Årskrönikor är så otroligt populära dessa dagar, jag skrev ju en jag också som enbart är reseorienterad men för att sammanfatta det magiska året 2013 (lustigt uttryck så här i magsjuketider) gör jag det med enbart en bildkavalkad med några av mina absoluta favoritbilder från året som gått.
Hur ser ditt år ut i bild? 
2013
I januari upplevde vi ett fruktansvärt blåsigt, men charmigt och avkopplande Caleta de Fuste på Fuerteventura. Tillrättalagt och med ett överskott av äldre resenärer passar det för även familjer och par som söker lugnet. Den sömniga lilla byn bjuder på en mysig strandpromenad som soliga dagar är perfekta för att stanna upp och lapa sol. Den där solen såg vi ju inte så mycket av, men jag och Lillasystern hade en magisk vecka tillsammans och jag kände att det här med att resa själv med en nybliven 1-åring helt klart var något jag kunde göra om.
I april hoppade vi på Tallink Silja till Tallinn med bästa resesällskapet, trots icke-existerande utlovade vagnar och att kylan var värre i Estland än här hemma i Sverige. Vackra små bakgator, mysiga restauranger och gamla byggnader. Torget som spirade med löfte om vår, marknadsstånden som livar upp ett annat kalt underlag med borgväggarna. Vackert, fattigt och så tillgängligt. Perfekt med en helg hemifrån för avkoppling och variation.
Furuviksparken öppnade sina portar i maj när vår blev till sommar och vi var där, redo att testa alla attraktioner och leva rövare i parken. Superhärligt alternativ till de klassiska Kolmården och Parken Zoo till humana priser, med vettig mat och lagom avstånd från Stockholm för en utflyktsdag. Trots att de egentligen är för små var det på Äventyrsön vi fastnade mest av tiden, det vill säga när de inte ville åka karuseller.
Sen blev det juni och innan alla andra tog sin semester landade vi i ett regnigt men hett Bangkok, där vi vandrade Asoke Road upp och ner för att acklimatisera oss innan vi for vidare mot Koh Samui och lugnet på Mae Nam. Vi åt mat för en spottstyver, lärde oss att varva ner och hann knappt se solen innan vi förflyttade oss vidare till lite mer livliga Bophut och senare Lamai. Efter att vänt ut till Koh Phangan och det nästintill paradislika lugnet på Haad Salad ifrågasatte vi vårt val att avsluta tillbaka i Lamai. Veckorna summeras i matglädje, matmarknader och utslitna Hawaiianas. Hela resan finns att läsa under Thailand 2013.
När juli blev till augusti tog vi en roadtrip till Västerås och Strängnäs, bodde på hotell och njöt av lugnet med bara ett barn. Västerås med sin stekande hetta, livliga uteserveringar och mängder av stadsdelar som vi inte kände till. Strängnäs med sin makalöst vackra hamn, sin oerhört goda och vällagade thaimat fick mig att falla. Småstadscharmen, jag gillar den. Sommarstadsfeelingen. Det här att turista i Sverige kan vara makalöst vackert. När solen skiner.
Så när sommaren närmade sitt slut bar det mot Smålands mörka skogar och Vimmerby för en helg på Astrid Lindgrens Värld, en underbar helg fylld av spänning, aktiviteter och glada ungar. Lördagens ljumna vindar byttes mot kyliga kastvindar någon gång under söndagsnatten. Solomamman i mig hade finfint sällskap, vi åt lyxig middag och såg rumsgrannen springa tre kilometer hem för att hämta bilen och agera gentleman. Hälsade på Kling och Klang, välkomnade nya Lönneberga och fann hela uppbyggnaden och organisationen kring ALV klanderfri och väl värd flera besök i framtiden!
I sista minuten gav jag och Lilla A oss iväg på äventyr till Turkiet, Side. Vackra vyer från klanderfritt hotell med alla bekvämligheter tillgängliga, shopping av de vanliga turistattiraljerna upphöjt i tusen på de snirkliga gatorna kring Side. Strandlivet levde inte upp till förväntningarna med massiva vågor men det gjorde Lollo&Bernieklubben istället för en överlycklig fyraåring. Vår vecka fick mig att öppna ögonen, att bli mer nyfiken och att allt annat än stryka Turkiet från framtida resmål.
Jag kan inte mer än tacka 2013 för ett fantastiskt reseår, här i sammanfattningen har jag inte ens tagit med våra trippar till Nora och St Annas, vilka för barnen är minst lika stora äventyr som att åka till Thailand.
