Etikettarkiv: Malaysia

Resesammanfattning 2010

Wow, redan nu i september kan jag sammanfatta vårt resår 2010.

Sorgligt men sant finns det inte några fler resor inplanerade för året, vilket kanske inte är så konstigt egentligen. Man kan ju inte resa hur mycket som helst, vi behöver lite tid att landa i vår vardag igen. För det är här man måste finnas för att kunna längta bort och att leva i verkligheten en tid är inte helt fel. Vart nästa resa bär hän är inte bestämt, men jag hoppas på en längre resa under slutet på nästa år.

Malaysia: Fem veckor med storstad, shopping och öliv var precis vad vi behövde i vinterrusket. Hemma föll snön tungt över landskapet och vi njöt av 35 gradig hetta. Kuala Lumpur blev vår vistelseort, där även As farmor och farfar höll till. Och nu i efterhand är jag såklart så jävla glad att vi gjorde den resan. Lilla A lärde sig att sitta själv, att bada i havet och blev en mycket socialare och gladare liten tjej. Vi åkte till Langkawi och levde loppan i två veckor, aktade oss för stora maneter och kuskade runt i Tuan. Tog stora linbanan upp till toppen av berget och kände oss riktigt mäktiga.

Vemdalen: Lagom till alla andra började tröttna på vintern redan i februari satte vi oss i varsin bil med bästa Cissi och Johan och styrde upp mot Hälsingland. Lilla As första vintersemester blev en fullträff och vi andra fick några helt underbara dagar i backarna med solen som sken i ryggen!

Gäddede: När juni månad gjort entré stoppade vi in barn, vagn och packning i bilen och började köra de många, långa milen upp till Jämtland och Johans farföräldrars stuga mitt ute i ingenstans. Lyckades pricka in de allra första fina dagarna för året och njöt av sol, fiske och god mat hela veckan lång. Åkte över till Norge och gjorde gästspel, tittade på Vattenfall och sov gott.

Barcelona: Från ett tokvarmt Sverige åkte vi ner till ett ännu varmare Spanien i mitten på juli, vandrade, utforskade och mös med storstadspulsen. Tittade på mästerverk, strosade på La Rambla och njöt av havsbrisen. Åt tapas, glass och åkte tunnelbana fram och tillbaka genom staden. Hade en underbar vecka, återvände hem med ett leende på läpparna och ett löfte om att återvända.

Kefalonia: Åkte till Grekland med milda förväntningar, hamnade på en grön ö med underbar utsikt från hotellet. Badade vid poolen, slappade och åt god mat. Vi hyrde bil en vecka och tog oss runt hela ön, passade på att titta på alla måsten. Provade nya stränder varje dag, återvände till ett fåtal. Njöt av att se Lilla A utvecklas i en rasande fart, hur hon blev en riktig liten tjej med krut. Fick favoritrestauranger som vi återvände till, testade lekparker och fick sovmorgnar.

Dag 13 Batu Caves

Här på förmiddagen gjorde vi oss iordning och tiggde skjuts av S bort till Batu Caves som vi faktiskt skymtar ifrån balkongen på klara dagar. Lilla A lämnade vi hemma för att bli bortskämd av farmor och faster.

Ser ni mig?

Själva grottorna som bär samma namn som den lilla byn i närheten ligger högt uppe, för att ta sig dit upp måste man ta sig uppför de 272 trappstegen av lite vinglig karaktär. Det är inte bara en kalkstensgrotta, utan det är även ett av de mest kända Hinduiska templen utanför Indien, den stora statyn som ni skymtar under är Murugan.

42 meter hög och målad helt i guld importerat från Thailand

Lutningen är inte att leka med

Hinduerna var så välklädda inför sitt besök i templet

Högst upp

När man väl kommer in i grottorna är det rätt så maffigt. Och smutsigt som tusan. Vad är det för fel på att hålla rent egentligen?

Det är närmare 100 meter upp till taket som i stort sett är övervuxet av rakt stående träd i öppningar. Kalkstensklippor hänger ner lite läskigt här och var. Just när vi var där blev det tyvärr ett motljus från solen som sken och de extra lamporna som var tända i grottan, så inga bilder blev direkt bra. Lite synd, eftersom det hade kunnat bli grymma bilder av taket.

Exempel på det dåliga ljuset

Många familjer hade med sina nästan nyfödda små bebisar för att bli välsignade i det stora templet som låg inuti grottan högst upp. Det var inte utan lite beundran jag suckade medlidsamt när en mamma med en relativt nyfödd bebis (2-3 veckor gammal) pustande tog sitt sista trappsteg och torkade sig i pannan när hon nådde toppen.

