Årskrönikor är så otroligt populära dessa dagar, jag skrev ju en jag också som enbart är reseorienterad men för att sammanfatta det magiska året 2013 (lustigt uttryck så här i magsjuketider) gör jag det med enbart en bildkavalkad med några av mina absoluta favoritbilder från året som gått.
Hur ser ditt år ut i bild? 
2013
I januari upplevde vi ett fruktansvärt blåsigt, men charmigt och avkopplande Caleta de Fuste på Fuerteventura. Tillrättalagt och med ett överskott av äldre resenärer passar det för även familjer och par som söker lugnet. Den sömniga lilla byn bjuder på en mysig strandpromenad som soliga dagar är perfekta för att stanna upp och lapa sol. Den där solen såg vi ju inte så mycket av, men jag och Lillasystern hade en magisk vecka tillsammans och jag kände att det här med att resa själv med en nybliven 1-åring helt klart var något jag kunde göra om.
I april hoppade vi på Tallink Silja till Tallinn med bästa resesällskapet, trots icke-existerande utlovade vagnar och att kylan var värre i Estland än här hemma i Sverige. Vackra små bakgator, mysiga restauranger och gamla byggnader. Torget som spirade med löfte om vår, marknadsstånden som livar upp ett annat kalt underlag med borgväggarna. Vackert, fattigt och så tillgängligt. Perfekt med en helg hemifrån för avkoppling och variation.
Furuviksparken öppnade sina portar i maj när vår blev till sommar och vi var där, redo att testa alla attraktioner och leva rövare i parken. Superhärligt alternativ till de klassiska Kolmården och Parken Zoo till humana priser, med vettig mat och lagom avstånd från Stockholm för en utflyktsdag. Trots att de egentligen är för små var det på Äventyrsön vi fastnade mest av tiden, det vill säga när de inte ville åka karuseller.
Sen blev det juni och innan alla andra tog sin semester landade vi i ett regnigt men hett Bangkok, där vi vandrade Asoke Road upp och ner för att acklimatisera oss innan vi for vidare mot Koh Samui och lugnet på Mae Nam. Vi åt mat för en spottstyver, lärde oss att varva ner och hann knappt se solen innan vi förflyttade oss vidare till lite mer livliga Bophut och senare Lamai. Efter att vänt ut till Koh Phangan och det nästintill paradislika lugnet på Haad Salad ifrågasatte vi vårt val att avsluta tillbaka i Lamai. Veckorna summeras i matglädje, matmarknader och utslitna Hawaiianas. Hela resan finns att läsa under Thailand 2013.
När juli blev till augusti tog vi en roadtrip till Västerås och Strängnäs, bodde på hotell och njöt av lugnet med bara ett barn. Västerås med sin stekande hetta, livliga uteserveringar och mängder av stadsdelar som vi inte kände till. Strängnäs med sin makalöst vackra hamn, sin oerhört goda och vällagade thaimat fick mig att falla. Småstadscharmen, jag gillar den. Sommarstadsfeelingen. Det här att turista i Sverige kan vara makalöst vackert. När solen skiner.
Så när sommaren närmade sitt slut bar det mot Smålands mörka skogar och Vimmerby för en helg på Astrid Lindgrens Värld, en underbar helg fylld av spänning, aktiviteter och glada ungar. Lördagens ljumna vindar byttes mot kyliga kastvindar någon gång under söndagsnatten. Solomamman i mig hade finfint sällskap, vi åt lyxig middag och såg rumsgrannen springa tre kilometer hem för att hämta bilen och agera gentleman. Hälsade på Kling och Klang, välkomnade nya Lönneberga och fann hela uppbyggnaden och organisationen kring ALV klanderfri och väl värd flera besök i framtiden!
I sista minuten gav jag och Lilla A oss iväg på äventyr till Turkiet, Side. Vackra vyer från klanderfritt hotell med alla bekvämligheter tillgängliga, shopping av de vanliga turistattiraljerna upphöjt i tusen på de snirkliga gatorna kring Side. Strandlivet levde inte upp till förväntningarna med massiva vågor men det gjorde Lollo&Bernieklubben istället för en överlycklig fyraåring. Vår vecka fick mig att öppna ögonen, att bli mer nyfiken och att allt annat än stryka Turkiet från framtida resmål.
