Etikettarkiv: nedräkning

Nedräkning – 50 dagar kvar

2013-07-09_mer_thailand (88 av 189)Tiden bara rusar iväg just nu, jag vet inte hur jag ska kunna stanna upp den. Hur vi ska ha tid att vara här utan att känna att vi inte hinner med. För det gör vi faktiskt inte just nu, men det är ju också det som är det lite fina i våren, att den springer med våldsamma steg rakt in i våra liv och tar över ungefär allt. Ger den där lilla extra gnuttan som man så gärna ändå vill ha. Kvaliteten.

Idag har vi femtio dagar kvar till avresa och på listan över saker att fixa står följande kvar:

  • Pass åt mig och A (bokad tid 30/4 för det)
  • Visum (skall ta bilder i helgen och lämnas in till ambassaden när nya pass är klara)
  • Spruta Twinrix (bara jag?)
  • Resevagn åt Lillasystern
  • Solskyddsfaktor en masse (lika bra att ha med hemifrån – inte billigare där)!
  • Hotell för första 4 nätterna på Koh Samui
  • Crocs åt barnen, flipflops åt mamman (E har grymma kvar)
  • Ev sån grym beppehatt åt Lillasystern som på bilden

Vet ni? Det känns ganska skönt det där, att vi inte har någon enorm lista ändå. Inte så himla många måsten. Mest är det packningen sen, den som ska hållas light och istället använda tvätteriorna mer (herregud ja). Min och Lilla As sommargarderober kan behöva översyn dock, mina lår har visst växt och den där saken skjuter iväg på höjden. Men själva semestergrejerna alltså, så himla coolt.

Om jag däremot fått klartecken från jobbet på själva ledigheten än? Icke sa nicke. 

Tiden bara springer fram

Det kanske känns som att sommaren är långt borta i och med all snö som föll imorse, men sanningen är den att det inte är mer än tre och en halv månad kvar tills vi sitter på ett flygplan för årets långa sommarsemester. Vänta nu – tre månader? Bara? Jag som älskar att planera i all evighet, spana på alla hotell och resmål till absurdum. Nu har jag faktiskt knappt hunnit börja. Bra grej att ha att se fram emot dock.

2013-06-12 (1 av 15)

Bästa grejen än så länge är helt klart att slippa Air China. Inte igen så att säga.

Än så länge är ju resan ganska öppen, vi har flygresorna med KLM bokade till och från Bangkok (tur det, för när jag kollar nu är priserna 5-8000:- dyrare våra datum med likvärdiga alternativ) och en enkelbiljett till Koh Samui. Efter det är fältet öppet, men siktet är väl någonstans inställt på att röra sig kring ön, ta sig över till Koh Phangan och även till Koh Tao som vi missade sist.

Nedräkning – 5 dagar kvar.

sosThailand_logo_white_130116Fem. Ynka. Dagar. Så himla lite tid, för varje sekund minskar det. Ändå känns det som i en annan verklighet, att vi ska åka bort. En månad på språng, en månad utan matlagning, en månad utan att diska. En månad utan att tvätta. En månad med bara tid för familjen utan ett enda måste. En månad. Eoner av tid. Den som säger att barn inte får ut något av att resa i ung ålder borde tänka på den aspekten. 

Efter att tittat lite på SoS Thailand har jag satt E på att ringa och dubbelkonfirmera att vi verkligen har rätt försäkringar bakom oss till resan, men jag tror att vi vid det här laget är försäkrade på både korsen och tvärsen vad gäller resan. Utöver det inbyggda reseskyddet i hemförsäkringen har vi nämligen ytterligare ett frivilligt skydd för hela familjen via Folksam, jag har en gruppförsäkring via jobbet som täcker in resor och samtliga kostnader tar vi på Mastercard som dessutom ligger med en reseförsäkring. Men ändå. Man vet aldrig när olyckan är framme och jag undviker gärna onödiga kostnader, så vi säkerställer igen.

De Magiska 100!

Idag är det alltså 100 dagar kvar till beräknad förlossning, för mig är det stort! 

För varje dag som går ökar chansen för överlevnad om Liten skulle bestämma sig för att inte vilja stanna kvar därinne (vilket jag verkligen hoppas). Nu i vecka 26 väger barnet runt 900 gram och är runt 35 cm lång. Själv är jag inte riktigt med att jag är så gravid. Kanske har det att göra med att jag har moderkakan i framvägg och inte alls känner några starka sparkar. Med Lilla A i magen var det mycket mer distinkta rörelser, men så kanske den här lilla parveln är ännu lugnare – vad vet jag? Mest troligt luras den bara.

Eller ja. Det är ju inte så att det jämt är lugna puckar i magen, utan när just blivande storasyster tar till ton (oavsett om det är skratt eller gråt) så känns det genast i magen. Rejält. Och efter många, långa, lugna timmar kan det till och med vara lite välkommet. Annars får jag gärna några väl riktade sparkar när jag sitter dubbelvikt på kontoret.

Imorgon går vi alltså ner på tvåsiffrigt, helt plötsligt börjar det kännas på riktigt. För än så länge kan jag faktiskt förtränga att jag är gravid långa perioder. Glömmer bort mig själv, glömmer bort magen och glömmer bort att sakta ner. Kanske är det därför jag fick det här tillfälliga bakslaget med ryggen för att lära mig att sakta ner. För den här gången ska jag passa på att njuta. Av att inte behöva ha ont, av att för kanske sista gången få känna en bebis sparka i magen. Vem vet?