var värre i Estland än här hemma i Sverige. Vackra små bakgator, mysiga restauranger och gamla byggnader. Torget som spirade med löfte om vår, marknadsstånden som livar upp ett annat kalt underlag med borgväggarna. Vackert, fattigt och så tillgängligt. Perfekt med en helg hemifrån för avkoppling och variation.

2013-04-06 (9 av 32) 2013-04-06 (15 av 32) 2013-04-06 (19 av 32) 2013-04-06 (23 av 32) 2013-04-06 (25 av 32) 2013-04-06 (28 av 32)

Furuviksparken öppnade sina portar i maj  när vår blev till sommar och vi var där, redo att testa alla attraktioner och leva rövare i parken. Superhärligt alternativ till de klassiska Kolmården och Parken Zoo till humana priser, med vettig mat och lagom avstånd från Stockholm för en utflyktsdag. Trots att de egentligen är för små var det på Äventyrsön vi fastnade mest av tiden, det vill säga när de inte ville åka karuseller.

2013-05-25 (2 av 29) 2013-05-25 (11 av 29) 2013-05-25 (19 av 29) 2013-05-25 (26 av 29)

Sen blev det juni och innan alla andra tog sin semester landade vi i ett regnigt men hett Bangkok, där vi vandrade Asoke Road upp och ner för att acklimatisera oss innan vi for vidare mot Koh Samui och lugnet på Mae Nam. Vi åt mat för en spottstyver, lärde oss att varva ner och hann knappt se solen innan vi förflyttade oss vidare till lite mer livliga Bophut och senare Lamai. Efter att vänt ut till Koh Phangan och det nästintill paradislika lugnet på Haad Salad ifrågasatte vi vårt val att avsluta tillbaka i Lamai. Veckorna summeras i matglädje, matmarknader och utslitna Hawaiianas. Hela resan finns att läsa under Thailand 2013

2013-06-13 (7 av 7)2013-06-15 (4 av 17) 2013-06-19 (61 av 92) 2013-06-19 (76 av 92) 2013-06-22 (20 av 45) 2013-06-26 (62 av 70) 2013-07-05 (42 av 55) 2013-07-07 (6 av 35) 2013-07-09_mer_thailand (165 av 189)

När juli blev till augusti tog vi en roadtrip till Västerås och Strängnäs, bodde på hotell och njöt av lugnet med bara ett barn. Västerås med sin stekande hetta, livliga uteserveringar och mängder av stadsdelar som vi inte kände till. Strängnäs med sin makalöst vackra hamn, sin oerhört goda och vällagade thaimat fick mig att falla. Småstadscharmen, jag gillar den. Sommarstadsfeelingen. Det här att turista i Sverige kan vara makalöst vackert. När solen skiner.

2013-08-03 (1 av 1) 2013-08-05 (8 av 28) 2013-08-05 (10 av 28) 2013-08-05 (15 av 28) 2013-08-05 (22 av 28)

Så när sommaren närmade sitt slut bar det mot Smålands mörka skogar och Vimmerby för en helg på Astrid Lindgrens Värld, en underbar helg fylld av spänning, aktiviteter och glada ungar. Lördagens ljumna vindar byttes mot kyliga kastvindar någon gång under söndagsnatten. Solomamman i mig hade finfint sällskap, vi åt lyxig middag och såg rumsgrannen springa tre kilometer hem för att hämta bilen och agera gentleman. Hälsade på Kling och Klang, välkomnade nya Lönneberga och fann hela uppbyggnaden och organisationen kring ALV klanderfri och väl värd flera besök i framtiden!

2013-08-31 (1 av 1) 2013-08-31_alv (6 av 53) 2013-08-31_alv (21 av 53) 2013-08-31_alv (35 av 53) 2013-08-31_alv (41 av 53)

I sista minuten gav jag och Lilla A oss iväg på äventyr till Turkiet, Side. Vackra vyer från klanderfritt hotell med alla bekvämligheter tillgängliga, shopping av de vanliga turistattiraljerna upphöjt i tusen på de snirkliga gatorna kring Side. Strandlivet levde inte upp till förväntningarna med massiva vågor men det gjorde Lollo&Bernieklubben istället för en överlycklig fyraåring. Vår vecka fick mig att öppna ögonen, att bli mer nyfiken och att allt annat än stryka Turkiet från framtida resmål.

2013-09-16 (2 av 2) 2013-09-18 (6 av 18) 2013-09-20 (10 av 22) 2013-09-20 (12 av 22) 2013-09-20 (13 av 22) 2013-09-20 (16 av 22)

Jag kan inte mer än tacka 2013 för ett fantastiskt reseår, här i sammanfattningen har jag inte ens tagit med våra trippar till Nora och St Annas, vilka för barnen är minst lika stora äventyr som att åka till Thailand. 