Bebisens huvud är insmort i något gult

K och G som tidigare har besökt grottorna berättade om klåfingriga apor som man skulle akta sig för. Vi spanade och tittade, men inga apor fanns i sikte. Jag blev faktiskt lite besviken, eftersom jag gillar apor. Så fick jag syn på den. Ovanför mitt huvud. Det enda stället jag inte tänkt på att titta. Visst är den söt?

På lyktstolpen högst upp i trappan

Nervägen var nästan värre. Trapporna är inte gjorda i svenska mått, utan det är knappt rum att sätta fötterna på varje trappsteg, det är höga hopp mellan varje. Alltså var fokus helt och hållet på vart man satte sina fötter, så jag kände mig lite lagom groggy när jag kom ner.

Hittade några snälla pojkar som med läskig fingerfärdighet hackade upp en ung kokosnöt åt mig för RM 3.

I min nöt fanns säkerligen en liter kokosnötsvatten

Nedanför själva attraktionerna finns några stackars restauranger och några souvenirbutiker. Restauranger här nere har inte riktigt förstått att de ska ta ut överpriser, vilket är helt underbart när man är på en sevärdhet. Vi var inne en snabbis och tittade, men mest för att få lite fläkt på oss, eftersom det blev hysteriskt varmt när vi klättrade upp och nerför trapporna. Annars är det mycket små statyer av diverse gudar, såklart finns även kossan uppställd. Den här är till min mamma som älskar kossa mu.

Staty ovanpå det lilla templet nedanför trapporna

Lite längre bort fanns även ytterligare ett tempel tillägnat Haruman/Hanuman med en obligatorisk staty på ca 15 meter i riktigt grälla färger. Eftersom han är apguden tyckte jag det passade väldigt bra att det var just här som vi såg resten av aporna som bara hängde.

Heter han Haruman eller Hanuman?

Vissa såg ut att bara beundra sina tempel på avstånd.

Beskådande hindu

Andra verkade ha andra avsikter.

Den första tiggerskan jag har sett i det här landet

Lagom trötta, riktigt svettiga och lite lätt klibbiga bestämde vi oss för att det räckte för dagen.

Dag 6 Annandagen

Idag är det meningen att det ska vara annandag jul. Något som i Sverige är lite av en tradition att man njuter av god mat och ledighet. Här med tydligen, även fast de absolut inte firar jul, men tydligen ser man till att ta vara på alla traditioner man kan. Härligt tycker jag!

Jag och S drog iväg tidigt imorse (kl 10) till Hartamas för att handla på oss lite myggmedel, barnmat och tilltugg för vår kommande vistelse i Port Dickson. Så efter lite frunch på överblivna julmatsrester satte vi oss i två bilar och gav oss ut i trafiken mot PD.

Redan innan vi hade kommit ut ur KL var det stopp i trafiken. Vi lyckades se 5-6 mindre små olyckor där man touchat varandra och därmed måste invänta polis/ordningsman för att reda upp situationen. Inget allvarligt, men det blev köer som hette duga.

Efter att felaktigt (lite mitt fel) kört av från motorvägen hamnade vi  på en mindre väg mot PD den sista biten, vilket iofs var väldigt trevligt, men mycket trafik och långa pauser vid varje rödljus. De har inte hört talas om att trafiken ska flyta smidigt mellan ljusen här. Mellan varven dök det upp lite trevliga sevärdheter längs gatorna som man riktigt njöt av utsikten. Det var först framme i Port Dickson som vi fick lite problem. Polisen hade nämligen spärrat av en rondell för att åka rakt fram, så vi var tvungna att ta en annan väg för att komma dit genom en vänstersväng (logiskt va?!). Problemet är bara att det här är Malaysia. Man använder sig inte av något kösystem på det sättet, utan man kör. Alla kör. Kaos alltså… Slutligen släppte iaf alla köer och vi kom välbehållna fram till hotellet.

Här hade S och K som åkte i andra bilen haft lite roligt. De hade checkat in och klampat in på sina nya rum där det redan bodde folk. Hade ju varit en kul chock om de boende varit inne, men de var tacksamt frånvarande. Först när vi andra anlände hade de lyckats skaka fram ett nytt rum.

Uppackade stack vi ner till stranden för en liten promenad och för att kolla utbudet av snäckor längs strandlinjen.

Men himlen blev bara mörkare och mörkare och vi bestämde oss för att bege oss hem innan vi fastnade i hällregnet. För här regnar det ju inte. Det öser ner. Hann med några sekunders marginal under tak innan det bröt lös på riktigt. Skönt! Det blir ju så kallt när det regnar!