Jag kan inte mer än tacka 2013 för ett fantastiskt reseår, här i sammanfattningen har jag inte ens tagit med våra trippar till Nora och St Annas, vilka för barnen är minst lika stora äventyr som att åka till Thailand.
Vår sista dag i Bangkok hade jag och Lilla A biobesök på agendan. Kring lunch hoppade vi alltså på vår båt från Chatrium till Saphan Taksin (även kallat Sathorn Pier) där skytrain ansluter till resten av staden. Jag hade tittat upp online att köpa biljetter till en visning som när vi kom till bioparadiset ovanpå Siam Paragon inte visade sig existera. Inte heller fanns de skyhöga priserna som jag fått visade för mig på nätet, eller på de enskilda maskinerna på plats. Tur i oturen alltså att vi handlade i disken.
Despicable Me 2 eller Dumma Mej 2 som den heter här i Sverige är underhållning på hög nivå. Man måste ju älska de underbara minionerna som får ta mer plats i den här filmen. Lilla A satt som ett ljus filmen igenom trots att hon fick titta på engelska och därmed bara förstod delar av innehållet. Bra betyg! Helt klart sevärd!
Det är verkligen så idiotiskt det där att anlända till resmål på kvällarna, för man ser inget, trafikens kaos skrämmer skiten ur en och det känns mest som att man har hamnat helt fel. I alla fall har det varit så för oss så många gånger nu. I Cebu exempelvis var vi nästan på väg att börja gråta av ruskiga bakgator.
Men så imorse när det blev ljust och vi hamnade i en riktigt trevlig liten frukostrestaurang med vänlig personal, smaskiga nystekta ägg och yoghurt som ungarna bara slukade så kändes det bättre. Efter en promenad till Terminal 21 kändes det som att vi hamnat helt rätt. Köpcentrat däremot tyckte vi väl var sådär själva innehållet, men idén och tanken gillades. Riktigt coolt med inspiration till varje våningsplan från olika delar av världen. Som badrummet fyllt med krabbor både i golvet och i taket känt från Dödlig Fångst. Förstå paniken när jag ser dem i taket innan jag förstod temat.
Nu längtar vi tills de kommande 3 nätterna vi ska ha i Bangkok på väg hem. Däremellan har vi 23 nätter att fylla ut. Tjugotre. Overkligt många och ändå så få. Så nu, idag har vi fått se till att fixa oss en taxi för att ta oss till flygplatsen. En helt vanlig bil. Utan några bilbarnstolar. Lite fet ångest på den, men så kan det bli ibland när datum blandas ihop. Fast jag måste verkligen kolla upp det här med min virrighet nu. Det är inte likt mig.
Mot Koh Samui!
Det var inte meningen att vara negativ i förra inlägget, annat än mot mig själv som är så dålig på att låta bli att oroa mig till absurdum över flygningarna. I övrigt måste jag säga att vi har mött på flest leenden, till och med av den annars rätt stela flygplanspersonalen och även från vår taxiräddare i nöden igår kväll.
Air China får ganska låga betyg av mig vad gäller transporteringen, maten och underhållningen ombord. Och plingadet och ropandet däremellan. Inte bra för nerverna eller sömnen. Men när det kommer till deras service hittade vi inga fel alls, tvärtom placerade de oss på flighten till Peking på en rad med 4 stolar (Lillasystern har ju ingen plats) till förfogande, på väg till Bangkok fick vi en hel stolsrad till för att lägga barnen att sova. Stora pluspoäng för det alltså. Turbulensen kan vi nog inte riktigt klandra dem för, även om Lilla A tycker att de borde kört mycket försiktigare.
Om ni skulle ta Airport Express Rail Link till Makkasan station så se till att promenera direkt ut på gatan och ta tag i en taxi, vi fick hjälp att få tag i en tack vare snälla medmänniskor. Taxichauffören som sen inte hittade till vårt hotell stannade och tog hjälp av en kollega som i sin tur lyckades fixa fram ett nummer att ringa vårt hotell för vägbeskrivning. En taxiresa som borde tagit 2 minuter, men istället dröjde 25. För några ynka 69 baht som mätaren stannade på. Självklart dricksade jag.
Just nu regnar det, vi är på rummet för att vila upp oss en liten stund efter förmiddag på språng och snart ska vi ut igen. Imorgon bitti bär det av mot Don Muang-flygplatsen och inrikesflyget till Surat Thani innan vi till slut kommer fram till Koh Samui.
