Jag upplevde lite som att jag inte hade en aning om vad man egentligen skulle ha hemma när man kom från sjukhuset första gången med bebis. Vad behövdes egentligen? Nu ser jag att Apoteket har börjat sälja dessa Komma hem paket med saker både till dig som mamma och den kommande bebisen.
Personligen köpte jag även amningsnappar, purelan, nässprey och ett paket blöjor till hemma-apoteket. Vad hade ni kompletterat med?
Ni ser ju själva blicken, den som berättar att något är på tok. Tänder. Alltid dessa tänder. Vi som hoppades så hårt att hon skulle slippa alla besvär som storasystern drogs med. Och lite förbaskar jag att de måste vara så pass tidiga med tänder, för hade hon varit lite större hade lite glass varit en välkommen metod. Nu känns det lite fel. Fast lite, lite kanske hon ändå får smaka för lindringen. Gurkstavar i all ära, men det kyler tydligen inte länge nog.
Lilla A börjar bli riktigt nyfiken på det här med kameran, vi uppmuntrar såklart i lagom dos. Lillasyster råkar vara favoritmotivet, även om det inte är några klockrena bilder så tycker jag ändå att hon lyckades (med viss assistans) fånga den för tillfället lite bistra lillasystern.
Mamman har fått låna boken Somna utan gråt och ska ägna kvällen åt just det. Jag tror inte på några mirakelmetoder, jag tror ännu mindre på att låta barn skrika sig till sömns. Det måste kännas bra för hela familjen, jag har en känsla av att det här har med amningen att göra i mångt och mycket. Vi är bara en knapp månad från det magiska halvårsdatumet, skulle det vara så att amningen stör sömnen så håller jag helt enkelt ut den tiden för att sen lägga ner tvärt. Tråkigt nog känns det lite tungt och motsträvigt, trots att jag innerst inne är glad över att kommit så här långt eftersom det strulade långt tidigare med Lilla A. Inte heller är jag helt bekväm med det här med amning, jag tycker det är smidigt, det är ett bra och enkelt sätt att ha maten närvarande, men jag tycker inte att det är mysigt. Effektivt, smidigt – kalla det vad du vill men för mig är det endast en praktisk detalj. Myser gör vi annars ändå.
Den första tidens upphetsning över den erbjudna gröten börjar nu bli mer och mer att hon snörper på munnen och kanske inte vill ha mer än några få skedar. Om ens det. Nya smaker är däremot fortfarande intressant, så jag ska göra ett försök att ge henne några smakprov framöver. För ja, jag längtar tills dess hon får/kan äta mat. Trots att hon är min lilla lilla bebis.
Den lilla har idéer för sig.
Så exakt hur farligt är det?
För nej, hon kan inte vända sig själv. I alla fall inte när hon är vaken. Så här rörlig var liksom inte storasystern förrän hon kunde krypa. Så jag känner mig lite novis. Och så hör man ju det där om psd och slutar lite andas själv ett tag.
Det är alltså i sömnen som hon med början idag har vänt sig några gånger och fortsatt snarka vidare. Men borde jag väcka henne vända på henne? Eller kan jag låta henne sova vidare med gott samvete? När det har skett idag har jag ju varit bredvid, därmed har jag inte riktigt brytt mig om att störa henne. Men det är ju uppenbart att hon verkar sova bättre på mage.
Vad har man för kläder på en liten bebis när vinter börjar gå mot vår?
Lilla E ligger nerbäddad i vagnen på en fårskinnsfäll, under ett barnvagnstäcke. Oftast ligger sedan locket till liggdelen över för att det inte ska blåsa in. Men hur mycket kläder kommer hon behöva i vår? Ska man satsa på en fleeceoverall från typ PoP/Åhléns eller räcker det med tjockare kofta och byxor?
Hur tänker du?