En middag på restaurang Glass senare har vi bråkat lite med en liten A som haft lite ont i magen. Riktigt vad det beror på vet vi inte, men idag är det iaf feberfritt. Hon har dessutom varit på riktigt roligt humör hela dagen, nästan så man undrar om hon upptäckt vad humor innebär på riktigt.

Kuala Lumpur via Amsterdam och lite annat

Förhoppningsfulla att komma iväg!

När flyget väl tog sig iväg några timmar försenat (ja, plus ett dygn då) så var vi iaf på G. Lilla A bestämde sig för att få ett hysteriskt utbrott direkt när vi kom på flygplanet och jag hörde väl idel suckar runt om på raderna, men inom 10 minuter sov hon gott. Hon missade alltså starten. Ja, landningen också eftersom hon då hade somnat om.

Tanken var ju att vi skulle ha dryga 5 timmar på oss att ”göra” Schiphol. I slutändan blev det knappa 3 timmar, de spenderades faktiskt helt och hållet i en lounge. Nu låter jag sådär dryg och onödig, men vi hängde faktiskt i en babylounge. Hört talas om en sån?

Babycare lounge by Nutricia

Matdags

Det hade inte vi heller, men det är ett urskönt koncept. Reser ni någon gång med barn och har möjlighet att uppsöka en så rekommenderas det högt. Det är ju inte direkt lite som händer på flygplatser och flygplan. Iaf A var på spänn konstant, hade jättesvårt att koppla av. Det var alltså extremt skönt att få komma fram till Amsterdam, hitta denna avslappningspunkt och ha en lite mentalt utvilad bebis att resa vidare med. Babyloungen ska vara ett tyst litet rum med separata som sänghimlar som skärmar av 6-7 områden med sittplats för föräldrar samt en spjälsäng till bebisen/barnet. Inne i sin lilla himmel kan man ägna sig åt att vila/ta det lugnt – eller som de som huserade i loungen när vi kom – skälla och skrika på sina barn. Vi valde det första alternativet.

Nu var det en lite speciell situation, eftersom det just när vi befann oss på Schiphol fanns ca 3000 strandade passagerare tack vare snövädret, därför var trycket på loungen större och volymen högre. Vi gillade det iaf!

De började dessutom att boarda vårt plan väldigt tidigt, vilket visade sig vara helt i onödan. Två timmar senare fick vi äntligen taxa ut från gaten för att åka och köa till avisning (snön alltså) och en stund efter det var vi uppe i luften. Äntligen!

Flygningen gick över förväntan. Vi fick ha 4 platser för oss själva på raden näst längst bak, så vi hade plats att breda ut oss. Planet var egentligen överbokat, men eftersom snön fortsatte att falla tog inte Amsterdam emot alla sina passagerare. Bättre för oss med andra ord. A hittade beundrare direkt när hon kom på planet, charmade in sig hos personalen. Allt för att de inte skulle få alltför ont i skallen när hon sen fick ett utbrott á la värsting i 20 minuter. Övertrött var ordet. När hon väl somnade så sov hon. Sov och sov och sov. Hon missade alltså även denna start, men vaknade 1½ timme innan landning. 12½ timmes sömn på ett flygplan med 2 korta uppvak på ett flygplan klassar jag som extremt bra.

Landningen var rolig. Vi satt på mittenraden och lekte med A som flinade glatt varje gång det kom en liten luftgrop. Helt plötsligt började piloten att bromsa, så tydligen hade vi landat. Hur man sätter ner en 777-300ER på marken utan att någon märker av det är ett mysterium, men det var fler i planet som reagerade. Tack piloten säger jag!

Kalla vindar

Det kändes som att rimfrosten började bygga sig ett bo på mina kinder under vår promenad. Friskt och härligt, men tungt för benen är det minst sagt när man trycker barnvagnen framför sig i vad som blir skåror som är skapade av diverse andra fordon som tagit sig fram. Bra träning för ben och rumpa med andra ord!

Börjar kanske känna av lite mer önskan efter sol och värme än vad jag ville erkänna igår. Då fanns bara min lycka över snön som kom och som lovade oss en vit kväll!

Nu, när jag fryser långt in i benmärgen drömmer jag om andra saker. Som det här. Vårt hotell som vi ska bo på i mellandagarna i Port Dickson.

Thistle Port Dickson Resort

Imorgon är vår sista dag hemma. På fredag vid lunchtid sticker vi iväg mot Västerås för att träffa Lilla A:s gammelfarmor och farfar på en sen lunch. När det är avklarat rör vi oss vidare mot Nora där vi ska fira Lilla Julafton.

Med det sagt så har jag alltså massor att stå i just nu. Många saker som ska vara klara inom kort, men ändå har jag bara energi för att sitta ner just nu. Känns lite att febern nyss gått ur kroppen, min nivå är inte uppe på normalt riktigt än.