Eller att resa ensam för den delen. Hade du frågat mig för några år sen hade jag nog undrat varför man skulle åka ensam överhuvudtaget. Det fanns ju alltid någon som kunde följa med. Sen kom det där med jobb i vägen. Och familjer. Semestrar att förhålla sig till. Prioriteringar. Tidpunkter. Och framförallt – ekonomi. På vägen mognade jag kanske en del också. Förstod att alla inte har någon att åka med, eller faktiskt föredrar att resa själva. Den här världen är ju inte enbart gjord för de som är två.
Visst är det en annan sak att åka på semester själv med ett barn, eller någon som fortfarande är på gränsen till en bebis i mitt fall. Semester är ett ord som kanske förvandlar innebörd beroende på vem som är åskådare, men självklart är det ju inte tal om någon vecka i en hängmatta nersjunken i den bästa boken du läst det här årtiondet. Men det är ett avbrott i vardagen, en förändring i rutinerna (förhoppningsvis till det positiva), en tid utan måsten och hushållsarbeten. Det är tid och möjlighet att ägna energi åt de saker som man gillar och mår bra av. Som frisk luft. Det är få personer som kan hävda med rätt att det skulle vara en dålig sak att kunna vara ute och må dåligt av det.
Jag valde ett hotell som har en tydlig barnprofil, med lekplats och barnpool för att vara säker på att inte behöva känna mig i vägen. Nu ekade det barnvänliga hotellet väldigt tomt på små knattar, men utbudet fanns där och det var huvudsaken. Jag såg till att välja ett resmål med kortare transfertid efter en längre flygresa för att minska risk för irritation och ledset barn, även för att komma fram fort efter en redan då utdragen resa. För att göra hela semestern så minimalt ansträngande för mig som möjligt valde jag även att ta all inclusive på hotellet, vilket gör att dryck, snacks och mat finns tillgängligt nästintill alla tider på dygnet.
Vi fick tid tillsammans, bara vi. En upplevelse jag är så tacksam för att jag har en sambo som inte bara ställer upp på, utan som är där och pushar. Även om vädret inte visade sig från sin allra bästa sida så fick jag en ny, positiv syn på Kanarieöarna, vi fick möjlighet att uppleva något annat. Att knyta samman. Och möjlighet att sakna de som var hemma. Nu i efterhand är jag så otroligt nöjd och glad att jag valde (och vågade) att åka. För det var ju inte så jobbigt. Inte alls faktiskt. Jag vidhåller alltså fortfarande att det här med att resa med barn är sju gånger enklare än att roa dem på hemmaplan. Sen argumentet att så små barn inte har ut något av att resa. Nej, resan i sig är kanske inte behållningen för Lillasystern, det var jag som ville resa. Men att få sin mammas odelade uppmärksamhet i en hel vecka är nog knappast något som ska ses som negativt. För hemma hade jag inte haft möjligheten.
Så har du funderingar på att åka själv. Gör det. Våga. Förhoppningsvis ångrar du inte en sekund.
Den här morgonen började så blåsigt att det inte ens gick att ta sig till fots på strandpromenaden. Vinden piskade och sanden for runt och gjorde ont när den träffade en, så vi vände och gick den andra vägen till det lilla köpcentrumet som ligger bredvid oss och parkerade oss vid gungorna en liten stund. Då var det fortfarande riktigt mulet, men lagom till E somnade för sin förmiddagslur (ja hon kör två här) så kom solen fram och jag hann duka upp med min bok i någorlunda lä längs en vägg för en sådär 20 minuter.
Det bästa av allt var att solen inte försvann sen!
Om jag njöt? O ja. Fast termometern saknar rätt många grader för att bad skulle bli aktuellt – så de där badkläderna kommer förbli oanvända. Men det går ju bra att sola ändå tänker jag. I alla fall ansiktet. En pool ska vara uppvärmd sägs det, men jag har inte sett mer än två galna farbröder bada överhuvudtaget (och det var i havet), så jag gissar på att det inte är så varmt som det låter. Jag som gillar temperaturer över 30 grader om jag ska doppa mer än tårna har nog rätt långt till att slänga mig i gissar jag på.
Nu ska jag ta och busa slut på den där minsta personen, för snart är det middagsdags och därefter hoppas jag kunna läsa lite om Mr Grey (eftersom det där med läskiga böcker kanske inte är så smart mitt i natten). Ha en fortsatt underbar onsdag!
Alltså dessa gamlingar, de har ju så roliga saker för sig. Som det här med att klä sig likadant. Här är nästan värre än en husvagnscamping i Svedala misstänker jag (vet dock inte säkert på den punkten). Fast hittills är det inte svenskarna som är de värsta, utan fransoser/schweizare/engelsmän och jepp – tyskar. Så galet söta på sitt sätt.
Rätt svar är alltså 1) Frisyren 2) Jackorna 3) Shortsen 4) Skorna och 5) Glasögonen.
Psst – Fel nummer fem är inte synligt bakifrån. Men de hade matchande glasögon också. Jepp.
