Etikettarkiv: Resenären

Resenären: Letar du flygresa till Thailand?

Ett litet insidertips just nu är att kolla in Emirates kampanj just nu, de rear ut en hel del biljetter mot Asien (främst Thailand) och en familj på fyra personer kan ta sig iväg i sommar för under 15000:-. Ett fynd om du frågar mig! Kolla in hos exempelvis Flygresor och se om något passar er!

emirates-number-contactNästan så jag blir lite sur att vi redan köpt våra (billiga) flygbiljetter eftersom Emirates råkar vara ett av världens bästa flygbolag men å andra sidan hade jag aldrig klarat av att ha is i magen fram tills nu för att vara säker på att det skulle komma ett bra alternativ. Säger hon som inte ens i detta nu fått ett OK på ledighet från jobbet.

Resenären: Med bil på Lanzarote

2014-02-20 (1 av 22) 2014-02-20 (2 av 22) 2014-02-20 (3 av 22)Åker man på en veckas chartersemester är det väldigt lätt att fastna i lunken av strandpromenaden, all inclusive på hotellet och slötid vid poolen. Absolut inget fel med det, ladda batterierna gör vi alla på ett eller annat sätt, vissa kan ligga tio timmar i en stol medan andra känner behovet av att utforska. 

På Lanzarote är kontrasterna det vackra. Man tittar inte bara på det karga i lavalandskapet som breder ut sig, utan även i det otroliga att man i detta svarta odlar vindruvor, har trädplanteringar och brukar jord. För under 1700-talet när Eldbergens vulkaner hade utbrott i över 2000 dagar begravdes 25% av landets yta under lavan, tack vare att det sällan regnar på Lanzarote ser det fortfarande ut som att den nyss hamnat där. Här finns Timanfaya som är ett område som skapades under 1800-talet när de nya vulkanerna fick utbrott, hit rekommenderar jag alla som besöker ön att ta sig.

Vår lilla Renault Clio är hyrd hos en av de dyraste på ön visar det sig, vi utgår från Playa Blanca som ligger längst söderut på ön. Bara tio minuter med bil från Timanfaya finns La Geria som är ytterligare ett av Unescos skyddade områden eftersom man här gett sig på vinodling med hjälp av stenar för att skydda vinrankorna från vind. Vi passerade båda platserna med bil, för det passar att köra omkring här på ön. Planlöst eller med mål i sikte. Ön har oändligt många vägar som alla verkar leda till samma plats, efter snirkelvägar hamnade vi i och omkring Teguise som ligger mitt på ön. På väg hit hittar man mängder av vandringsmöjligheter, cyklister till absurdum och vackra vyer så man faktiskt nästan tappar andan.

Resenären: Ett Malapascua efter Haiyan

Filippinerna_2009_2 (10 av 54) Filippinerna_2009_3 (17 av 35)

År 2008 fanns 100 sängplatser för turister på den lilla ön Malapascua några timmar norr om Cebu. Dömer jag av bilderna som tagits av denna helikopter efter förödelsen av Haiyan slog turismen till på allvar efter det. Det som då var enskilda bungalows och dykfirmor i en liten utsträckning kring strandkanten samt ett mindre samhälle för ortsbefolkningen centralt hann tydligen bli utbrett nog för att täcka nästintill hela ön. Vi tog promenader kring ödsliga vägar, tomma stränder och obefintliga byggnationer. Då. När myndigheterna ville skydda ön mot massbyggnation och frekvent kom och rev allt som stod närmare än tjugo meter från strandlinjen. År 2013 har turismen satt sina klor i ön och jag känner knappt igen mig bland alla byggnader.

Nu finns ingenting kvar, stormen som svepte in över Filipperna i november 2013 skapade enorm förödelse. Återuppbyggnationen har påbörjats men kommer att ta tid, ön ligger avlägset och har inga egna vägar utan allt materiel måste transporteras via båt från fastlandet. Vi har alltid pratat om att åka tillbaka någon gång, men bilderna avskräcker mig. Malapascua är nog en sån plats som allra bäst lever kvar i mitt hjärta.

Resenären: I backspegeln jämför jag alltid med den första resan

Det forsade tårar nerför mina kinder när jag vankade av och an i det där hotellrummet på Radisson SkyCity på Arlanda, vyssjandes en hysterisk bebis  i december 2009. Bebisens plågade skrik skrämde slag på mig, ovan vid de höga noterna. Vi böts av, gungade och pratade lugnande. Smärtorna fortsatte, ljudnivån ökade och vi ville ge upp, bryta ihop helt. Åka hem igen. Hela norra Europa insnöat, flight efter flight inställda. Kaoset som tog över, makten hos ett litet plastkort i rätt nyans gav plats på överfullt plan dagen efter, frustrationen från passagerare som inte fick det. Paniken hos den lilla bebisen med de vidriga magknipen, maktlösheten hos oss som redan utmattade nyblivna föräldrar. Ett dygn senare med torkade tårar befann vi oss på en strandsatt flygplats (Arlanda, Gardermoen och Asien var de enda som trafikerade Schiphol) där passagerare campat i dagar för boka om sina biljetter till julfirandet. Försenade, med sinande resurser för bebisen och sömnlösa var vi i alla fall på rätt väg. Mot Kuala Lumpur. Det här att resa med barn var ju lätt som en plätt.

Malaysia_2009 (174 av 260) Malaysia_2009 (213 av 260) Malaysia_2009 (239 av 260) Malaysia_2009 (245 av 260)Malaysia_2009 (45 av 260) Malaysia_2009 (70 av 260)

Just då var det den sämsta start man kan ha på en semester, fyra år senare med fler resor än vad jag kan räkna på mina händer senare känner jag att det var det bästa som kunde hänt. Vi blev luttrade från första sekund, när gråten slutade gav vi upp på att vara offer, vi blev problemlösare och förebyggare. När andra frågar idag om jag tycker det är tungt att resa med barn så svarar jag alltid nej. Inte ett dugg. Det kan tyckas kaxigt, men inställningen är a och o. En dålig erfarenhet ger dig alltid chansen att komma ut starkare, bara du tar chansen att titta på förutsättningar, på vilket sätt du kan hantera situationen (annorlunda) och vad som stärker dig/er ur den. Alla är vi nybörjare i början.

Resenären: En dröm om resa på tumanhand

De här barnen, de som är helt galet underbara och bäst i hela världen. Ibland drömmer jag om att få göra något med min sambo, bara han och jag, sånt som inte kanske innebär en flytthelg där kvalitetstid komprimerades till logistikfunderingar, hysteriska skrattanfall över hårbollar i avloppet och fysisk utmattning (även om det självklart var jättetrevligt det också).

Jag drömmer om storstadssemester i Europa, om att få vakna upp på hotell, ta sovmorgon, njuta av lång frukost och strosa i egen takt genom gator, läsa kartor utan att bli avbruten, att få insupa atmosfären, hålla hand och bara vara två. Hylla kärleken. Den som också behöver få lite utrymme. En liten resa på tumanhand är vi inte bortskämda med.

amsterdam

Amsterdam i vår? Jo, det vore ju något det.