Förra söndagen vill jag kunna dela upp i två delar. Innan och efter. Under den senare biten är det mesta becksvart och rödgråtet, men innan hade vi en underbar vårdag på Skansen och det är den jag vill berätta om nu.  

Ställde faktiskt bilen ända borta på Söder för att framtvinga en ordentlig promenad (vilken kändes som ett maraton bort på tillbakavägen med tunga steg) och korsade oss igenom spatserande stockholmare på söndagspromenad och turisterna för att komma bort till Djurgården.

Jag har faktiskt bara varit på Skansen en gång tidigare och tyckte därför att det skulle bli extra intressant att titta på alla djur. Överhuvudtaget tycker jag att själva området är otroligt gemytligt och ger mig känslan av att vara hemma på landet.

Då hade A fortfarande kvar sitt märke på näsan, något som nu faktiskt nästan är helt borta!

Vi fastnade en stund hos getterna. Lilla A tyckte att de var fruktansvärt intressanta och de i sin tur var fascinerade av barnvagnen.

Personligen är jag väldigt intresserad, men också väldigt avvaktande och nästintill livrädd för alla större djur. Det är något med deras ögon som skrämmer skiten ur mig.

Inte ens de fridfulla kossorna får mig att slappna av. Minsta lilla ljud från deras hage (får man säga hage om det inte är en häst inuti?!) och jag hoppar högt.

Vi snackar alltså rejäl skräckblandad förtjusning för mig. Istället uppskattar jag mycket mer att vandra runt och titta på de riktigt instängda djuren.

Som björnarna till exempel. Även gången innan när jag var på Skansen var det full uppvisning av de små, det lektes rätt burdust mitt framför glaset där alla åskådare var samlade. Vackra, farliga varelser.

Man kan inte ha en liten nallebjörn hemma som husdjur och se till att den aldrig blir stor?

Mina egna favoritdjur lever i vatten. Sälar, delfiner, uttrar och sköldpaddor. Här fick jag lära mig att till och med järven gillar att bada.

De två vackraste och största varelserna är nog också de jag är mest skitskraj för. Jag tittar med stor försiktighet från så långt avstånd som möjligt.

Vi bröt för lite lunch åt A. Ett öppet café värmde hennes mat och hon smaskade i sig det glatt.

Nöjda med dagen dittills hade vi precis tänkt påbörja en ny runda när telefonen ringde och vår värld rasade samman. Men fram tills dess hade vi en underbar dag, den måste förevigas!

När var du själv på en djurpark sist?