Erfarenhet av att flyga med Air China.

2013-06-12 (3 av 15)Jag gillar när det finns information på internet, eftersom jag själv hade en del problem att hitta relevant input när vi skulle resa kommer här en iakttagelse av att resa med Air China. 

Vi reste med kvällsflyget (det enda som finns) från Arlanda mitt i veckan. Av erfarenhet från tidigare förseningar hade jag denna flight under uppsikt och visste på förhand att det var ungefär 60% chans att vi skulle vara mer än två timmar försenade tack vare flightstats. Incheckningen var aningen katastrofal, då inte automaterna (dvs det system som Air China använder sig av för biljetthantering online) hade stöd för hantering av spädbarn samt att bagage-drop kön var mer av en andra incheckning. Från SAS (som kör codeshare med Air China till Peking) fanns en kvinna till hjälp som löste situationen åt oss. Däremot extra bagagetag till vagnen fick vi tjata både en och tre gånger för att få ut.

Planet, en rätt sliten Airbus A330-300 kom dock iväg i tid, men var ekiperad med flygvärdinnor som kändes inte bara orutinerade utan också aningen rädda. När en man plötsligt föll ihop i kabinen var det väldigt mycket handfallenhet och ingen som riktigt vågade ta tag i situationen förrän en läkare trädde fram. Säkerhetsbälte till vår 1-åring fick vi specifikt be om. Maten vill jag helst inte ens kommentera, den var under all värdighet och jag är glad att vi stashat upp med rejält mycket snacks eftersom barnet serverades precis samma sak som oss, spädbarnet inget alls.  Att parkera vid gaten när man landat i Peking visade sig vara rätt tidskrävande. Ungefär 27 minuter från det att vi satte hjulen i marken tills dess att vi stod still.

Till Bangkok hamnade vi på ett än mer slitet plan (har till och med förträngt flygplanstyp) och fastnade i turbulens i samma sekund som vi lyfte. För mig som lite harig med det här att flyga blev det en lång resa på nålar eftersom personalen återigen själva verkade rädda och ropade ut varningar till höger och vänster i högtalarsystemet. Maten ska återigen lämnas okommenterad. Hemvägen bestod vårt enda missöde i en vagn som aldrig kom av vid gaten (som inte var en gate) och därmed tog oss närmare tre timmar att få ut från det härliga papperslandet Kina eftersom den bara var checkad till Peking.

2013-06-12 (2 av 15)

Så flygplatsen i Peking då? Jag nämnde ovan att vi hade tagit med oss rejält med snacks. Reser man med barn så är det extra viktigt, för det här är ingen vanlig flygplats. Här pratar vi långa, kala och strippade gångar med absolut ingenting. Inte ens mat var lätt att hitta, vi körde på Pizza Hut då det kändes som ett säkert alternativ, men fick lämna pasta med tomatsås oäten då den var spicy så det brände i våra vuxna munnar och ungarna inte ville ha pizza. Här finns inte heller några direkta affärer att strosa i, eller något att titta på. För att vara en stor internationell flygplats är den faktiskt död. Då jämför jag främst med sina liknande i Bangkok, Kuala Lumpur och Hong Kong som alla är betydligt trevligare och mer befolkade. Tips är Starbucks som faktiskt har vettiga smörgåsar perfekta att ta med på flighten!

För barn i Peking finns i alla fall några höjdpunkter, där den ena är dessa vagnar som går att låna överallt liknande bilar. Dessutom finns en del lekplatser strategiskt placerade runtomkring, vi testade i alla fall fyra eller fem av dem varav den ena är importerad med samma typ av träleksaker (tåg, lok) som återfinns på många lekplatser runt om i Sverige.

Positivt att resa med Air China

  • Billigt
  • Relativt bra bolag (sett från Skytrax)
  • Bra restider
  • Okej benutrymme

Nackdelar med att resa med Air China

  • Personalen känns oerfaren och rädd
  • Kommunikationen på engelska är undermålig
  • Maten är i skandinaviska mått mätt riktigt dålig
  • Vissa av flygplanen känns utdaterade (vet att de håller på att byta ut sin flotta)
  • Man måste resa via Peking 

En dröm om Bali.

Nu får jag ju ändå ge mig. Vi ska inte åka till Bali. Strunt samma att jag har hittat fördelaktiga flygbiljetter. Direktflyg från Bangkok. Så var det väl inte? Eller precis så. Och genast börjar mina tankar vandra. Kanske borde man passa på att kombinera de två resmålen? Bali är ju ändå i säsong, priserna ligger något under Thailand och med vår månad skulle vi utan problem hinna med att resa och upptäcka båda platserna.

