Nja, nästan iaf. Jag mår fortfarande oförskämt dåligt, men jag har lovat mig själv att jag ska få min dator idag – så efter lunch blir det till att sätta sig i bilen och åka dit iaf. Och här pratar vi inte om någon busenkel procedur som att helt enkelt ta ut sin dator – nej.
Först måste jag leta mig ner i källarutrymmen som jag knappt visste fanns (jodå – jag har faktiskt varit nere i vår Hälsokälla* en gång), där jag ska identifiera mig och ställa mig i kö för att få ut min dator. Eftersom nya datorer (inom företag) är lite speciella måste jag ha ett specifikt lösenord för att ta mig in i den, alltså måste jag ringa till vår ServiceDesk in India (och låtsas som att jag förstår något av vad de säger). Men eftersom våra nät är låsta på de flesta ställen i huset måste jag ta mig till ett specifikt våningsplan för att låsa upp datorn (med lösenordet som jag förhoppningsvis uppfattar av indiern i telefon).
Efter hela den proceduren får jag sen skynda mig upp till min plats för att installera min VPN-klient som gör att jag kan jobba hemifrån. Har jag riktig tur hinner jag med allt detta innan jag måste hämta upp Lilla A hos dagmamman. Sen vet jag inte riktigt hur jag ska uppbringa energi nog att leka med henne hela eftermiddagen innan E kommer hem, men allt har sin tid. Inga såna onödiga funderingar i detta nu. Men först, lite jobb från hemmaplan, påfyllning av alvedon och sedan iväg! Och jag är absolut inte så bitter som jag låter, men just idag är det lite synd om mig. Pyttelite!
*Hälsokällan är alltså vår träningsanläggning där man kan sysselsätta sig i gymmet eller gå på instruktörsledda pass på dagarna när man egentligen ska jobba
