Etikettarkiv: bokmalen

Bokmalen: Innan du dog – Camilla Grebe, Åsa Träff

2014-02-20 (10 av 22)Lekplatshäng i Playa Blanca

Ytterligare en i raden av lästa böcker är Innan du dog av Camilla Grebe och Åsa Träff, vilket ska vara den tredje i serien om Siri Bergman men den första jag läst. Troligen så även den sista om jag ska vara helt ärlig, för jag saknar lite den där spänningen. Kanske är det för att jag inte läst någon av de första två böckerna, kanske är det för att jag inte kan relatera till att ha förlorat sin man. Jag vet inte, men jag får ingen känsla för karaktären Siri (eller så mycket någon av de andra heller). Det är lite för hattigt för mig, utan att det egentligen händer något.

Nej, den här får inte någon plats i vår bokhylla i väntan på omläsning. Däremot får den bära med sig soliga minnen en masse. 

Bokmalen: Lyckostigen – Anna Fredriksson

Det finns tillfällen när man läser en bok mest bara för att den ska ta slut. Lite så kändes det med Lyckostigen av Anna Fredriksson. Jag inbillade mig att jag inte hade läst något av henne tidigare, men när jag läste reklamen för hennes debutroman Sommarhuset insåg jag att det var en av böckerna som jag lagt ner redan efter några kapitel.

lyckostigen

Men Lyckostigen då, den som försöker vara lite spännande men egentligen känns ganska förutsägbar och rent av tråkig. Fast ändå kunde jag inte låta bli att läsa färdigt, så jag ska inte säga att den är dålig. Karaktären kring Johanna som är huvudpersonen, den ensamstående socialt framstående ensamstående tvåbarnsmamman känns plötsligt krispigt kylig längre in i boken. Avslagen. Kalle som blev Calle och lämnade småstadslivet bakom sig känns rent av bara flosklig.

Men eftersom jag inte själv är en författare och troligen inte skulle kunna bygga en karaktär bättre så ska jag inte gnälla alltför mycket. Men står du där i bokaffären och väljer mellan denna eller någon annan bok skulle jag nog inte säga till dig att den här var läsvärd, nej.

Bokmalen: Sju jävligt långa dagar – Jonathan Tropper

sjujävligtlångadagarNi vet när man bara ser på omslaget att en bok kommer vara bra? Det är precis så det är med ”Sju jävligt långa dagar”, en bok om att förlora precis allt och ändå se framtiden bakom husknuten. Det handlar om Judd, vars fru varit otrogen med hans chef under en längre period och han klampar in medan de är fullt upptagna av varandra. Detaljerat beskrivet, hysteriskt roligt tidvis och fruktansvärt sorgligt. I samma veva dör Judds pappa och de fyra syskonen kallas för att sitta shiva i sju dagar. Sju jävligt långa dagar för syskon som inte klarar av att spendera mer än tre minuter i samma rum innan de är redo att ta livet av varandra. Med en mamma som känns som USAs svar på Anna Wahlgren är det här en bok att skratta till. För den är rolig. Lika rolig är däremot inte skildringarna av personerna i boken, men jag väljer att bortse från utseendehysterin.

 

 

Bokmalen: Gideons Ring – Carin Gerhardsen

Jag läser (när jag knarkar böcker) rätt många deckare och är sen tidigare rätt hängiven Carin Gerhardsen och hennes böcker, då jag anser att hon sitter inne på en möjlighet till spänning och rapp takt i böckerna som inte många andra klarar av. I helgen sög jag i mig hennes femte bok – Gideons Ring (tidigare i serien om Hammarbypolisen rekommenderas starkt) och även om jag ofta irriterar mig på en del punkter i böckerna (inget undantag här) så läser jag frenetiskt eftersom det är något i hennes karaktärer som får mig att vilja läsa mer och mer.

gideonsring

En naken ung kvinna springer på en väg i försommarnatten. Morgonen därpå hittar Hammarbypolisen henne utanför pianoteknikern John Gideons dörr på Söder i Stockholm. Men Veronica kan inte berätta vad hon har råkat ut för och varför hon hamnat just där, och John Gideon öppnar inte dörren. Grannarna skvallrar otaliga tjejer som sprungit där genom åren. 
Conny Sjöberg och has arbetslag vet inte riktigt vad de ska tro. Och vart har John Gideon tagit vägen? När fallet får sin uppösning visar sig många av deras fördomar komma på skam. Det finns medmänsklighet där man minst anar det. Och hos dem man tror att man kan lita på ibland ett mörker, större än det går att föreställa sig.