Bali har ju visserligen fått besök av E i hans yngre dar när de bodde i Jakarta, men han kommer inte ihåg så mycket från de resorna och jag har ju aldrig varit i Indonesien. Dessutom hade det varit roligt att få se något helt nytt, även om vi aldrig varit på Koh Samui heller. Den där upptäckartarmen drar lite. Risken är att jag blir besviken, för jag jagar ju den där smaksensationen från Olé Olé Bali i Kuala Lumpur och den är förmodligen inte autentisk utan framtagen för den målgruppen. Fast kanske är maten sådär vansinnigt god ändå? Och Ubud som ska vara ett riktigt kulturcentrum. Se något annat än bara sol och bad. Fast av den anledningen även besöka Giliöarna. Får lite Malapascua känsla över de, kanske lite Tioman också? Det enda jag egentligen vet är att det var där vår kompis sprang på sin klasskamrat han hade i Tanzania. Med andra ord kan hans ord om platsen var något förskönad. Men vi blev sugna.

En annan gång. För hur bra och billiga de där flygbiljetterna än är så ingår de inte i min budget just nu. 

Väntar in i det sista…

Sommarsemestern ja. Sverige var ju tanken, men planeringen kring utflykter, övernattningar, middagar och inträden blir kostnadsmässigt inte mycket bättre än en utlandsresa (kanske till och med dyrare). Utan vädergaranti då dessutom.

Det har lutat åt Grekland, ett barnvänligt hotell i utkanten av någon större charterinrättning men så börjar jag vackla. Är Grekland verkligen så smart nu med allt som händer?  När jag lusläser forumen på nätet märker redan lokalbefolkningen av stora prisökningar på råvaror, frågan är om det snart börjar drabba turisterna på riktigt också?

Tittar på Turkiet istället, men då är vi låsta till All Inclusive. Dyrare såklart, fast ändå kanske billigare i längden?

I-landsproblem ja, förlåt.

Vår Chicco går i graven!

Det känns ju verkligen både irriterande och vemodigt att veta att vi inför kommande semester (oavsett om den blir i Sverige eller inte) behöver köpa ytterligare en ny resevagn. För vår Chicco Liteway kommer inte att överleva en resa till, det var med nöd och näppe som han fick följa med hem från Bangkok. Och planen i sommar är ju semester (på ett eller annat sätt), vilket i sig betyder resevagn.

Samtidigt så har ju vår Liteway rullat många, många mil och med ett sånt från början instabilt chassi är det kanske snarare ett under att den inte rasat ihop vid det här laget. Vagnen är byggd för att klara 15 kilos belastning på ramen, det vill säga den kombinerat sammanlagda vikten från barnet, varukorgen och tyngden på handtagen. I ärlighetens namn har vi nog överstigit det gång på gång.

Den packade strandväskan, handdukarna, shoppingen från supermarkets osv. Allting har ju hängt på vagnen, när den då dessutom blivit mer trögstyrd av tyngden har säkerligen jag lagt ännu mer tyngd på handtagen för att tvinga den att styra. Fel blir fel och blir ännu mer fel eftersom jag tynger ner chassit ytterligare och skapar mer problem. Nu är ju knappast Lilla A den tyngsta av alla barn som åker i en Liteway – så vi kan ju inte vara ensamma om problemet?

Problemen började yttra sig i att den blev mer och mer svårstyrd, framhjulen slutade att lyssna på hur jag ville att vagnen skulle svänga och låste sig helt istället. Förmodligen la jag till slut så mycket tyngd på bakdelen att framhjulen bara agerade som ofrivilliga bromsar och istället för att svänga vagnen så höll de emot. När sen chassit fått tillräckligt många smällar (säkerligen från flygresor också där den kastats på/av band) så hamnade vi i det läget att den började fälla ihop sig själv, vilket gör styrförmågan ännu sämre. Vissa gånger kan vi inte ens fälla upp vagnen när den varit ihopfälld (som efter säkerhetskontrollerna) och jag är uppriktigt förvånad att E inte kastade den i väggen när vi fastnade med den i Amsterdam senast.

Själv började jag väl klaga redan på Kefalonia förra sommaren att den kändes trög, men reagerade inte mer än att den kanske inte var riktigt bra som jag hade hoppats på. Lisa hade ju faktiskt varnat innan att deras chassi var lite skevt efter användande, men jag tänkte nog aldrig så långt att det skulle kunna vara ett sånt här stort problem som det nu ändå blev. Jag orkade till slut inte köra vagnen eftersom den hela tiden drog åt ett håll och det krävdes rejäl styrka i armar och axlar för att hålla den rätt, så vagnens framförande har nästan helt legat på E under hela semestern.

Att skumgummit lossat från ena handtaget (och glidit ner) tänker jag inte ens anmärka på, för det är snabbt fixat och är superläckert (ironi) fixat just nu med rosa maskeringstejp (handtaget tröttnade vi på först efter att ovan bild var tagen).